Idé: tvådelade betyg i varje ämne - kunskap och anstränging

Man får helt enkelt anstränga sig lite trots att man har lätt för sig. Det skulle kunna sporra en "glidare" att träna på sin uthållighet och att anstränga sig. "Grit" som det ibland kallas på engelska, vet inte om det finns ett bra svenskt ord för det.


Jag skulle nog föredra att anställa nån som är villig att kämpa på hellre än nån som gör minsta möjliga, om jag fick välja. Men just för den sakens skull är inte det här relevant för ingen kollar ju på skolbetygen vid anställning ändå.


Det tycker jag är en bra idé.


Därför att ansträngningen, om än väldigt svårmätbar och som många invänder godtycklig, är ett personlighetsdrag som säger mycket om en persons allmänna förmåga att prestera , mer än att bara råka vara naturligt duktig på någon specifik sak. Eventuellt kunde man förenkla mitt tokiga system genom att ha "ansträngning" som en egen betygsatt grej, lite som att många konservativa tycker att man ska ha betyg i "ordning och uppförande".

Jag förstår inte hur du menar. Om man, låt säga, får A utan någon jätte ansträngning , vad mer kan du då göra?

Sen är ju inte en ansträngning värd något i studiesyfte om det inte leder till mer kunskap/bättre betyg.

Varför borde det vara det?

Och vad exakt skulle detta "ansträngningsbetyg" sedan användas till? Borde någon som ansträngt sig mycket få komma före i kön för att få en plats på universitet än någon som redan kan allt?

Nej, jag tycker inte det är en bra idé. Dels blir det väldigt subjektivt och dels så ser jag inte riktigt vad den praktiska nyttan skulle vara.

Om det är någon som utmärker sig genom att anstränga sig kan man väl kanske ge något form av stipendie eller utmärkelse istället, vilket vore mer passande.

Tycker mest detta verkar vara någon form av mer invecklad form av deltagarmedalj.

Det största problemet med förslaget är ju att de som redan kan allt omöjligen kan uppnå samma ansträngningsresultat som någon som är sämre på ämnet, då skolorna redan som det är hopplöst dåliga på att identifiera talang och ge dom som är bättre utmanande uppgifter då "alla ska med" och det ska gå i samma takt i hela klassen (d.v.s. det är dom sämsta i klassen som sätter takten för resten).

Åter igen,varför skulle en utbildning/arbetsgivare vilja ha personen som måste kämpa för att lyckas få ett C, ie där C sannolikt är det mesta personen kan uppnå, om jag kan ta nån som enkelt fixar ett C, ie som med lite motivation bör kunna fixa iaf ett B utan allt för stora problem?

Att en peson behöver "kämpa" för att uppnå ett visst kunskapsmål är inte nånting positivt när personen är ställd mot en person som inte behöver "kämpa" för det, det är ju bara ett tecken på att personen har svårare att lära sig saker.

Exakt, betyg är mått på resultat
se ovan

Ja, igen, se ovan.

Betygen är inte ett sätt för dig att få jobb, utan ett sätt för den som eventuellt anställer dig att veta vad du kan.

Till TS, när du köper en pryl, köper du den du tror är bäst, eller den som var jobbigast att göra? Varför belöna ansträngning som inte leder till önskat resultat?

Dom flesta jobben har ju dock iaf nån aspekt av inlärning (ie lära sig sina arbetsuppgifter) och ett högt "kämpa" betyg, framförallt i kombination med ett lägre kunskapsbetyg tyder ju på att personen kan ha svårt för att lära sig nya saker.

Så står det mellan 2 C-personer, så skulle iaf jag vilja ha personen som enl "kämpa" betyget uppnådde C med mindre ansträngning/problem då det tyder på att personen har lättare för att lära sig än den med högt "kämpa" betyg.

Ogenomtänkt förslag. Tvådelar du betyget måste du även bestämma vilken del som blir den väsentliga. Kunskapen eller ansträngningen? En person som kämpat hårt men misslyckas är fortfarande objektivt sämre än den talangfulle som lyckas med lätthet eftersom den senare faktiskt åstadkommer något.

Manchester City köper inte en spelare som tränar som satan men som är dålig på fotboll.

Detta är klassiskt svenskt boomergubbetänk med rötterna i det socialdemokratiska folkhemsvurmandet. Det är precis sånt här tänk som gör att svenskar är nöjda med att bli sjua i OS. ”Väl kämpat”. Nej, det var inte väl kämpat om din kamp slutade i att du blev sjua. Det var ett misslyckande och du kunde lika gärna stannat hemma. Med attityden ”det viktiga är inte att vinna utan att kämpa väl” fostrar man en generation av förlorare och det smittar av sig på alla andra områden. Det mediokra och halvgångna blir norm och det är där Sverige är idag. Ett deltagarland som inte längre skapar något eller dominerar något område. En kassako som betalar avgifter och klappar i takt.

Betyg ska baseras på faktiska kunskaper och de bästa ska sållas ut och placeras i elitgrupper så att resten av drönarna inte håller tillbaka deras utveckling. Så skapar man vinnare. Så gör stormakterna. Den svenska ”alla ska med”-idén är skadlig för utvecklingen.

Fast ett högt betyg visar ju att du kan lära dig, eftersom det visar att du kan vad det gäller. Ett 'ansträngningsbetyg' är onödigt, eftersom ingen bryr sig om hur jobbigt det kan ha varit, utan bara vad resultatet blev.
Har du höga betyg har du ju kämpaanda, annars skulle du inte ha höga betyg.

Nja 🙈 Däremot är nuvarande betygssystem rätt korkat. Har man motoriska problem och inte fixar att simma 200 meter med korrekta bentag så blir man underkänd i hela idrotten även om man ligger bra till på resten av idrotten. Det är idiotiskt enligt mig. Då kan dom väl i alla fall ha två olika betyg, ett för idrott och ett för simning.

Jag tycker absolut att ansträngning ska belönas. Men man kan ju trots det inte få höga betyg utan att man lärt sig något 🤔 Och hur frustrerande det än är att dessa smarta människor knappt behöver plugga och ändå får höga betyg medan vi andra får kämpa galet mkt och just så pass får godkänt. Så är det ju inte deras fel att dom är födda med ett bättre läshuvud än oss andra. Dom har förtjänat aina betyg dom också.

Nu pratar vi dock om situationer där vi har två personer med samma kunskapsbetyg att välja mellan, varför skulle jag vilja ha personen som behövt kämpa för att uppnå det om jag kan ta en person som uppnår den nivån utan större ansträngning?

En bra idé rent teoretiskt men i praktiken funkar det inte.

Ingen aning, och det har jag aldrig påstått, jag sade att betyg är ett mått på uppnått resultat, inte nedlagd ansträngning.