Citat:
Ursprungligen postat av
Tavastehus
Hej, vill du utveckla ditt fall? Har det något att göra med lagstiftningen i Japan eller är det en svensk historia som ligger bakom detta?
Jag har en tråd jag startade 2012 som sträcker sig till 2017 då mamman bestämde sig för att skrämma upp vår dotter så pass illa att hon blev fysiskt rädd för mig.
https://www.flashback.org/p36782725#p36782725
Teamet på Familjerätten ser en Svensk man som plockat upp en stackars asiatiska och sågar mig vid fotknölarna. Att det är skillnad på en Japanska och en Thailändska spelar ingen roll; mannen är ett svin och kvinnan är offret som ska räddas till varje pris.
Ingen utredning gjordes för att ta reda på vad som skrämt upp dottern, eftersom PAS (Parental Alienation Syndrome) inte utförs av mammor enligt Familjerätten.
Efter tre års kamp i uppförsbacke mot en Familjerätt med mansförakt och inflytande hos Tingsrätten fick mamman ensam vårdnad. Deras starkaste argument var att det gått så lång tid att dottern nu var van att bo med mamman och att det inte låg i barnets bästa att bryta upp den nuvarande situationen.
Det var förödande och frustrerande när omgivningen inte tog mig på allvar när jag försökte lyfta hur illa jag blev bemött i kontakten personalen på Familjerätten.
Inte förrän jag såg dokumentären "Att rädda ett barn" på SVT insåg jag att jag inte var ensam.
Men det var fallet "Adam" som fick mig att gå i taket då det var samma namn, mottagning och tillvägagångssätt som såg till att jag förlorade kontakten med min dotter.
Mamman drog till Japan Som hon sagt att hon skulle) och nu är allt kört.
Japan har aldrig följt Haag kommissionen och är ökänt för att skydda föräldrar som kidnappat barn från sina utländska föräldrar.
https://en.wikipedia.org/wiki/International_child_abduction_in_Japan