Citat:
Ursprungligen postat av
Bur-q-ua12
Om jag inleder med gruppen islamofober, varav finns ett antal, så skyller de ofta allt på islam och muslimer. Dessa påstås vara såväl HBTQ-fientliga, vilket anses fel, som emot jämställdhet, även det fel, och kvinnofientliga, inkl. "toxisk maskulinitet", vilket våldtäkter och s.k. hedersvåld mot svenska kvinnor tänks utgöra ett bevis på. Även det fel, enl. gruppen islamofober. Lite mer av feminism tycks efterlysas.
Parallellt har islamofoberna dock invändningar mot svenska, feminiserade och mesiga män, som tycks gilla HBTQ, feminister och jämställdhet. De förra ignorerar även annan, "toxisk maskulinitet" och svenska män, som begår våldtäkter.
Hur går den retoriken ihop?
Såklart inte alls, utan den tjänar enbart som en sorts papperstiger.
Det enda den innebär är polarisering mellan olika grupper.
Det kan vara såpass illa att islamofoberna spelar på "båda planhalvor samtidigt" för att uppnå sitt syfte.
Människor över lag tar till de argument de kan, och funderar inte så mycket på huruvida de "går ihop", eller om resonemangen är konsekventa.
Däremot är böghatandet inom den engagerande högern lite av en halmgubbe. Det har alltid funnits mycket bögar till höger. Inom borgerligheten har det alltid funnits en "gentlemannamässig" gay-kultur, som utgjort en urban subkultur, och som inte gjort några som helst anspråk på att få vara del av offentligheten.
Det som främst kritiseras från högerhåll, är de högljudda anspråken på att kulturella och sexuella minoriteter ska bli del av mainstreamsamhället. Anledningen är förstås inte att man tycker illa om minoriteter, men de ÄR minoriteter, och ska man låtsas något annat, så når man snabbt den punkt där minoriteter från inflytande som inte står i proportion till sin storlek. Människor till höger inser vikten av ett majoritetssamhälle. De som tänker lite längre förstår också att majoritetssamhälle är en förutsättning för att minoriteters rättigheter ska kunna upprätthållas