Mamma dödade sitt barn och tog därefter sitt liv - Hörby (2025-12-09)

Yes. En till som läst kriminologi och diverse annat här. Psykisk ohälsa en riskfaktor men just motivet ser olika ut.

Ok. Tror du med säkerhet att det fanns våld i hemmet?

Jajamän en till då förstår jag. Sen kan jag förstå människan oerhörda drivkraft i att vilja förstå, fastna i detaljer. Men i sådana fall så finns starka studier och forskning. Sen visst en och annan faller väl utanför de, men oftast inte.

Alltså. De kan man ju aldrig veta såklart och inget jag reflekterar över innan på träningarna. Är väl en udda plats att tänka på det. Men nu såhär med händelsen och absolut är jag färgad av både arbetslivserfarenhet och studier. Så ja de pusselbitarna för mig går ihop på något sätt ändå. Sen i vilken omfattning är ju bara spekulationer. De kan vara psykiskt och bryta ner henne under många år också.

Jag tror absolut ekonomiska svårigheter ihop med andra saker som då uppenbarligen skett på kort tid är utlösande för hennes beslut. Sen är de frågan bara vad. Jag tror inte han slagit henne sönder och samma nu, utan mer att de finns latent i relationen och att något nu var utlösande. MEN de måste vara så kraftfullt att en mamma är villig att döda sitt barn och sig själv. De krävs rätt mycket av människa att göra detta.
Sen mannen är trots allt syrian eller kurd från Syrien. De brukar sällan lämna sina kvinnor. De är ofta gifta livet ut liksom, så de är något här som skaver.

De jag inte får ihop är att han är väldans trevlig. Men de är väl alla inne på en anstalt också. Även terrorister har nog trevliga stunder. Men han var väldigt stolt över sonen också. Så ja....

rättsmedicin kommer väl med sitt så småningom.

Bra analys och frågeställningar. Viktigt att kunna förhålla sig till sakfrågan och lämna känslorna utanför ibland och förlita sig på forskning och erfarenhet. Sen som du säger så finns det undantag som bekräftar regeln men i detta ärendet bekräftas snarare många regler, på denna info som finns.

Ok. Men varför tror du han bytte adress så snabbt?

Utifrån min kulturella kompetens så ska barn i vissa kontexter tillfalla mannen vid en separation/skilsmässa. Sönerna är också mer värda en döttrarna. Han kanske var integrerad men vissa normer och värderingar kan sitta djupt. Han kan också ha haft påtryckningar på sig från sin egen familj och släkt.

Kanske var det hon som ville separera!? Kanske var det han som var drivande till skuldberget, inte hade koll på pengar och att en måste jobba hårt för dem, tog den lätta vägen så att hon fick sätta sig i skuld. Hon kunde kanske inte stå emot!?

Ja de följer väldans många regler faktiskt..

Tänker också att pappan/mannen är under bevakning ännu..vore märkligt innan svaren från rättsmedicin kommer, att säga sig veta eller tro exakt vad som hänt. Dödsorsaken kan ju synligt vara i scensatt men visar sig vara något annat sen.. de enda som vet, är de som var där

Stor ironi med tanke på hur mycket du själv spekulerar.


Här rättfärdigar du i princip mord på två barn baserat på antaganden om vad som skulle ha hänt med barnen om de inte mördats (och som om de hade hänt ändå inte vore värre än mord). Vidrigt.


Att en förälder mördar sina barn gör det som en hämndaktion mot den andra föräldern pga att den andre föräldern skilt sig och/eller startat en vårdandstvist är inte alls särskilt sällsynt om vi pratar om sk utökade självmord med barn involverade. Jag skulle gissa på att det totalt sett är ett vanligare motiv än "heder" (vid hedersmord brukar liksom hedersmördaren inte ta livet av sig själv samtidigt).


Du tycker inte att vi ska spekulera kring hur äcklig den barnamördande modern är, istället ska vi spekulera i hur äcklig den efterlevande och sörjande fadern är. Dina invändningar mot spekulation och att döma folk på förhand handlar uppenbarligen inte om någon form av principiellt resonemang, du vill bara ursäkta just denna barnamörderska.


