Citat:
Ursprungligen postat av
kyrk57
Jag tycker verkligen det verkar som att alla inblandade vuxna har gjort så gott de kunnat med Jocke. Har själv bott i ett land där utåtagerande barn med autism inte får speciellt mycket hjälp alls, och där fysisk bestraffning blir sättet de ”tyglar” dessa barn på. Förstår att uppväxten måste vart jobbig för Jocke, men inte på grund av att hans mamma var ett ”monster”.
Hade vart så mycket mer intressant om han skrivit en ärlig bok om sin uppväxt och hur det är att växa upp som ett barn med oförmåga att hantera sina känslor utan att det går ut över andra. Det hade vart intressant läsning, istället för en knock-off kopia på Pojken som kallades Det. Men visst, att läsa om barn som lever i misär är som knark för alla de WT tanter man ser försvara Jocke’s lögner på insta.
Jag tror att man ibland underskattar vad det faktiskt krävs för att skriva den typen av bok du efterfrågar. Att analysera sin egen uppväxt på djupet kräver både självreflektion och att man har bearbetat sina erfarenheter så pass mycket att man kan se dem utifrån. Det kräver också empati, att kunna förstå varför människorna runt en agerade som de gjorde, även när det gjorde ont, och att se att det sällan handlar om ren illvilja.
Och just där tror jag att Jocke inte riktigt är än. Utifrån det han själv visat genom åren verkar det som att han fortfarande befinner sig rätt nära sina sår; då blir det svårt att skriva en bok som bygger på distans, analys och ett bredare perspektiv. Det behöver inte betyda att hans upplevelser är mindre verkliga, bara att han kanske inte är i ett läge där han kan skildra dem på det sättet du efterlyser.
(Innan någon hoppar in och säger att man inte får kritisera honom: det här handlar inte om att ifrågasätta hans känslor eller uppväxt, utan om att konstatera att alla inte har förmågan just nu att skriva en reflekterande, nyanserad barndomsskildring. Det är inte ett moraliskt omdöme, bara en observation.)
