Citat:
Förvånad att inte ha sett några inlägg om vad som står i boken. Tänker att det kan vara bra att människor kan läsa vad han egentligen skrivit och varför jag tror att det är en av grundstenarna till varför Bo-Göran började ta tag i den här granskningen.
Här har ni ett utdrag om mammans påstådda tortyr
- Mamma rufsade till håret på mig med ena handen och gick sedan före mig upp till tvrummet på övervåningen. Som jag tidigare nämnde så brukar jag och mamma se på sräckfilmer tillsammans. Det hade vi gjort så länge jag kunde minnas, och den här eftermiddagen var det dags för någon av Omen-filmerna. Hon satt under filmen och pekade på min arm. "Du har monsterinsekter under huden."
Mamma pratade ofta om monster och alians och tvingade mig ibland att sitta alldeles stilla med henne under köksbordet för att, som hon sa, vi skulle gömma oss för dom.
Nu stirrade jag förskräckt på mina bara armar. Mamma fortsatte "dom är så små att man inte ser dom när dom äter sig in med sina sylvassa käftar. Men sen växer dom sig stora!"
I nästa sekund fingrade hon upp en synål i röran på soffbordet och gav den till mig. "Du måste sticka ihjäl dom". "Va?" Jag svalde, det kändes som om jag skulle svimma. Ändå gjorde jag som hon sa och började sticka mig själv i armarna med nålen. Små droppar av blod bildades på huden. Mamma nickade allvarligt och sa "Det är monsterblod".
Min fråga är: Hur kunde detta överhuvudtaget tillåtas publiceras från första början?
Här har ni ett utdrag om mammans påstådda tortyr
- Mamma rufsade till håret på mig med ena handen och gick sedan före mig upp till tvrummet på övervåningen. Som jag tidigare nämnde så brukar jag och mamma se på sräckfilmer tillsammans. Det hade vi gjort så länge jag kunde minnas, och den här eftermiddagen var det dags för någon av Omen-filmerna. Hon satt under filmen och pekade på min arm. "Du har monsterinsekter under huden."
Mamma pratade ofta om monster och alians och tvingade mig ibland att sitta alldeles stilla med henne under köksbordet för att, som hon sa, vi skulle gömma oss för dom.
Nu stirrade jag förskräckt på mina bara armar. Mamma fortsatte "dom är så små att man inte ser dom när dom äter sig in med sina sylvassa käftar. Men sen växer dom sig stora!"
I nästa sekund fingrade hon upp en synål i röran på soffbordet och gav den till mig. "Du måste sticka ihjäl dom". "Va?" Jag svalde, det kändes som om jag skulle svimma. Ändå gjorde jag som hon sa och började sticka mig själv i armarna med nålen. Små droppar av blod bildades på huden. Mamma nickade allvarligt och sa "Det är monsterblod".
Min fråga är: Hur kunde detta överhuvudtaget tillåtas publiceras från första början?
Truuue! Förhoppningsvis startar detta en diskussion bland förläggare, tv bolag o journalister hur man kan hantera sådana här storys bättre i framtiden.