Citat:
Ursprungligen postat av
KillenArCP
Psykisk ohälsa finns, absolut. Men varför blir den ofta permanent? Är det rimligt att ta bort krav, ansvar och incitament i åratal och sen bli förvånad när folk inte kommer tillbaka? För många är rutiner, arbete och egen försörjning det som faktiskt förbättrar måendet.
Är psykisk ohälsa alltid orsaken till långtidsarbetslöshet, eller blir den ibland en konsekvens av ett system som passiviserar? Gör staten folk starkare eller bara mer beroende?
På tex 80 och 90 talet så var det inte många pojkar som fick diagnoser, jag vet ingen i våran klass som hade diagnos, även om det troligen var ett stort mörkertal. Tippar på att var 5e kille i klassen hade någon form av diagnos men som aldrig fick den hjälp som dom behövde.
När dom senare skulle ta klivet ut i vuxenlivet så fungerade det inte, kan vara problem med det sociala samspelet med andra tex. Detta ser ju arbetsgivare rakt igenom när dom kommer på intervjuer, dessa individer får aldrig något första jobb. Dom kan dock ha klarat av ett arbete i tex ett familjeföretag men aldrig som vuxen.
Det behöver inte vara något större fel på personerna, men dom har egenskaper som gör att man inte kommer fram. Idag får killar med diagnoser mycket mer hjälp och dom skrivs in i andra program.
Tror det finns ett jättestort mörkertal faktiskt och man borde egentligen utreda killar som är arbetslösa om dom har diagnoser och sätta in rätt åtgärder.