Tack. Missade din fråga.
Filippa var 15 år. Hon berättade om biobesöket 32 år senare. Väninnorna nekade. Var Filippa trovärdig? Hon hade inga skäl att ljuga. Var hon tillförlitlig? Ingen är tillförlitlig efter 32 år. Såg hon Palme på Grand? Var det en annan kväll? Var det en annan väninna? Filippas uppgifter är otillförlitliga. Vad var hennes motiv (när hon berättade om biobesöket)? Sannolikt att hjälpa polisen. Sannolikt passerade hon mordplatsen före 23.18. Om det var rätt kväll (och en annan väninna).
Förhöret med Filippa den 26 april 2018 är intressant av en annan orsak. Som inte har med henne att göra.
Förhöret med Filippa visar att utredarna inte förstod att Inge Mårelius såg familjen Schaeffer när de passerade färghandeln Dekorima och fortsatte söderut (
L904 och
L904-A). Trots att spaningsuppslag L904 var med i GMP 1994. Förhöret visar att utredarna inte förstod att familjen Schaeffer var
"några flickor" i Thomas Kangers bok 1987 och
"tre personer" i Svea hovrätt 1989 (feltolkade som
"två män" i telefonförhöret med Inge 1987).
Då hade man inte frågat Filippa 2018 om Inge kunde ha sett Filippa och hennes väninna.
Det var synd. Mest synd var att Hamrén inte var informerad om familjen Schaeffer när Hamrén förhörde Inge den 8 april 1986. Förhöret hade fått ett annat förlopp. Inge svarade att bara
"10 - 15 sekunder" hade gått (sedan Björkmans sällskap gick förbi) när paret Palme kom gående söderut. Om Hamrén hade varit informerad om familjen Schaeffer hade Hamrén förstått att Inge tänkte på dem. Inte på paret Palme.
Amatören Holmér misskötte tipsmottagningen, tipsregistreringen och vittnesförhören. Holmérs utredare fick inte alltid den information som de behövde när de behövde den (berättade Ström när han själv förhördes 2018).
Postitlappen i Stigs papperskorg har en sannolik förklaring (sidan 12 i
Per Häggströms PM den 5 juni 1986).
Texten var
"tysk reg. Rydesheim Wiesbaden". Skandias skadeinspektör Per Häggström hittade postitlappen
"under sommaren 1986". I en papperskorg utanför Stigs kontor. Sannolikt i maj. Häggströms PM daterades den 5 juni.
LaRouche-rörelsens tidskrift EIR (Executive Intelligence Review) gjorde en egen "utredning" om mordet på Palme. Den började i mars 1986. "Rapporten" kom i oktober 1986. EIR är inte känd för sin trovärdighet. Två av tidskriftens "bästa" reportage påstod att drottning Elizabeth ledde en knarkkartell och att bomben i Oklahoma inledde en brittisk invasion.
"Journalister" från EIR besökte Stockholm under våren 1986. Sannolikt i maj 1986 (när chefsåklagare Karl Gerhard Svensson avskrev misstankarna mot Viktor Gunnarsson). "Journalisterna" färdades sannolikt i bil. En västtysk bil från
"Rydesheim Wiesbaden". Sannolikt var de intresserade av mordplatsen. Även av omgivningen. Att Stig (eller en kollega som talade med Stig) såg den västtyska bilen och tyckte att den var misstänkt är inte konstigt.
Stig hade ingen koppling till EAP. Varken postitlappen eller mannen i butiken i Mariehamn kopplade Stig till EAP. Stig var inte på Åland första veckan efter semestern.
Stig tog ingen middagsrast på kvällen. Väktaren Anna-Lisa Gahn började jobba 16.45 enligt hennes egen anteckning i besöksjournalen (hon började inte jobba 20.45).
Stig stämplade ut 23.20. Passersystemet och tidredovisningssystemet hade olika klockor. Passersystemet var kopplat till kortläsaren ("stämpeluret") innanför skjutdörrarna vid receptionen. Tidredovisningssystemet använde en minidator från IBM (System/36) eller DEC (VAX eller PDP). Kanske en stordator från IBM.
