Varför är ateister så känslostyrda?

ovidkommande babbel …som vanligt

Är det verkligen ovidkommande att du argumenterar för dina religiösa föreställningar med hjälp av efterhandskonstruktioner?

Hade du någon kommentar på det faktum att ingen kunde se någon som helst information om DNA i bibeln, innan DNA upptäcktes vetenskapligt och helt utan någon hjälp från Bibeln?
Är inte det ett ganska uppenbart exempel på en efterhandskonstruktion?

Det är en ganska vanlig invändning mot användningen av adjektiv som "strikt" eller "hård" i samband med determinism. Denna invändning har en poäng, men den förbiser hur ordet faktiskt används i modern filosofi.
Den klassiska definitionen av determinism är mycket riktigt att varje händelse är orsakad av tidigare händelser och naturlagar, vilket gör att endast en framtid är fysiskt möjlig. I den bemärkelsen är determinism redan "strikt".

Men man lägger ofta till adjektiv som "strikt" i diskussioner för att kontrastera mot andra teorier, till exempel för att tydligt skilja denna determinism från till exempel teologisk determinism (alltså att allt är förutbestämt av Gud).

Och i debatten om fri vilja används strikt determinism för att beteckna positionen att: determinismen är absolut och fri vilja inte kan existera (omöjlig). Det är alltså ett sätt att tydliggöra synen på relationen mellan de två koncepten.

Att lägga till "strikt" är inte nödvändigt för definitionen av determinism i sig, men det är vanligt inom filosofiska debatter för att klargöra positionen i relation till fri vilja. Det är alltså inte alls ett försök att "undfly sanningen", utan snarare för att precisera den filosofiska positionen.

När det gäller att du vill försöka placera mig i en av de tre huvudpositionerna: determinist, metafysiker eller kompatibilist. Jo, jag är väl närmast kompatibilist, om man med det hävdar att fri vilja och determinism kan samexistera. Däremot är jag också metafysiker i den mening att jag inte alls utesluter en andlig värld, fast jag accepterar egentligen inte någon specifik religions förutfattade uppfattning om vad en andevärld skulle vara.
Det som jag tycker är mest troligt är mer i stil med hinduismens och buddhismens tankar om reinkarnation och att man kan uppnå en andlig samhörighet med andra personer. Jag har alldeles för många egna upplevelser med sådant att jag inte helt kan avfärda det. Jag kan ge flera exempel på andlig kommunikation både i mitt eget liv och när det gäller min fru, särskilt när någon nära håller på att dö eller just har dött. Min fru visste till exempel exakt när hennes far dog i en bilolycka trots att det var i en helt annan stad. Hon blev helt hysterisk och sa att hon måste hem omedelbart därför att något hänt hennes pappa och hon kom hem i stort sett just som hennes mamma fick dödsbudet per telefon.
Själv var jag bortrest och bodde på ett hotell när jag i gryningen drömde att min morfar knackade på dörren till hotellrummet, vilket jag sa till min fru var väldigt konstigt eftersom jag tydligt såg honom i drömmen just i det hotellrummet och inget annat hotell eller att han skulle ha knackat på hemma hos oss. Kolla din mejl, sa min fru, så jag gick ner till receptionen för att kolla mejlen på datorn där, och visst hade jag ett mejl från min mamma om att min morfar gått bort den natten några timmar tidigare.
Och det är bara några exempel, så visst finns det mer än bara fysiska kroppar, utan det är sannolikt just medvetandet som är grejen, men man måste troligen leva ärligt och fri från berusningsmeldel för att kunna känna av sådant. Har man gjort saker man vill dölja och tar berusningsmedel så sätter man upp väggar och blir mer inåtriktad.

Men jag ser inte hur sådant skulle passa in i en kristen tro, eller att det över huvud taget skulle vara något som skulle påvisa at det skulle finnas någon gud.

Egentligen försöker jag inte omdefiniera "fri vilja" så som det används inom kristendomen, utan anser bara att fri vilja egentligen borde syfta på att agera enligt sina egna önskningar och övertygelser, utan något tvång att göra ett visst val. Alltså om det finns tvingande skäl eller tvingande befallningar så är viljan inte fri, även om det fanns möjlighet att trotsa och göra ett annat val. Och därav följer att om ett enligt Gud felaktigt val leder till Helvetet så är det alltså inte ett fritt val, utan ett val behäftat med hot om straff. Däremot kan man hävda att Gud inte förklarade detta för Adam och Eva, alltså att ett felaktigt val medförde straff, så hur kan Gud påstå att det var ett fritt val om de inte hade all information om konsekvenserna? Hur ska man kunna bedöma alternativen och faktiskt göra ett val om man inte känner till de potentiella följderna?


Alltså, man skulle kunna säga att det finns fritt val så länge man är fri att välja vad man vill, även att välja att inte välja alls, alltså att ens handlingar orsakas av ens egna karaktär och resonemang (där resonemanget alltså inte i sig är deterministiskt, utan kan påverkas av andras åsikter).