Vadå "ingen ska behöva ta till så drastiska åtgärder som denna mamma gjort"??? Det finns ingen som behöver mörda sina barn! Det är bara att inte göra det, hur jävla pissigt det egna livet än må te sig. Punkt.

Sedan misstänker jag freudiansk felsägning när du skriver "stödet mot pappan", för hela din gärning i den här tråden är ju att smutskasta honom. Fint stöd till en sörjande förälder vars enda barn just blivit mördat.


Vad sägs om att du stillar dina egna spekulationer?


Om det här är sant är det fan skrämmande.


Hur fan vet du det? Och vad menar du ens med "efter tio år"? Som att du vet att detta mord byggts upp över hela barnets liv? Finns ju inget som helst skäl att anta detta, såvida du inte vill börja smutskasta och skuldbelägga barnet också? Kanske var han ett riktigt jobbigt barn och vad skulle mamman till slut ta sig till med ett så jobbigt barn, hon var väl bara tvungen att mörda honom, stackars, stackars mamma...


Vadå "rentvå honom helt"? Om han inte var delaktig i mordet är han helt rentvådd. Hur hans relation med barnamörderskan var i övrigt är en annan fråga. Och vaddå ingen rök utan eld, om en förälder mördar sina barn måste det åtminstone delvis vara den andre förälderns fel? Vafan är det för stört resonemang? För det första behöver det inte alls vara så att föräldern som inte mördat på något sätt varit en dålig förälder eller partner (om någonting är det väl snarare tvärtom, dvs om någon t.ex. varit våldsam tidigare är oddsen större att den våldsamme parten är den som mördar sina barn), för det andra är dåligheter inom relationen inte på något sätt en ursäkt för mord på barnen och den skuld som barnamördaren bär på kan inte överföras på den ej barnamördande föräldern bara för att deras gemensamma relation var knagglig (eller ens om den ej barnamördande föräldern på olika sätt förgrep sig på barnamördaren, det är fortfarande en sak mellan dem och ingenting som rättfärdigar att mörda barnen).


Och mer äckligt försvarande av barnamord. Hur i hela fridens namn kan du veta att barnen inte hade överlevt i pappans familj? Du hävdar dig alltså ha en master inom kriminologi liksom att du arbetar med barn, men anser dig förmögen att dra så här långtgående (och extremt osannolika) slutsatser? Helt otroligt.


Jaha, så du anser alltså att mamman till de mördade barnen i det fallet var delskyldig (inte helt "rentvådd") till pappans mord på barnen, eftersom hon varit otrogen mot honom? En normalt funtad människa fixar att ens partner varit otrogen mot en, utan att slå ihjäl de gemensamma barnen pga det.


Hur kan du veta att hon inte har ett spelberoende? Gick hon och biktade sig hos dig eller? Nej, det är klart hon inte gjorde, så du har förstås ingen aning om detta utan gör bara ytterligare ett antagande baserat på att du tycker hon var en hygglig prick (vilket framgår av att du skriver "kan också vara konsumtionsskulder", dvs med andra ord vet du inte själv vad skulderna består i, du bara antar).


Ännu mer grundlösa antaganden samt smutskastande av pappan.


Mer smutskastning av pappan. Och om det förekommit våld inom relationen, är det mer logiskt att den våldsamma parten varit den som visat sig kapabel att mörda sina egna barn. Ovanpå det, eftersom de håller på och separerar, så tyder ju detta på att våld från pappans sida inte verkar vara någonting mamman riskerade. För då hade hon väl han inte gått med på separation och flytt och om hon behövt ta livet av sig hade hon väl gjort det innan separationen. Samma sak med ditt underliga hedersresonemang, där du ännu en gång rättfärdigar barnamord (som ett sätt att undkomma hedersproblematik, som att det inte skulle gå att ta sig ur hederskulturssammanhang på något annat sätt än genom att begå självmord, igen ett otroligt pinsamt påstående av någon som ska föreställa utbildad inom kriminologi). Om hedersproblematik och hans släkt verkligen vore ett problem, då hade väl separationen aldrig tillåtits äga rum.

Och jo, i praktiken är försvara brottet precis det du gör. Om och om igen.

