Citat:
Ursprungligen postat av
Hovslättsmannen
Sambandet mellan gatsopning och invandring som TS verkar anta, låter fullständigt taget ur luften. Och de där gula bilarna tar mest bort grus, och råttor äter inte grus.
Sopkulturen däremot, har helt klart förändrats med invandringen. Matolja, utgånget kött och gamla grönsaker är vardagsmat vid källsorteringsstationerna. Likaså hela bohag som dumpas vid flytt, komplett med soffor och kitschig mellanöstern-inredning. Råttorna har fest, och det ser ljust ut för tvättbjörnen i Sverige.
Över huvud taget saker som så att säga är samvetsfrågor, typ att man själv åker med sopor till sopstationen, skiter sig direkt när man har tillräckligt många invandrare från MENA. De har inte alls den där känslan för det allmäna och gemensamma. Om de dumpar skit på gatan, och skiten försvinner, så kommer fortsätta dumpa skit på gatan.
Däremot
Exakt. Jag ser det tyvärr här där jag bor också. Svenska pensionärer går - alldeles gratis och friviligt - och plockar upp skräp och lägger det i papperskorgen, för de vill att det ska vara fint på vår gård. Invandrarna däremot sopsorterar inte ens, utan allt hamnar i samma container, och är det då en container för t.ex. papper eller glas som töms sällan, så ruttnar matresterna och det blir flugor. Varje sommar har vi detta problem med flugsvärmar som kommer in i lägenheterna när man vädrar + att man mår illa den stunden man själv måste vara i soprummet och sortera, p.g.a. stanken.
...eller så skickar de sina barn till soprummet, för de ids inte gå dit själva. Barnen orkar inte få upp den tunga dörren, och då ställer de bara soppåsen med de osorterade soporna utanför (det här har jag sett många gånger). Sedan kommer det skator, kråkor och råttor...
Det är som du säger, att de (invandrarna, fast det stämmer förstås på skatorna, kråkorna och råttorna också, förutom att dessa senare är intelligentare) saknar helt och hållet uppfattningen att man ska ta hand om det gemensamma. Vare sig det gemensamma är en gård i ett hyreshusområde, en skola, en stadsdel, ett land eller hela vår planet. Det tänket finns bara inte. Man gör det man känner för för ögonblicket bara, det som är bekvämast för en själv.