Skvaller om Joakim "Jockiboi" Lundell (f.d. Berg)

Första avsnittet av Dokument Inifrån: Monster var väldigt intressant. Jag minns Jockeboy från den där dokusåpan (Kungarna av [någonting]), fast det var typ tjugo år sen. Inte för att han egentligen var en minnesvärd person, utan för att han var gränslös och "prankade" de andra genom att bajsa i den gemensamma poolen. Sen dess har jag bara sett namnet lite här och var och inte reflekterat över det. Jag hade ingen aning att han var så otroligt känd och populär.

Att han ljuger om att den påstådda vanvården och misshandeln finns dokumenterad, det står klart. Men frågan är varför. Det är intressant att liknande typer av misshandel som han anklagade sin mamma för att utföra på honom, har observerats av flera att han utsatt sig själv för, som sticka sig själv i fötterna med nålar osv.

Frågan är om han ljuger med flit. Om han faktiskt är så otroligt rutten att han pissar på sin mamma och sen kastar henne under bussen för att boosta sin nya vändning i karriären (från typ den glada clownen till den ledsna), eller om han på något vis genuint tror detta själv, om han pga alkoholdelirium, cannabispsykos eller hjälp från någon ur den gamla skolans psykoanalytiker att gräva upp "bortträngda minnen" och blandar ihop känslor han minns, med vad som faktiskt hände.

(Det kan förstås inte heller uteslutas att det faktiskt har hänt så som han säger, och han bara rört till det med påståenden om källor, att han pga koncentrationssvårigheterna mest har chansat att misshandeln fanns dokumenterad i pappren, eftersom han har så mycket myror i benen att han inte kan sitta still länge nog att läsa mer än någon sida åt gången. Själv är jag mycket skeptisk, men man kan aldrig vara säker.)

Själv lutar jag åt att han är narcissist och gravt personlighetsstörd, en otäck typ, typ som en cancer i en social sfär, som bara växer och tar över och kväver allt. Fast det baserar jag nog till hög grad på känslan jag fick av hans blick när han satt och ljög om dokumentationen i de olika tv-sofforna.

Det verkar inte finnas nåt konkret från nåt håll. Soc-pappren radar bara upp tecken på problem och ohälsa och går inte djupare in på det än så. Mamman verkar inte heller ha några förklaringar till Jockes beteenden. Jocke själv fyller i anledningen till varför han betedde sig på vissa sätt. Jag har såklart ingen aning om vad sanningen är, men har väldigt svårt att tro att ett barn ger tecken på att må så dåligt utan att det finns anledningar till det. Jag får inte ihop det på nåt annat sätt. Ett barn som mår bra är inte otröstligt, rädd för att bli övergiven, sticker sig med nålar, ritar våldsamma teckningar, är utåtagerande mot syskon, placeras på psyk (8 år!) och i fosterfamilj etc. Det i sig är väl rätt tydligt att nåt inte står rätt till. Sen står det ord mot ord om vad som egentligen hände där hemma. Men är det inte märkligt att mamman inte har nån förklaring till varför Jocke mådde så dåligt. Det finns många barn med diagnoser, men det låter ju jättekonstigt att de skulle blir så högljudda i sina s k symptom om de blev väl omhändertagna hemma.

Det verkar inte finnas nåt konkret från nåt håll. Soc-pappren radar bara upp tecken på problem och ohälsa och går inte djupare in på det än så. Mamman verkar inte heller ha några förklaringar till Jockes beteenden. Jocke själv fyller i anledningen till varför han betedde sig på vissa sätt. Jag har såklart ingen aning om vad sanningen är, men har väldigt svårt att tro att ett barn ger tecken på att må så dåligt utan att det finns anledningar till det. Jag får inte ihop det på nåt annat sätt. Ett barn som mår bra är inte otröstligt, rädd för att bli övergiven, sticker sig med nålar, ritar våldsamma teckningar, är utåtagerande mot syskon, placeras på psyk (8 år!) och i fosterfamilj etc. Det i sig är väl rätt tydligt att nåt inte står rätt till. Sen står det ord mot ord om vad som egentligen hände där hemma. Men är det inte märkligt att mamman inte har nån förklaring till varför Jocke mådde så dåligt. Det finns många barn med diagnoser, men det låter ju jättekonstigt att de skulle blir så högljudda i sina s k symptom om de blev väl omhändertagna hemma.

