Hur farligt är all ultraprocessad skit ungarna får i sig egentligen?

problemet som jag ser det är ju att snabbmat, godis osv blivit vardag i sverige.

ungar äter godis jämt oavsett veckodag, det är lask till varje måltid, det är hamburgare, pizza och kebab varje vecka, det ar korv och skinka på mackorna osv

det innebar ju att dom både får i sig det som är onyttigt i sig självt men också i såna mängder att dom blir feta.

men det går ju att göra nåt åt. går utmarkt att t ex gå på mcdonalds utan att ta lask till eller pommes eller om man nödvändigtvis ska ha pommes så måste man inte beställa den största på menyn.

ingen blir fet av att äta en pizza i veckan.

Har en fundering som jag gissar fler småbarnsföräldrar sitter med, även om ingen erkänner det rakt ut.

Två heltidsjobb, hämtning/lämning, läxor, logistikcirkus. När vi väl kommer hem är alla hungriga, trötta och griniga. I teorin ska man då ställa sig och laga någon fin hemlagad gryta på ekologiskt kött och blötlägga bönor. I praktiken slutar det ofta med fiskpinnar, snabbmakaroner, färdiga köttbullar eller Billys.

Samtidigt matas man konstant med larmrubriker om “ultraprocessad mat” som orsakar fetma, cancer och allt möjligt. Vissa påstår mer eller mindre att man förgiftar sina ungar om man inte gör allt från grunden.

Så hur illa är det här egentligen om man försöker tänka lite krasst och inte bara moralpanik? Är det stor skillnad på typ Findus fiskpinnar vs “vanlig” husmanskost, eller pratar vi mer om att totalmängden skitmat över tid är problemet?

Hur gör ni andra som har jobb + ungar + begränsad ork? Kör ni storkok på helgen, beställer matkasse, eller har ni bara accepterat att vissa kvällar är det helfabrikat och punkt?

Seriösa svar uppskattas. Är inte ute efter Instagram-matte-ideal utan vill veta hur mycket man faktiskt behöver bry sig rent hälsomässigt, inte bara känslomässigt.

Jo det kan väldigt lätt gå snett över tid om man lever på en sk balanserad diet. Kolla bara på alla som blir feta med åren, de allra flesta såna blir det på just den dieten som du kallar balanserad.

För allt vi köper på affären innehåller massvis med dolt socker och tveksamma kemikalier som sätter våra hormoner i obalans och kapar våra belöningssystem. Så det är väldigt lätt hänt att man far illa utan att vara medveten om det, med risk för följdsjukdomar som tex diabetes. Och det är ganska många av oss som med tiden blir mer eller mindre beroende av våra små "fredasmys" med skräpmat + snacks + godis tills man däckar i soffan av insulinchocken.

Jag skulle vilja påstå att hälsoriskerna med att leva på en "balanserad kost" (dvs müsli/yoghurt/juice/mackor/halvfabrikat, plus fredagsfrossa) är nästan liks stora som för en person som dricker alkohol 2-3 gånger i veckan. Dvs det är inte alla som trillar dit och blir tok-alkisar, men 100% skulle må betydligt bättre, på sikt, av att inte dricka alls.

Och på samma sätt så skulle 100% av alla som lever på en "balanserad" fabriksmatskost bli att må oändligt mycket bättre om ni istället åt mat som är lagad från sina råvaror, som aldrig har passerat en fabrik.

EDIT: Förresten så är det ingen extremdiet bara för att man låter bli att stoppa i sig fabriksproducerad skitmat, förutom att det blir en extremt mycket bättre diet.

"Processat kött: Korv, bacon och skinka klassas som cancerframkallande och bör ätas med måtta."

Har en fundering som jag gissar fler småbarnsföräldrar sitter med, även om ingen erkänner det rakt ut.

Två heltidsjobb, hämtning/lämning, läxor, logistikcirkus. När vi väl kommer hem är alla hungriga, trötta och griniga. I teorin ska man då ställa sig och laga någon fin hemlagad gryta på ekologiskt kött och blötlägga bönor. I praktiken slutar det ofta med fiskpinnar, snabbmakaroner, färdiga köttbullar eller Billys.

Samtidigt matas man konstant med larmrubriker om “ultraprocessad mat” som orsakar fetma, cancer och allt möjligt. Vissa påstår mer eller mindre att man förgiftar sina ungar om man inte gör allt från grunden.

Så hur illa är det här egentligen om man försöker tänka lite krasst och inte bara moralpanik? Är det stor skillnad på typ Findus fiskpinnar vs “vanlig” husmanskost, eller pratar vi mer om att totalmängden skitmat över tid är problemet?

Hur gör ni andra som har jobb + ungar + begränsad ork? Kör ni storkok på helgen, beställer matkasse, eller har ni bara accepterat att vissa kvällar är det helfabrikat och punkt?

Seriösa svar uppskattas. Är inte ute efter Instagram-matte-ideal utan vill veta hur mycket man faktiskt behöver bry sig rent hälsomässigt, inte bara känslomässigt.

Har en fundering som jag gissar fler småbarnsföräldrar sitter med, även om ingen erkänner det rakt ut.

Två heltidsjobb, hämtning/lämning, läxor, logistikcirkus. När vi väl kommer hem är alla hungriga, trötta och griniga. I teorin ska man då ställa sig och laga någon fin hemlagad gryta på ekologiskt kött och blötlägga bönor. I praktiken slutar det ofta med fiskpinnar, snabbmakaroner, färdiga köttbullar eller Billys.

Samtidigt matas man konstant med larmrubriker om “ultraprocessad mat” som orsakar fetma, cancer och allt möjligt. Vissa påstår mer eller mindre att man förgiftar sina ungar om man inte gör allt från grunden.

Så hur illa är det här egentligen om man försöker tänka lite krasst och inte bara moralpanik? Är det stor skillnad på typ Findus fiskpinnar vs “vanlig” husmanskost, eller pratar vi mer om att totalmängden skitmat över tid är problemet?

Hur gör ni andra som har jobb + ungar + begränsad ork? Kör ni storkok på helgen, beställer matkasse, eller har ni bara accepterat att vissa kvällar är det helfabrikat och punkt?

Seriösa svar uppskattas. Är inte ute efter Instagram-matte-ideal utan vill veta hur mycket man faktiskt behöver bry sig rent hälsomässigt, inte bara känslomässigt.