Citat:
Ursprungligen postat av
Mittpunkt
Jag tycker den här dokumentären visar något väldigt viktigt. Joakim Lundell har under många år byggt sin offentliga berättelse på påståenden som han själv sagt är dokumenterade i journaler. Det är grunden för mycket av hans varumärke, hans böcker och hans intervjuer.
När SVT sedan får läsa journalerna och inte hittar det han säger ska stå där, då blir hans reaktion att försöka lägga ansvaret på TV4, på förlaget och på alla andra som publicerat hans historia tidigare. Men det är ju fortfarande hans ord. Ingen annan har skrivit dem åt honom. Ingen annan kan bära det ansvaret.
Och när en offentlig person försöker skjuta över ansvaret på redaktörer och producenter för något han själv hävdat är sant, då ser det mest ut som ett försök att rädda varumärket. Ett sätt att skydda bilden av sig själv, inte sanningen i sig.
Just därför behövs granskning. Även när det handlar om barndom, trauma och känslor. Att kontrollera ett faktapåstående är inte att ta ifrån någon deras upplevelse. Det är bara att göra det journalistik alltid ska göra: kolla om de dokument man hänvisar till faktiskt innehåller det man säger.
Jag blir rätt trött på narrativet som sprids just nu, framför allt från hans fans. Som om SVT skulle ha suttit och sagt att hans barndomsupplevelser inte stämmer. Det är inte ens i närheten av vad dokumentären gör.
Det SVT gjorde var en helt vanlig faktakontroll av ett konkret påstående: att det finns dokumenterade övergrepp i hans journaler. Det är han själv som i åratal sagt att “det står i mina journaler, det finns bevis”. När SVT sedan får läsa journalerna och inte hittar något av det han sagt ska stå där, då är det ren journalistik att berätta det.
Det är ingen attack på hans barndom. Det är ingen granskning av hans känslor eller upplevelser. Det är bara en kontroll av om bevisen han hänvisat till faktiskt finns.
Att fansen nu låtsas som att SVT “förnekar ett barns berättelse” är bara ett sätt att slippa ta in det obekväma: att alla som intervjuat honom tidigare aldrig gjort jobbet. Ingen har läst dokumenten. Alla har bara köpt allt rakt av.
SVT gör det någon borde ha gjort för tio år sedan. Det är inte hat. Det är inte illvilja. Det är bara faktakoll. Och det är exakt så journalistik ska fungera.
SVT gjorde:
“Du säger att det här står i dina journaler. Vi har läst dem. Det står inte där.”
Fansens tolkning:
“SVT säger att han ljuger om sin barndom och att hans trauma inte finns.”
Att kontrollera om dokumentation finns = journalistik.
Att avgöra om ett barns känslor är sanna eller falska = något SVT inte har gjort och inte ens varit i närheten av.
Men fansen blandar ihop dessa två helt olika saker. De försvarar hans trauma – vilket ingen har attackerat – genom att angripa en faktakoll som inte hade med traumat att göra.
Sen är det viktig att säga för alla som bagetelliserar sanningshalten, att det är väldigt grova anklagelser man kommer med. Man kan ljuga om småsaker och komma undan med det, det kallas vit lögn, men det han säger är av en annan kaliber. Säger man dessutom att man har bevis, men inte har det, är det riktigt illa. Det är inte heller förtal av JL, det är han som står för förtalet.