Det verkar inte finnas nåt konkret från nåt håll. Soc-pappren radar bara upp tecken på problem och ohälsa och går inte djupare in på det än så. Mamman verkar inte heller ha några förklaringar till Jockes beteenden. Jocke själv fyller i anledningen till varför han betedde sig på vissa sätt. Jag har såklart ingen aning om vad sanningen är, men har väldigt svårt att tro att ett barn ger tecken på att må så dåligt utan att det finns anledningar till det. Jag får inte ihop det på nåt annat sätt. Ett barn som mår bra är inte otröstligt, rädd för att bli övergiven, sticker sig med nålar, ritar våldsamma teckningar, är utåtagerande mot syskon, placeras på psyk (8 år!) och i fosterfamilj etc. Det i sig är väl rätt tydligt att nåt inte står rätt till. Sen står det ord mot ord om vad som egentligen hände där hemma. Men är det inte märkligt att mamman inte har nån förklaring till varför Jocke mådde så dåligt. Det finns många barn med diagnoser, men det låter ju jättekonstigt att de skulle blir så högljudda i sina s k symptom om de blev väl omhändertagna hemma.

De som försvarar Jocke:
Hans följare. Människor som kollat på hans program, läst hans bok och lyssnat på hans sommarprat. Dessa krigare som han delar i sin IG-story.

De som inte försvarar Jocke:
Resten. De som aldrig hört talas om honom men känner stanken. De som sett något avsnitt eller läst någon artikel. Hans familj.

Slutsats:
Kulten är hjärntvättad.

De som försvarar Jockiboi är hans white-trash fans. Den typen av folk som blir lurad av hans fejkade pranks och showen Spökjakt. Lättlurade idioter.


Jockiboi säger att alla bevis finns i pappren från socialen och BUP. Men ingenting styrker det han påstår. Utöver detta så är alla i familjen överens om att man haft en bra uppväxt, den enda som inte håller med är psykiskt sjuk och har diagnoser. Fullt möjligt att han haft vanföreställningar eller tolkat situationer på helt andra sätt än hur verkligheten ser ut.

Men snart kommer väl någon av hans korkade följare ”Men Jocke upplevde detta, och då måste det vara sant!!! Oavsett om det skedde i hans fantasi eller inte!”

Problemet är att han har ljugit och dessutom hängt ut sin mamma för hela svenska folket och dessutom fått med sig lata journalister som hakat på drevet utan research.

Så i slutändan, det finns ingenting konkret som gör att du tror mer på Jockes ord än på Jacke, Chrippa, mamman och extrafarsan? Men ändå väljer du att tro på Jockes ord? Det finns ju i soc-papperna förklarat att han blev bortlämnad till fosterfamilj, han var utåtagerande mot sina andra syskon och morsan klarade inte av att hantera honom längre. Det var åtminstone den förklaring som Bo-Göran Bodin gav i SVT-dokumentären.

Chrippa sa ju sanningen under första drevet 2017.
Han sa att Jocke är en fullblodad psykopat som skar sig smetade blod på väggarna i hans mors hus, och då beslutade modern att Jocke behövde vara där han kan få hjälp.

Inte så lätt för mamman att ha en "förklaring". Det kan ju vara en fysiologisk förklaring, alltså ett fel i hjärnan.
Varför skulle en outbildad ung kvinna besitta kunskap inom psykiatri och ha en förklaring till hennes sons psykiska sjukdom? Samtidigt som hon har tre andra ungar att ta hand om?

Tröttsamt med allt trams nu.
- Jocke hävdade att bevis fanns i pappren vad gällde händelser han skrev i boken 32 år gammal.
Men det finns inga bevis i pappren. Om det finns papper med bevis varför kan då Jocke inte visa dem?

- Varför tycks han haft god kontakt med sin mor fram till 2016-2017 och som en blixt från klar himmel helt plötsligt lansera en bok om hur hon har torterat honom?
Varför lanserar man en bok med grova anklagelser mot sin egen mamma utan att ens försöka reda ut det intern innan? Varför sammanfaller det i tiden med byggandet av varumärket Lundell?

Om berättelser om övergrepp alltid accepterades utan minsta granskning, oavsett dokumentation, riskerar det att urvattna betydelsen av verkliga, dokumenterade fall. Granskning upprätthåller att anklagelser kräver underlag. Om vi låter alla obekräftade berättelser bli sanningar, försvagas skyddet för faktisk utsatta barn.