Minskad antisemitism om fler judar öppet protesterar mot Israels krig och handlingar?

Kan antisemitism minska om fler judar öppet protesterar mot Israels krig och handlingar som görs i deras namn?

I debatten om Israel–Palestina ser vi ofta att kritik mot Israels politik ibland beskrivs som hat riktat mot judar i allmänhet, och att antisemitiska incidenter har ökat i samband med konflikterna. Det finns också exempel på judar (väldigt liten minoritet synes det som) som öppet kritiserar både kriget och Israels regering.

Skulle antisemitismen bli mindre om fler judar höll en tydlig, kritisk röst mot de politiska handlingar som nu associeras med dem globalt? Eller spelar sådana protester ingen roll för hatet mot judar som folkgrupp?

Önskar gärna en diskussion om skillnaden mellan kritik av politiska handlingar och antisemitism som hat mot judar som grupp.

Nej, det spelar ingen roll. Hat följer inte logik. Det spelar ingen roll om judiska eller muslimska företrädare går ut och fördömer krig och terror, det är bara spel för gallerierna. Enligt islam är alla judar onda och allah har deklarerat att de alla ska dödas på den yttersta dagen, och enligt muslimhatarna är alla muslimer del av en konspiration för att införa global sharia och firar varje gång en jude dör.

Terroristerna bryr sig inte om vad deras offer tycker.

absolut.
Problemet är ju att över nitti procent av judarna i israel tyckte att kriget var nödvändigt, inklusive utrotningen utav palestinierna det gör jävligt osympatiska i in värld, tyvärr.

Idén att antisemitismen skulle minska om “fler judar tog avstånd” bygger på en märklig och rätt obehaglig premiss: att judar som kollektiv bär ett ansvar för en stats handlingar. Det är exakt samma tankefel som ligger bakom antisemitismen i sig. Hat mot judar har existerat i århundraden utan någon stat Israel att skylla på, så att låtsas som att problemet uppstår för att judar inte är tillräckligt kritiska i dag är historielöst. Antisemitism uppstår inte för att judar säger fel saker, utan för att antisemiter vill hata judar.

Personligen associerar jag inte Gaza med “judar”, utan med staten Israel och dess regering. Den distinktionen är inte svår att göra för den som vill göra den. Problemet är inte att judar är för tysta, utan att vissa debattörer – medvetet eller av slöhet – vägrar skilja på en folkgrupp och en nationalstat. Att då kräva lojalitetsförklaringar från judar i allmänhet är bara kollektiv skuldbeläggning i moralisk förklädnad.

Vill man prata om ansvar kan man lika gärna rikta det mot Israel-vurmare, oavsett om de är judar i Tel Aviv, kristna sionister i USA eller svenska tyckare som reflexmässigt försvarar varje israelisk handling. Det är en politisk hållning, inte en etnicitet. Att kalla all Israelkritik för antisemitism är intellektuellt ohederligt, men att göra judars offentliga åsikter till ett slags brandsläckare mot judehat är inte ett dugg bättre.

Kort sagt: antisemitism minskar inte för att judar “beter sig rätt”, lika lite som rasism minskar för att minoriteter tar avstånd från sådant majoriteten ogillar. Hat följer inte logik – men kravet på kollektiv botgöring är i sig ett uttryck för samma tänkande som man påstår sig vilja bekämpa.

Bra tajming?, idag visade araberna upp sig i Sydney....

TS är ju antisemit så...

Att antisemitism finns oavsett är sant. Men du går längre än så: du påstår i praktiken att antisemitism inte påverkas av vad som sker i Israels namn. Var är beläggen för det?

Efter 7 oktober har flera oberoende aktörer rapporterat kraftiga ökningar av antisemitiska incidenter i USA och Europa. Det sammanfaller med kriget i Gaza och den massiva nyhetsbevakningen. Man kan diskutera hur mycket som är kausalitet och hur mycket som är opportunism, men att helt avfärda samband som “ahistoriska anekdoter” är bara ett sätt att slippa pröva sin tes mot data.

Och en sak till: att kritisera Israels regering/IDF är inte antisemitism. Men när organisationer och debattörer suddar ut den gränsen, gör de det enklare för antisemiter att klistra statens handlingar på “judar” som grupp. Ansvaret för antisemitismen ligger alltid hos antisemiterna, men påståendet att handlingar “aldrig” spelar roll behöver ändå bevis, inte moraliserande.

Så igen: vilka konkreta belägg har du för att antisemitism inte minskar när övergrepp och folkrättsbrott upphör, och varför ska vi tro på det när incidentkurvorna rör sig kraftigt efter stora triggerhändelser?

Du har rätt i att våldsamma extremister ofta är opåverkbara. Men det följer inte att fördömanden “inte spelar någon roll”. De är till för den bredare opinionen: att minska kollektiv skuldbeläggning, rekrytering och normalisering av hat.

Du blandar ihop två helt olika saker och kallar det “data”.
Att antisemitiska incidenter ökar i samband med krig säger inget om att de orsakas av judars beteende eller åsikter, det säger bara att gamla antisemiter passar på när strålkastarljuset är tänt. Hat behöver inte orsak, bara tillfälle.

Och nej, ingen har påstått att Israels handlingar är irrelevanta för opinionen om Israel. Det vi säger är att antisemitism inte är en opinionsundersökning som judar kan påverka genom att uppträda mer korrekt i offentligheten. Det är exakt den tankefällan du kliver rakt ner i när du kräver “belägg” för att hat inte upphör när offret sköter sig.

Israelkritik kan minska när krig upphör.
Antisemitism gör det inte, den bara byter förevändning.

Hat slutar inte för att offret uppför sig. Annars hade det aldrig funnits hat från början.

Det finns ingen "kollektiv skuldbeläggning" inom den breda opinionen, det är bara extremisterma på ytterkanterna som ägnar sig åt det.
Folk som kollektivt skuldbelägger judar/muslimer kommer inte sluta med det för att diverse judar/muslimer tar avstånd från något. Det ger däremot extremisterna vatten på sina kvarnar, eftersom det legitimerar idén om att dessa grupper faktiskt bär ett kollektivt ansvar som "de goda" måste ta ansvar för, vilket i sin tur än mer legitimerar attacker mot de som inte accepterar sin kollektiva skuld.

I dagens debatt ser vi tyvärr att flera judiska organisationer systematiskt blandar ihop tre helt skilda begrepp, staten Israel, den israeliska armén (IDF) och judendomen som religion. Det är viktigt att stå upp för att kritik av en demokratisk stats politik och militära handlingar är något annat än hat mot en religion eller ett folk.

Att använda antisemitism som sköld för att tysta saklig kritik och stigmatisera debattörer som ifrågasätter Israels agerande är både orättvist och skadligt. Vi måste kunna föra en ärlig diskussion om humanitära katastrofer i Gaza, Iran, Libanon, Västbanken, Golan med flera utan att legitima röster brännmärks som antisemitiska i alla lägen.

Om fler judar offentligt stod upp för universella humanitära värden och rättvisa i dessa konflikter, och tydligt skiljde på religion, stat och politik, är det högst sannolikt att motsättningar och polarisering skulle minska, och att både debatten och kampen mot verklig antisemitism skulle stärkas.

Fast judarna vill ju ha krig. De vill att Israel ska vara judiskt. De vill att landet växer. De vill sedan att muslimerna flyttar till Europa.