Citat:
Ursprungligen postat av
KillenArCP
Varför ser vi samma mönster om och om igen kring långtidsarbetslöshet? Snyftartiklar, krav på politiska lösningar och minimalt eget ansvar. Och varför verkar det så ofta komma från personer med tydlig socialdemokratisk världsbild?
Handlar det om ideologi? Om man är uppväxt med tanken att staten ska lösa problem, blir det då naturligt att skylla på samhället när ens egna val inte fungerar? Finns det en kultur där misslyckanden externaliseras istället för analyseras?
Är långtidsarbetslöshet främst ett resultat av strukturer, eller av fel utbildning, låg anpassningsvilja och ovilja att börja om? Varför är omskolning, flytt och sänkta krav så laddade frågor för vissa grupper?
Är detta klasspolitik, offermentalitet eller något annat? Vad beror det egentligen på?
Den krassa sanningen är att fattigdom, långtidsarbetslöshet och brottslighet beror i huvudsak på biologiska egenskaper. Naturligtvis finns visst utrymme för sociala faktorer såsom uppväxt och kultur. Men i grunden är människans beteenden bara ett uttryck för den uppsättning gener vi har.
Dessa personer besitter i högre utsträckning lägre intelligensnivå och förmåga till så kallad "delayed gratification". När det gäller våldsbrottslingar lider dessa i regel av antisocial personlighetsstörning (vilket är medfött).
Så länge politiker inte accepterar detta faktum går det inte att hjälpa dessa människor på ett erforderligt sätt. Bland annat hjälper mer utbildning föga för någon som inte är kapabel att gå på högskola/universitet. Istället för sänka kraven på vårt högre utbildningsväsen för att tillmötesgå människor som uppenbarligen inte är teoretiskt lagda, borde man försöka få ut dessa människor i praktiska yrken. Tyvärr så har tanken om allas lika värde och förmåga totalt förpestat diskussionen och omöjliggör denna typ av lösningar.
Samma sak gäller våldsbrottslingar där prevention i grunden inte fungerar (avskräckning funkar liksom inte på en person som lider av antisocial personlighetsstörning). Där man borde man istället inkapacitera dem tills de når 35-40 årsåldern och av naturliga skäl inte är lika våldsamma längre.