Och så lägger du in en högre växel i smutskastandet av pappan när du går från att fråga om en förklaring skulle kunnat vara att han varit våldsam, till att säga att du är helt säker på att han varit våldsam mot både henne och pojken. Helt grundlöst, för några fakta som talar för det har du inte kunnat visa på. Igen, om det förekommit våld är det mer sannolikt att det varit från henne.

Avslutningen visar dessutom att hela ditt resonemang tycks bygga på att du bara inte kan acceptera att hon var en rutten människa och därför måste hitta någon form av extern faktor du kan skylla på. Men att utgå från att pappan varit en rutten människa tycks du ha noll problem med.


Och igen. Master i kriminologi. Jobbar med brottsutsatta barn. Men fattar inte att långt ifrån allt missbruk rapporteras in till myndigheterna? Om allt missbruk var känt för rättsvårdande myndigheter hade vi väl knappast haft problem med knarkhandel i Sverige. Vidare, igen detta konstiga antagande om att vad som än skett, så måste det pågått eller byggt upp under tio år. Om missbruk nu var förklaringen, så kan det var någonting hon började med senaste året. Det behöver inte ha pågått i tio år bara för att sonen är tio år gammal.


Men i de fallen pekade man inte ut någon annan som skyldig!

Ponera nu att det visar sig att du har rätt, det var pappan som var mördare hela tiden, han både mördade sin son och sin hustru och försökte dölja det genom att få det att se ut som ett självmord. Kommer du då börja leta efter förklaringar och förmildrande omständigheter för honom? Kommer du att börja leta efter olika sätt som mamman kan ha bidragit till mordet? Kommer du anklaga henne för att ha varit våldsam? Kommer du och dina gelikar att genomföra fackeltåg till stöd för honom efter att det uppdagats att det var han som var mördaren?

Nej, det kommer du såklart inte.


Eller kvävning. Det behöver inte vara svårare än att mamman är den enda som var på plats vid tidpunkten för pojkens död. Kan liksom inte vara särskilt många andra som är gärningsperson då och när hon dessutom tar sitt eget liv är väl saken i stort sett biff. Men man kommer säkert att hitta en mängd fysisk bevisning som också pekar på hennes skuld.

Personen du just försvarar har pratat om mord på barn som enda utvägen för heder. Det ligger i mina ögon farligt nära att säga att barnamord i vissa lägen är berättigade.

Vidare, om du läser sammanställning i mitt ovanstående inlägg är det väldigt uppenbart att det inte handlar om att förstå i största allmänhet, utan om att överföra skuld från mamman, som vederbörande sympatiserar med och tycker synd om, till pappan, som vederbörande inte sympatiserar med (och inte heller verkar tycka synd om).


Se mitt svar till MrsGossip ovan. När man letar med ljus och lykta efter förmildrande omständigheter och sätt att överföra skuld från den som mördat till mördarens partner är man inte ute efter sanningen som sådan, men har ett annat syfte.


Vadå "enda utväg"? Och vadå man kan inte döma förrän man själv varit lika trängd? Du vet ju inte ens hur trängd hon var. Hon kanske bara var en psykopat som ville hämnas på sin man för att han skilde sig och var på väg att ta barnet ifrån henne? Men även om hon var trängd, så spelar det ingen roll. Man mördar inte sitt barn för det. Och det är någonting den överväldigande majoriteten människor fattar. Om du inte fattar det, utan tror att du kanske också skulle kunna få för dig att mörda dina barn om du blev trängd nog, så ska du låta bli att skaffa barn. Enkelt.

Och avslutningsvis, kanske att sonen haft ett liv med pappan om mamman låtit bli att mörda honom? Vadå kanske? Det är väl givet att det är precis det han hade haft. Ett liv utan henne, men det kanske inte var någon större förlust ändå.

Hon ÄR en barnamöderska. Det som är intressant är ju vad som har drivet henne till det. dvs. motivet. Från början var hon en barnaföderska (praise the lord) och vägen till att bli en barnamöderska har ju för henne varit relativt lång. Förr dräpte många sina barn vid födseln, så vad som motiverar hennes handlingar är det som är intressant.