Kanske så vill jag helt enkelt inte hamna i ett visst fack, i alla fall definitivt inte som determinist.

Fast det är väl mest resten som skrivits som invänts emot. Att det är ni troende som är mest känslostyrda syns ju tydligt nog ändå.
Vilka andra är det som försöker ta på sig en offerkofta då och då?

Kolla här:
https://near-death.com/reincarnation-in-the-bible-01/
https://near-death.com/reincarnation/

Artiklarna tar upp ämnet om reinkarnation och kristendom
Själv så vet jag inte riktigt vad jag ska tro om ämnet, men jag säger inte att det är omöjligt i alla fall

Det var bara ett skämt, vi behöver inte bråka om det, det har vi gjort tillräckligt

Nej, det är mest andra troende som Kirev och bakelsernassmak som kommit med konstiga resonemang som många försökt påpeka felen hos.
Kirev går det däremot inte att resonera med, så där har jag helt slutat försöka.

Jag tyckte att mina resonemang var ganska bra, tråkigt att du ser det annorlunda

Jag skrev att du och Kirev kommit med kommit konstiga resonemang som många försökt påpeka felen hos, men att Kirev inte gick att resonera med.

Några av dina resonemang var fel från början, vilket vi diskuterat, och några invändningar höll du med om, andra inte, men det går i alla fall oftast att diskutera med dig utan att det blir goddag, yxskaft tillbaka.

Och om man förklarar termer så verkar du i alla fall förstå vad man menar, men Kirev lever i en helt egen värld i någon sorts kosmisk bubbla full av efterkonstruktioner, och han fattar inte ens vad en efterkonstruktion är.

De enda sakerna jag kanske kan komma på som du menar är det där om slaveri i gamla testamentet och hur första moseboken om hur allt skapades är en metafor?

Eller menar du något annat?
Att genesis är en metafor var ju inte så konstigt, där kan jag inte se något fel

Slaveriet i gamla testamentet var det enda som blir svårt att säga ett definitivt rätt och fel på, det har att göra helt med ens egna perspektiv, och är nog det mest teologiskt svåra att förklara, speciellt till någon som inte är redo att förstå andra perspektiv utan bara hör ordet slaveri och blir hysterisk

Där måste jag medge att det blir svårt, och det är nog det enda som jag kände att jag faktiskt fick kämpa med
Från en ateistisk synvinkel när man redan har föreställningen att gud är ond och så hör man ordet slaveri så kan jag förstå att ingen förklaring är tillfredställande, och gud borde vara perfekt så han borde förbjudit det direkt utan kompromiss, men jag försökte förklara saker från ett annat håll

Det handlar egentligen bara om en sak, ateister följer sin egna kompass, religiösa följer guds kompass
Och där handlar det om kristendomen är sann eller inte
Är den sann är det guds kompass man ska följa, är den falsk är det sin egen man ska följa
Och eftersom ateister tror att kristendom är falskt så blir det automatiskt så att hela slaveri grejen blir fel, det är vad som följer

Fast då blir den riktiga frågan om kristendom är sant eller inte, och det är bättre att diskutera bevisen istället för att kritisera guds beteende på det sättet

Jag har i hela tråden försökt förklara för andra hur jag ser kristendom och vad det betyder för mig
Kristendom är inte ont, det är tvärtom
Den här världen är inte vad du tror den är, den är inte bara död materia som skapade människor av en slump
Det finns saker som vi inte förstår, och det finns hopp

Det är det här som jag har försökt få folk att förstå
Hela världen handlar om gud, och ditt syfte på jorden kan summeras med valet om du vill följa gud eller inte

Hela den ateistiska "jag är smartare än dumma kristna" mentaliteten är en illusion som hindrar från att se sanningen
Kan du helt ärligt gå igenom alla bevisen jag har gett och säga att det inte finns ett case överhuvudtaget? och kom ihåg att det finns mer också, det är bara början

När man faktiskt börjar sätta sig in i det så inser man hur logiskt allt faktiskt är
Fast olika personer har olika mängd motstånd i sig, den där känslan som säger "jag kommer inte tro på sånt där, jag är för smart för det" som egentligen är maskerad arrogans som man måste besegra innan man kan börja älska gud och uppfylla sitt syfte som människa

Men när man tar dig över den tröskeln så är det underbart, och allt faller på plats

Jag tror inget alls om vad som händer när man dör. Kanske blir allt svart, kanske blir man en del av det kosmiska alltet, likt Odo och The Great Link. Kanske kommer valkyrior och hämtar en till Valhall. Jag vet inte och det är tvärtom lite spännande. Jag är inte rädd för att dö, men är ändå inte så värst sugen på det.

Sen, för säkert den miljonte-miljonte-miljonte-miljonte-miljonte-miljonte-miljonte-miljonte-miljonte-miljonte gången (alltså 1 000 000^10): det går alldeles utmärkt att vara spirituel och tro på något annat än att det bara blir svart efter döden - utan att tro på någon gud.