Vad är det som är så bra med Baertlings tavlor?

De kan kosta flera miljoner. Färglagda trianglar. Va?

Nutida konst framstår som bluff och bondfångeri.

Picassos skeva ansikten eller fruntimmer som elefanter.

Tacka vet jag Botticelli. Han kunde måla vackra kvinnor han!

Hur kan det ha blivit så här all möjlig skit kan krängas för stora pengar?

Samma med arkitekturen. Nya Liljevalchs ser ut som en nazibunker med skyttevärn upptill - där kulsprutorna ska sticka ut i gluggarna?

För mig som absolut tycker om s.k. modern konst - bl.a. Sergels torg och EÖs fontän - så är en del av hans verk absolut attraktiva. Men inte allt, i t.ex. den där mappen med 36? blad så fanns det väl ca. 10 som var skapligt bra.

Botticelli som TS för övrigt nämner skulle jag aldrig sätta upp på väggen hemma, spelar ingen roll hur mycket den skulle vara värd när inte konsten tilltalar mig.

Och min uppfattning om vad människor tycker om har tyvärr just mycket att göra med det ekonomiska, är det dyrt så är det automatiskt bra. Punkt slut.

Älskar Baertlings konst. Det var en höjdare när jag började läsa på Sth Univ på 1980-talet och få se dem upphängda i den långa förbindelsebanan genom A-E-husen. De griper tag i mig i sin synbart enkla form med diagonaler men ändå går de inte att kopiera. Lite grand som Jacksons Pollocks droppmålningar från 1950-talet, djupt berörande och omöjliga att kopiera.

Förändringen du beskriver är väl att konstnären går från att vara hantverkare till att under 1800-talet bli en kreativ person utan krav på sig att kunna sälja. I musiken är det Beethoven som tar det första steget från (musik-)hantverkare till konstnär genom att han inte behöver sälja sin musik.

Om jag blev erbjuden en Botticelli-tavla eller att ta en Jackson Pollock, skulle det bli Pollock alla dagar i veckan. Eller en Baertling.

Djupt berörande? Hm. Omöjliga att kopiera? Det är klart att de går att opiera. Vad är det förresten som är så bra med det?

Fast kopior finns ju i enorma mängder på nätet. Bara att Googla:

https://www.google.com/search?sca_esv=a66b742956e23bc7&udm=2&fbs=AIIjpHw2 KGh6wpocn18KLjPMw8n5hbs_MEok0im-cglyXMxaESELaVllILp-aU3jgjaGspe1i1FlQ6A_Ygrh-gbCVEEQX9tH UFv1rluR1sqsyno9xKQGKbsTt1vO2RsCcsS5DcE_fmwyBdQ6Uw Xfunruw9IVL1UX3fUAvvxbguM-GgbbhsZAwqpMdZw_K9XqKNKI mMSZh81f&q=baertling&sa=X&sqi=2&ved=2ahUKEwjhrY2s3 qaRAxXILRAIHXoLIToQtKgLegQIEhAB&biw=1220&bih=613&d pr=1.57

(Tavlorna är upphovsrättsskyddade till 2051 vilket betyder att de inte får kopieras och det gäller även bilder på nätet, vilket varken tycks hindra Google eller Wikipedia o.s.v.).

Men vad är det som är så bra? Man blir berörd? Kan du utveckla!

Med uttrycket "omöjlig att kopiera" använde jag fel ord. Skulle ha skrivit istället "snudd på omöjlig att göra trovärdiga förfalskningar". Alltså att konstnären har så eget uttryck att försöker man härma till helt lika så kommer det ändå hela tiden att vara sämre än originalkonstnärens arbete. Det finns ju konstnärer som som har helt egna utryck, penselföringar och temperament så man känner på en gång att det här är ett slags fejk.

Det jag blir berörd av är att Baertling-tavlorna är så intet föreställande att jag måste göra dem begripliga för mig själv och lyckas jag md det, blir jag berörd. Så det kanske är mer min analytiska process som skapar beröringen än konstverket i sig.

Rent figurativ konst som Botticelli, Carl Larsson osv är så att säga färdiganalyserad när man ser den. Den skapar inga känslor hos mig annat än kanske att det är ett skickligt hantverk, en häftig vald scen eller att det är märkvärdigt att den målades för så länge sedan, eller kanske vittnar om ett viktigt skifte i historien. Den upplevelsen är påtagligt lika för alla som betraktar verket.

Ärligt talat så fattade jag nog vad du menade med omöjliga att kopiera, men jag missförstod med avsikt för att retas...

Men faktiskt: Jag tror att det är lätt för ennågorlunda habil konstnär att måla nya trianglar som ser precis ut som Baertlings. Hans geometriska, nonfigurativa måleri med öppna trianglar och starka färgfält kan tekniskt sett vara enklare att imitera än mer komplexa figurativa stilar.

Förfalskningar av Picasso och Chagall finns i tusental, liksom av Warhol, så varför inte Baertling, även om de kända fallen är få. Kanske för att det inte går att avgöra om det är en äkta Baertling eller inte?....

Han hittade sin grej i ett begränsat men lätt igenkännbart uttryck som väl egentligen redan borde varit paxat i slutet av 50-talet. Och han var duktig på att sälja in sig själv som den store svenske konkretisten. Karln har inte ens en engelsk Wikipedia-sida.

Det finns över 1000 nu levande kineser som är tekniskt bättre än Botticelli. Du kan köpa en oljereproduktion av vilken av Botticellis tavlor med nakna barn som du vill ha, eller så kan du skicka dem en egen bild så målar de den i Botticellis anda

Kommer att tänka på Hitlers utställning av Entartete Kunst, urartad komst, som drog massor av besökare. Hörde på radio om att det också fanns en utställning om Entartede Musik, bl.a. atonal musik och musik med en massa dissonanser och annat oljud.

. Tilltagen var naturligtvis förkastliga eftersom det var staten som startade en kampanj mot modern konst som abstrakt konst och expressionissm m.m.

Annat vore det om sådana utställningar anordnas på privat initiativ med programförklaringen att visa exempel på impopulär konst - då givetvis utan, som i Nazityskland, förfölja konstnärerna. Ett rätt snurrigt projekt förstås men som ändå bör tolereras om det råder yttrandefrihet.

Begreppet urspårad konst är så klart inte så lyckat, en mindre del av de tavlor som visades var ju av hög konstnärlig kvalitet.

Mycket bättre vore att kalla det oönskad konst, eftersom det på Hitlers tavelutställning handlade, liksom nu, om konst som folk i allmänhet ogillar och inte vill ha.

Det är en sak att personer som professionellt sysslar med konst uppskattar sådant som utmanar, provocerar, experimenterar, tänjer på gränser, chockerar, är avantgardisktisk, spännande och allt vad de kan komma på att säga. Det är alltså vad folk i allmänhet tycker är OÖNSKAD - frånstötande och ofta ren skit. Om Hitler hade anordnat en konstutställning, utan förföljelse av konstnärerna, och kallat utställningen för OÖNSKAD KONST had et varit ett snäpp bättre än "Entartete Kunst".

"Finsmakarna" har sin smak men folket en annan.

Det roliga är att när det gäller de stora mästarna uppskattas de i allmänhet av folket medan en hel del av finsmakarna rycker på axlarna och lyfter fram sådant som alla kan se är ren skit.