Åsa Linderborg har skrivit en insiktsfull artikel om "Hatet".
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/wr6y84/det-ar-dags-att-klippa-banden-joakim-lundell
Lite citat:
"i väntan på nästa avsnitt letade jag rätt på TV4:s dokumentär från i vintras, om det övergivna barnet Joakim Lundell.
I tre oändligt långa avsnitt får vi följa Lundells jakt på frågan varför hans mamma kunde lämna bort honom till en fosterfamilj när han var 8 år – för det är obestridligt.
Han begär ut journalerna som han inte hade läst när han skrev sin bok. Tittarna serveras enstaka meningar, och delvis lite annat än det som SVT berättar i sitt första avsnitt.
Där framgår att Joakim var deprimerad, aggressiv, och hotfull, att familjen var slutkörd, att de kände sig maktlösa. Han placerades hos oändligt kärleksfulla fosterföräldrar, men efter sex år gav även de upp eftersom Joakim fick sådana raseriutbrott och blev så hotfull, att dottern i familjen blev rädd för honom."
"I TV4-dokumentären får vi följa med*Lundell till en terapeut, som säger att Annika var oförmögen att ta hand om sonen. Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kräver extra starka föräldrar. Är man inte det behöver man få hjälp, men den hjälp som erbjöds var inte bra för vare sig Annika eller Joakim.
Lundell accepterar inte det svaret. Han säger att mamman inte älskade honom, att hon var manipulativ."
"Joakim blir irriterad på terapeuten. Han har inte fått det svar han vill ha och säger att det som står i BUP:s journaler kan inte stämma.
Det är som om han vill hata sin mamma.*Förståelse eller försoning skulle rasera den Joakim Lundell som han vill vara."
Intressant information om hans handra dokumentär på TV4. Inte sett den men från vad Linderborg skriver låter det ju som att Jocke helt enkelt inte kan acceptera sanningen, att det är han som är monstret.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/wr6y84/det-ar-dags-att-klippa-banden-joakim-lundell
Lite citat:
"i väntan på nästa avsnitt letade jag rätt på TV4:s dokumentär från i vintras, om det övergivna barnet Joakim Lundell.
I tre oändligt långa avsnitt får vi följa Lundells jakt på frågan varför hans mamma kunde lämna bort honom till en fosterfamilj när han var 8 år – för det är obestridligt.
Han begär ut journalerna som han inte hade läst när han skrev sin bok. Tittarna serveras enstaka meningar, och delvis lite annat än det som SVT berättar i sitt första avsnitt.
Där framgår att Joakim var deprimerad, aggressiv, och hotfull, att familjen var slutkörd, att de kände sig maktlösa. Han placerades hos oändligt kärleksfulla fosterföräldrar, men efter sex år gav även de upp eftersom Joakim fick sådana raseriutbrott och blev så hotfull, att dottern i familjen blev rädd för honom."
"I TV4-dokumentären får vi följa med*Lundell till en terapeut, som säger att Annika var oförmögen att ta hand om sonen. Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kräver extra starka föräldrar. Är man inte det behöver man få hjälp, men den hjälp som erbjöds var inte bra för vare sig Annika eller Joakim.
Lundell accepterar inte det svaret. Han säger att mamman inte älskade honom, att hon var manipulativ."
"Joakim blir irriterad på terapeuten. Han har inte fått det svar han vill ha och säger att det som står i BUP:s journaler kan inte stämma.
Det är som om han vill hata sin mamma.*Förståelse eller försoning skulle rasera den Joakim Lundell som han vill vara."
Intressant information om hans handra dokumentär på TV4. Inte sett den men från vad Linderborg skriver låter det ju som att Jocke helt enkelt inte kan acceptera sanningen, att det är han som är monstret.