Citat:
Det framställs i radioavsnitten som att det är läkarna som gjort fel och gett otillräcklig näringslösning men faktum är att näringslösningen skulle utgöra 40% av flickans näringsintag och resten skulle mamman tillgodose genom vanlig mat - vilket hon inte gjorde. Att mamman inte skulle fattat att samma mängd av näringslösning som dottern fått vid 2 års ålder inte skulle utgöra hela näringsbehovet för flickan när hon fyllt 8 år visar på att mamman antingen inte är kapabel till förnuftigt tänkande eller att hon medvetet gett flickan mindre näring för att hålla henne sjuk.
Du har ingen aning om vad vården sagt till mamman eller uppmanat henne att göra - men å andra sidan känns det för de flesta föräldrar som en självklarhet att samma mängd näring som ungen fått som tvååring inte räcker när hon är åtta!
Det mamman "låg på sjukvården så hårt om" var att de skulle skriva en remiss till Sahlgrenska så att ungen skulle få tjocktarmen bortopererad helt i onödan.
Du har ingen aning om vad vården sagt till mamman eller uppmanat henne att göra - men å andra sidan känns det för de flesta föräldrar som en självklarhet att samma mängd näring som ungen fått som tvååring inte räcker när hon är åtta!
Det mamman "låg på sjukvården så hårt om" var att de skulle skriva en remiss till Sahlgrenska så att ungen skulle få tjocktarmen bortopererad helt i onödan.
Så, du vet ingenting om fallet mer än vad media basunerar ut. Du kanske ska ta och tona ned din propaganda lite?
Du har inte heller någon som helst aning om vad vården har ordinerat till flickan, så varför sprida dynga i denna tråd?
En flaska "näringslösning" två gånger om dagen räcker för en åttaåring. Ofta är det också så att läkarna många gånger inte vet hur dessa näringslösningar fungerar, bla. vid ovanliga tarmsjukdomar eller kasseinallergi. De flesta av dessa lösningar innehåller kassein som en del barn inte tål, vilket gör att barn rasar i vikt fastän de äter enligt ordination.
Citat:
Att man noga kontrollerar flickans nedtrappning av näringslösning och upptrappning av mat kan vi utgå ifrån. Tror knappast att vården bara släpper flickan för att hon fått en annan placering och socialen kommer också kontrollera hennes tillvaro så att det funkar. Det är ingen som säger att allting nu är rosenrött men man kan vara glad för att flickan slapp operera bort tjocktarmen och att hon får chansen att äta normal mat och inte heller får de alltför starka medicinerna som mamman valde att ge henne så att hon blev illamående och orkeslös.
Om flickan nu får mer energi att orka skolgången och hitta vänner så är detta otroligt betydelsefullt för hela hennes fortsatta liv.
Om flickan nu får mer energi att orka skolgången och hitta vänner så är detta otroligt betydelsefullt för hela hennes fortsatta liv.
Jag brukar anklagas för att vara naiv på det här forumet, men du är ju mer naiv än vad jag någonsin kan vara...
Tror du verkligen att ett jourhem har kompetensen eller ens förståndet att kontrollera någonting?
Vården släpper inte flickan, men fosterhemmet och socialtjänsten gör! Barnet är placerat, punkt. Nu kan socialhandläggaren somna om. I över 80% av placeringarna besöker inte ens socialhandläggaren barnet var sjätte månad som det står i LVU. Det är väl läkarna som ordinerar läkemedel, inte mamman... Varken jourhem eller fosterhem har HSL, så du har ingen aning om hur de administrerar flickans läkemedel.
Citat:
Flickan svalts av sin mamma. Hon gav henne för lite näringslösning, i princip ingen mat trots att hon var kapabel att äta och hon proppade i ungen starkare mediciner än hon ordinerats - detta ledde till att flickan blev svag, illamående och inte orkade skolan mer än sporadiskt. Mamman propsade på att vården skulle se till att barnets tjocktarm opererades bort vilket skulle leda till men för livet.
Vilken TUR att vården tog tag i saken innan det var försent och såg till att flickan fick bättre omsorg så att hon nu kan äta normala portioner och orka med skolan där hon kan få en utbildning för livet och hitta ett socialt liv med kompisar! Detta tycker jag absolut är för barnets bästa! Att DU inte tycker det och bara fastnat i en besatthet är ditt problem. Sluta skriv till mig tack.
Vilken TUR att vården tog tag i saken innan det var försent och såg till att flickan fick bättre omsorg så att hon nu kan äta normala portioner och orka med skolan där hon kan få en utbildning för livet och hitta ett socialt liv med kompisar! Detta tycker jag absolut är för barnets bästa! Att DU inte tycker det och bara fastnat i en besatthet är ditt problem. Sluta skriv till mig tack.
Barnet hade en medfödd tarmsjukdom. Då är det rimligt att man opererar för att justera och eventuellt även sätta in stomi, kateter etc. Ibland är det även rimligt att operera bort en del av tarmarna. Detta är inget som mamman kan avgöra, utan det är läkarna som tar detta beslut.
Åter igen har du ingen som helst aning om barnet får bättre omsorg i ett jourhem än hon sin biologiska familj. Statistik, som vi har diskuterat flera gånger, talar för att flickan inte kommer att få en bra framtid i fosterhemmet, om hon ens överlever jourhemmet.
Citat:
Gud vad mycket dravel i tråden.
Detta rör sig som ett solklart fall av Münchhausen by proxy/ barnmisshandel genom ombud.
Flicka föds en ovanlig tarmsjukdom. (Pipo). Denna diagnos är svår att ställa och diagnosen kan påminna om andra likartade sjukdomar.
Hur ska de förklaras?
Detta rör sig som ett solklart fall av Münchhausen by proxy/ barnmisshandel genom ombud.
Flicka föds en ovanlig tarmsjukdom. (Pipo). Denna diagnos är svår att ställa och diagnosen kan påminna om andra likartade sjukdomar.
Hur ska de förklaras?
Ja, Kalaset... Hur ska din tes förklaras?
Ett mycket stort kriterium för MBP är att barnet defakto är FRISKT!
Flickan är ju född med en tarmsjukdom!
Det här fallet liknar ett annat fall där en mor sökte vård för sin EP-sjuke son. Men en läkare ansåg att sonen inte led av EP och anmälde modern för MBP. Soc placerade ungen i tre jourhem, vars alla var kraftigt olämpliga. socialtjäänsten ansåg att barnet absolut inte hade någon EP utan det var modern som hittade på. Lång historia kort dog barnet i ett rum i sitt fjärde jourhem efter 10 minuter lång kramp (efter ett liv med misshandel och sexuellt utnyttjande i tre jourhem och många långvariga kramper....).
Man häpnas av att socialomsorgen inte lär sig av sina dödliga misstag.