Citat:
Ursprungligen postat av
Geiranger
Det man missar om man bara ser dokumentären med ett ”halvt öga” i bakgrunden är just citaten från socialtjänsten - jag såg om den igen efter att jag insåg att utdragen visas som text och inte läses upp.
Just citaten är ju otroligt viktiga här, så som att hans mamma inte vågade ha honom kvar hemma då han tagit stryptag om syskon, exempelvis.
Problemet med andras påståenden är att det är
påståenden.
Om modern var en förövare så ljuger hon om sonens beteenden för att skydda sig själv.
Du förstår, allt som sägs är inte detsamma som sanning, oavsett vem som säger det.
Jag har själv skrivit en självbiografi (ej publicerad) som jag renskriver för att sluta skydda människor från hur det faktiskt var och jag har mängder av felaktiga anteckningar och påståenden kring mig. Men jag har även papper som tydligt visar att det är min mamma som är psykiskt dålig, att hon även framstår som påverkad (hon har aldrig missbrukat dock) att det är hon som har de problem som jag pekas ut att ha, och jag har även underlag om då ganska tunnt som motsäger det man sedan börjar hitta på om mig. Därefter har jag min egen röst att kunna gå in i vartenda påstående och berätta ur det egentligen var. Men jag har
papper som visar att vad man säger om mig är min mammas projektioner och de problem hon led av, inte jag.
Problemet med att skriva en bok är att helhetsbilden ändå inte går att mata in eftersom det automatiskt blir ensidigt. Det är svårt att beskriva åratal av en människa på några sidor även när man likt mig är uppe i över 400 boksidor. Jag upplever iallafall att det är otroligt svårt att skriva eftersom förövare inte bara har en sida i sin personlighet. Gällande "bevis" så är det mer eller mindre omöjligt att barnens ord finns nedskrivna eftersom varenda utredning innebär att föräldrarna sitter bredvid och talar för barnet. Överallt, på alla möten och då utmålas det barn som annars riskerar att bli trodd, som farlig, galen och oförmögen att säga sanningen. Jag har anteckningar där jag sitter och gråter över vad som sägs, som ändå tolkas somnatt det min mamma påstår är sant och riktigt om mig. Som tonåring sitter jsg och gråter och ber henne sluta. Som barn gråter jag och ifrågasätter hur någon kan göra det som de vuxna då sitter och säger. Att jag gråter är ett bevis på min utsatthet då det är förövaren som talar och jag som bryter samman av vad som påstås om mig. Det är
dokumenterade misshandelstillfällen, inte mina ord men så upplever ite de som läser. Att offret gråter av att knäckas är mer vanligt än att den hetsiga förövaren gör. Men då kallar de det för problem i relationen mellan förälder och barn som om det är tvåvägsproblematik. Vilket även det är förtal och victimblaming.
Har man vuxit upp med en förövare och vet hur splittrat barnets värld är och hur extremt manipulativa vuxna är i alla utredningar, på alla möten och i alla samtal, då vet man hur tunnt "bevisvärde" åratal av dokumentation har.
Men jag har även hört barn som verkligen farit illa som ändå ljugit kring olika saker.
När jag sa ett halvt öga så menade jag inte att jag inte alls lyssnat utan att jag även vid olika tillfällen av dokumentären gjorde andra saker. Jag hörde en del.
En sak är även väldigt tydligt med många av samhällets "autistiska" barn. En hel del av dem är inte autistiska utan barn som utsatts för våld och vanvård.
Tror jag på hans berättelse? Nej faktiskt inte. Det beror på att jag har hört andra ljuga om liknande saker, inte för att det är omöjligt att han utsatts. Något är väldigt fel i en familj där man skickar bort en 8-åring utan problem också. Det tyder på att det saknas normala band till barnet. Inte ens min mamma ville ha mig eller syskon bortplacerade och till och med självmordshotade
socialtjänsten att hon skulle avsluta sitt liv om de tog oss. Det finns det anteckningar om och jag hörde att Joakim även beskrev hot om självmord och liknande vilket förövare som föräldrar gör. De hotar hotar och hotar om att barnen kommer orsaka deras död, att de kommer avsluta sina liv och gör försök som de sedan kastar över en även om man fortfarande är väldigt liten precis som att de hotar med att skicka bort en för att man inte är tillräckligt snäll och sedan en dag, gör de även allvar av sina hot och man får inte längre bo hemma. Det kan vara vad som helst som utlöser det raseriet hos dem som innebär att man skickas bort som liten eller sparkas ut som äldre.
Så vissa delar av det han säger är faktiskt i linje med vad många av oss upplevt.
