Citat:
Ursprungligen postat av
HugoStieglitz
Stefan Krakowski, som är läkare inom psykiatri, varnar för en oroande trend där allt fler kräver att få bo på psyket av ganska vardagliga skäl (
Kvartal). Eftersom varje vårdplats kostar mycket per dygn ser Krakowski mycket allvarligt på utvecklingen.
Att det har blivit så här tror jag beror på flera orsaker.
En orsak är att allt fler saknar ett eget socialt nätverk. I takt med att den terapeutiska välfärdsstaten har gjort familjen mindre viktig, och att folk har blivit mindre sociala sedan corona, så tror jag att allt fler söker professionell hjälp för sådana saker som tidigare sköttes inom familjen eller genom att man tog en fika med vännerna och ventilerade. Jag tror också att digitaliseringen av våra sociala liv har bidragit till detta, exempelvis att folk tror att man ska hitta kärleken på appar vilket uppenbarligen inte fungerar (i alla fall inte för män som blir ratade hela tiden).
En annan orsak tror jag är att stigmat kring att kontakta psykiatrin har blivit mycket mindre av en rad olika skäl. Detta hänger nog samman med ett allmänt mer liberalt samhällsklimat samt att
Sex and the city hade återkommande inslag av att folk gick till en terapeut. Många idag är uppvuxna med att man kan ringa BRIS och att åka till BUP med mera. Psykisk ohälsa är socialt accepterat.
En ytterligare orsak som jag kan komma på är att man tycker att man vill nyttja psykvården när man ändå betalar för den. Framför allt stressade akademiker som jobbar mycket och har mycket ansvar känner nog att "
psyk är ju till för oss som mår dåligt, det är det vi betalar skatt för".
Jag kan också tänka mig att ökad ateism gör att folk idag söker hjälp från vetenskapliga institutioner i stället för att gå till någon religiös lokal och be till gudar och andar om hjälp. Det var nog vanligt förr och höll förmodligen nere psykets kostnader.
Vad ska göras för att minska inläggning på psyk för småsaker? Bör psykiatrin göra någon form av triage på sökande och skicka hem dem med småproblem; med rådet att ringa några vänner och kolla på en komedi i stället för att bli inlagda på psyk?
Vad händer om någon blir nekad psykhjälp för att psyk är överbelastat av hypokondriker? Vem vill ta på sig ansvaret för om någon begår ett självmord för att de nekas hjälp?
Har arbetat inom psykvården både den öppna och den låsta sidan.
Och jag håller nog inte med den här Stefan vad han säger det kanske är så på Stefans arbetsplats men där jag har varit så har det varit totalt tvärtom att det här måste du mer eller mindre redan har tagit livet av dig för att du ens skall få en vårdplats och bli inlagd.
Och för att inte tala om att du skyfflas från ena AT läkaren till nästa AT läkare. Fast du egentligen skall ha en fast vårdkontakt.
Sveriges psykvård skulle granskas för den har blivit katastrofalt dålig.
Men det har alltid varit så att den psykiatriska vården aldrig riktigt har blivit accepterad utan det brukar vara den somatiska vården som får budget pengarna.
Men är det nu som Stefan säger på hans avdelning att det går till på det här sättet att de lägger in folk för att de är ledsna när de har gjort slut med sin pojkvän eller flickvän så tycker jag också att då missbrukas det.
Dock har jag svårt se att det Stefan säger har någon sanning i sig.
