Stefan Krakowski, som är läkare inom psykiatri, varnar för en oroande trend där allt fler kräver att få bo på psyket av ganska vardagliga skäl (Kvartal). Eftersom varje vårdplats kostar mycket per dygn ser Krakowski mycket allvarligt på utvecklingen.
Att det har blivit så här tror jag beror på flera orsaker.
En orsak är att allt fler saknar ett eget socialt nätverk. I takt med att den terapeutiska välfärdsstaten har gjort familjen mindre viktig, och att folk har blivit mindre sociala sedan corona, så tror jag att allt fler söker professionell hjälp för sådana saker som tidigare sköttes inom familjen eller genom att man tog en fika med vännerna och ventilerade. Jag tror också att digitaliseringen av våra sociala liv har bidragit till detta, exempelvis att folk tror att man ska hitta kärleken på appar vilket uppenbarligen inte fungerar (i alla fall inte för män som blir ratade hela tiden).
En annan orsak tror jag är att stigmat kring att kontakta psykiatrin har blivit mycket mindre av en rad olika skäl. Detta hänger nog samman med ett allmänt mer liberalt samhällsklimat samt att Sex and the city hade återkommande inslag av att folk gick till en terapeut. Många idag är uppvuxna med att man kan ringa BRIS och att åka till BUP med mera. Psykisk ohälsa är socialt accepterat.
En ytterligare orsak som jag kan komma på är att man tycker att man vill nyttja psykvården när man ändå betalar för den. Framför allt stressade akademiker som jobbar mycket och har mycket ansvar känner nog att "psyk är ju till för oss som mår dåligt, det är det vi betalar skatt för".
Jag kan också tänka mig att ökad ateism gör att folk idag söker hjälp från vetenskapliga institutioner i stället för att gå till någon religiös lokal och be till gudar och andar om hjälp. Det var nog vanligt förr och höll förmodligen nere psykets kostnader.
Vad ska göras för att minska inläggning på psyk för småsaker? Bör psykiatrin göra någon form av triage på sökande och skicka hem dem med småproblem; med rådet att ringa några vänner och kolla på en komedi i stället för att bli inlagda på psyk?
Vad händer om någon blir nekad psykhjälp för att psyk är överbelastat av hypokondriker? Vem vill ta på sig ansvaret för om någon begår ett självmord för att de nekas hjälp?
Citat:
En 27-årig man läggs in för att han gjort slut med sin flickvän, en 25-årig kvinna vägrar skrivas ut för att hon inte vill flytta hem till mamma.
Att det har blivit så här tror jag beror på flera orsaker.
En orsak är att allt fler saknar ett eget socialt nätverk. I takt med att den terapeutiska välfärdsstaten har gjort familjen mindre viktig, och att folk har blivit mindre sociala sedan corona, så tror jag att allt fler söker professionell hjälp för sådana saker som tidigare sköttes inom familjen eller genom att man tog en fika med vännerna och ventilerade. Jag tror också att digitaliseringen av våra sociala liv har bidragit till detta, exempelvis att folk tror att man ska hitta kärleken på appar vilket uppenbarligen inte fungerar (i alla fall inte för män som blir ratade hela tiden).
En annan orsak tror jag är att stigmat kring att kontakta psykiatrin har blivit mycket mindre av en rad olika skäl. Detta hänger nog samman med ett allmänt mer liberalt samhällsklimat samt att Sex and the city hade återkommande inslag av att folk gick till en terapeut. Många idag är uppvuxna med att man kan ringa BRIS och att åka till BUP med mera. Psykisk ohälsa är socialt accepterat.
En ytterligare orsak som jag kan komma på är att man tycker att man vill nyttja psykvården när man ändå betalar för den. Framför allt stressade akademiker som jobbar mycket och har mycket ansvar känner nog att "psyk är ju till för oss som mår dåligt, det är det vi betalar skatt för".
Jag kan också tänka mig att ökad ateism gör att folk idag söker hjälp från vetenskapliga institutioner i stället för att gå till någon religiös lokal och be till gudar och andar om hjälp. Det var nog vanligt förr och höll förmodligen nere psykets kostnader.
Vad ska göras för att minska inläggning på psyk för småsaker? Bör psykiatrin göra någon form av triage på sökande och skicka hem dem med småproblem; med rådet att ringa några vänner och kolla på en komedi i stället för att bli inlagda på psyk?
Vad händer om någon blir nekad psykhjälp för att psyk är överbelastat av hypokondriker? Vem vill ta på sig ansvaret för om någon begår ett självmord för att de nekas hjälp?