Passersystemet gick rätt (och visade 23.20). Tidredovisningssystemet gick fel (och visade 23.19). Stig fick fel tid av Roland Bergström den 1 mars 1986 (23.19). Den 10 mars (när Stig återvände från semestern och fick rätt tid av Bergström) lämnade Stig rätt tid till Ström (23.20).
Det är vad Bergström säger i förhöret den 9 juni. Först den 2 mars (när Dagens Nyheter skrev att skotten kom 23.21) misstänkte Bergström att tidredovisningssystemets klocka gick fel och ringde Fröken Ur. Han såg att systemets klocka gick en minut efter och ställde klockan.
Stig såg inga poliser vid Luntmakargatan. Han vände och återvände på samma sida som han sprang (den södra). Om Stig hade sprungit på den norra sidan (som i Rapport den 6 april 1986) hade Stig inte stannat vid Luntmakargatan. Gången bredvid
skjulet med containern ledde vidare mot trappan. Skjulet med containern skymde poliserna vid krönet när Stig stod mitt i korsningen.
GM vände sig inte om förrän vid trappkrönet (E15-C). Han kunde inte se att Lars Jeppsson var
"i 20-årsåldern" (som Stig uppgav 13 timmar efter mordet) när GM gjorde ett
"snabbt ögonkast" vid krönet och Jeppsson lika snabbt gömde sig bakom skjulet med containern. Lars Larssons idé i boken "Nationens fiende" byggde på ett missförstånd. Larsson visste inte att både Lisbeth och Stig såg Lars Jeppsson från Sveavägen
"1 - 3 minuter" efter skotten. Som framgår av Larssons bok.
Stig återvände inte till Skandias entré 23.40. Han återvände strax efter 23.30. När väktaren Annette Kohut nyss hade lämnat receptionen. Det bekräftade Kohut och hennes kollega Henry Olofsson. Därför syns inte Stig på pressfotona.
Stig skröt inte med sina livräddande insatser. Han nämnde inte sina egna insatser förrän i fjärde och sista förhöret den 25 april 1986. Vad han nämnde var ingen lögn.
Stig sprang efter poliserna för att lämna Lisbeths uppgift om GM:s signalement. Trots att poliserna hade personradio. Det visste inte alla att poliser hade 1986. Personradio infördes 1984.
Stig sprang efter poliserna när den första ambulansen anlände till mordplatsen och Lisbeth Palme berättade vem hon var. All uppmärksamhet riktades mot paret Palme. Att ingen fäste sig vid Stig är inte konstigt.
Stig tecknade inte nidbilder av Palme. Vissa journalister tecknade nidbilder av Stig.
Ingen GM gick söderut på Skandiahusets trottoar minuten före skotten. Särskilt inte en GM som lämnade Skandias entré. Ingen GM kunde gå bakom paret Palme från Skandias entré och samtidigt vänta vid Dekorimas ingång.
Roland Bergström: Då konstaterade vi sådär att det kan ju liksom vara någon minut senare då, så om det var 23.19 han stämplade så var det kanske 23.20 när han var ute på gatan. Det var inte omöjligt. Men inte just så mycket mer.
Erik Skoglund: Mm. Och klockan var rätt hos er.
Roland Bergström: Ja, den kollade jag med fröken ur då. Det var faktiskt så att klockan gick, våran klocka gick inte fel utan vår tidsapparat (passersystemet min anm) stod på 23.20 men vår klocka (tidredovisningssystemet min anm) gick en minut fel vilket jag konstaterade vid kontroll med fröken ur. Och det var därför jag också sa 23.19 åt honom (det var därför Bergström gav honom tiden 23.19 som var fel och inte tiden 23.20 som var rätt min anm) och ställde om systemet (tidredovisningssystemet min anm).
En slö kriminalpolis (Erik Skoglund) utredde inte om tidredovisningssystemet och passersystemet hade olika klockor och vad de i så fall visade. Att de hade olika klockor är uppenbart. Olika elektroniska system hade olika klockor på 80-talet (om de hade klockor). Systemen var inte synkade hela tiden. Den tekniken blev inte vanlig förrän på 90-talet.
Väktarna i receptionen släpper inte Stig förrän tidigast 23.22.00 (efter ett par minuters samtal). De ger honom alibi.