Kvinnor lever längre med mer fritid på bekostnad av mäns arbete, pengar och liv.

Gäsp. Det där är mycket bitter känsla och väldigt lite data från dig. Vem bryr sig om sånt i debatten? Men du känner dig berättigad och bättre än oss andra? All seriös tidsanvändningsforskning – SCB, OECD, nordiska studier – visar två saker samtidigt: kvinnor gör mer obetalt hemarbete och är mer frånvarande från arbetsmarknaden över livet, medan män gör fler betalda timmar, tar fler riskyrken, jobbar längre upp i åldrarna och står för merparten av övertid, skift och fysiskt slit. Det är inte en ”tycka-synd-om-män”-grej, det är bara hur statistiken faktiskt ser ut. När du sen slår fast att ”kvinnor tar hand om hem och barn samtidigt som de jobbar heltid” som generellt påstående, och reducerar mäns roll till ”ni vill vara breadwinners”, då gör du exakt det du anklagar män för: du ersätter strukturer med stereotyper.

Lika snett åt andra hållet blir det när du klistrar diagnosen ”incel” på alla män som påtalar att de dör oftare i jobbolyckor, hemlöshet, missbruk och självmord – det är inte ett gnäll, det är folkhälsostatistik. Ja, gifta män lever i snitt längre än ogifta män, och kvinnor i destruktiva relationer mår sämre – men det är inget kvitto på att nuvarande könskontrakt är ”rättvist”, bara att relationer kan skydda eller skada båda kön.

Och nej, poängen är inte att det är ”synd om män som tar hand om sin familj”, utan att ett samhälle där män förväntas ta mer av försörjningsrisk, farligare jobb och kortare liv, medan vi kallar det ”jämställdhet” så länge kvinnor tjänar lite mindre per månad, är rätt dåligt kalibrerat.

Om du verkligen bryr dig om ansvar, beslutskraft och förändring – varför är din första reflex att håna och psykologisera män som lyfter sina kostnader, istället för att diskutera hur vi på riktigt delar både pengar, risker och fri tid mer rättvist mellan könen?

Du har aldrig funderat på varför ingen vill vara med dig förutom de andra bittra vänsterfeministerna i er lilla bidragsberoende klubb som hatar andra och trivs i koftor och ljusmanifestationer?

Du missar vad jag skriver. "Fritiden" kvinnor har används till obetalt hushållsarbete och osynligt logistikarbete samt omsorgsarbete. Detta är vad som får hjulen att rulla i familjen.

Skulle kvinnorna sluta ta sitt huvudansvar för logistiken (och omsorgen) I familjen, så skulle det bli orosanmälan till soc från förskola och skola. Till slut.

Så visst. Män jobbar hårt på förvärvsarbete. Och kvinnor jobbar hårt för barnens väl och ve på sin så kallade "fritid".

Frågan är varför du värderar förvärvsarbete (som män utför) mer än det omsorgsarbete och logistikarbete som kvinnor utför? Märk väl: kvinnor förvärvsarbetar också.

Där finner du också svaret kring varför kvinnir I högre grad drabbas av utbrändhet och andra stressrelaterade åkommor. De är egentligen aldrig lediga. De förvärvsarbetar och resten av tiden pysslar de med omsorgsarbete och logistikarbete för barnen. Och hushållsarbete.

Och självklart är det kul att ta hand om sina barn! Barn är livet! Och det är också det viktigaste vi har: våra barn. Barnen är framtiden.

Men du är rejält nonchalant som höjer dig själv och ditt förvärvsarbete till skyarna. Och ser ner på allt det arbete kvinnor gör för sina barn, på sin så kallade "fritid".

Tänk om, tänk rätt.

Gäsp. Nu bullshittar du, fröken falsk flagg Keychup. Desperat? Du kör ett fult retoriskt knep: du kallar kvinnors obetalda ansvar för ”logistik” och männens större arbetsbörda för ”skryt”, och så låtsas du att det ena är samhällsbärande och det andra bara ego. Men du undviker det centrala: statistiken visar att kvinnors extra hemarbete sker under några år – männens extra lönearbete, riskjobb och stress sker i decennier. Det är därför män dör tidigare, har sämre hälsa och minst fritid totalt. Förstår du hur du ljuger vänsterfeministiskt?

Att säga att ”kvinnor skulle orosanmäla annars” är också avslöjande. Ensamstående pappor klarar fullt fungerande logistik varje dag – utan kvinnlig övervakning. Det du kallar ”osynligt arbete” är ofta också kontrollbehov, normpress och självvald perfektionism.

Så den egentliga frågan är enkel: handlar din argumentation om omsorg – eller om att behålla tolkningsföreträdet och makten över hur familjearbetet definieras? För när man skalar bort känslorna återstår ett mönster du aldrig bemöter: män jobbar mer, betalar mer, lever kortare – och när någon nämner det, blir du arg. Det är rätt talande. Fult som fan. Ojämställt och hycklande. Skäms du inte? Du skadar Sverige och våra barns framtid.

Att kalla mig bitter är roligt när det är du som klagar, inte jag:
Mera känslor. Jag har inte sagt att jag är bättre. Bara påpekat det uppenbara.

Så nu ger du mig rätt: Män vill vara de som tar hand om sin familj ekonomisk. Och kvinnor bidrar med mer än pengar: De är de som tar mest hand om hus och hem. Då är vi överens ändå?
Sen får du uppdatera dig i forskningen du säger dig stödja ditt inlägg på: https://www.independent.co.uk/news/marriage-live-longer-bachelors-heart-study-b2288786.html

Ingen som säger emot det, men det är inte heller vad din tråd handlar om. Utan du är sur för att män finansierar sin familjs utgifter inkl frugans.

Hur är det inte rättvist när män väljer kvinnor som tjänar mindre och ratar rika kvinnor? De vill ta sig en an mansrollen vilket får dem att känna sig mer manliga - det är väl bra?

Igen; män väljer att inte gifta sig med rika kvinnor och tar hellre denna "risk" än att känna sig omanlig i förhållandet. Igen; vad är problemet med det?

För det är en viss typ av män som lägger ut långa inlägg varför kvinnor inte förtjänar att vara lyckliga och omhändertagna av sina män, som de i sin tur tar hand om.

Feministerna vill inte ha med mig att göra för jag är SDare och ingen feminist. Det finns 2 kön och jag är helt införstådd med könsroller. Något män klagar på att dagens kvinnor inte är. Nu klagar du på dessa könsroller?

Så du är både emot jämställdhet och utveckling? Det är rätt talande hur du argumenterar: du tar männens strukturella nackdelar – fler arbetstimmar, högre försörjningskrav, farligare jobb, kortare livslängd – och trollar bort dem genom att kalla allt ”självvalt”. Samtidigt förvandlar du kvinnors nackdelar till strukturer, normer och samhällsproblem. Det är ett smart retoriskt knep, men genomskinligt: när statistik drabbar kvinnor är det politik, när den drabbar män är det känslor.

Och ditt ”män vill vara breadwinners”-argument är också avslöjande. Om män väljer rollen och betalar priset, då är allt jämställt? Bekvämt resonemang – särskilt när priset är männens pengar, männens risker och männens kortare liv.

Om du nu är så trygg i gamla könsrollerna du försvarar, varför måste du håna varje man som lyfter baksidan? Kan det vara så att du ser hur ojämnt paketet egentligen är – men hellre psykologiserar män än tar debatten om hur vi faktiskt delar både risker, resurser och fri tid på riktigt? Du är enfaldig SD men resonerar exakt lika de elaka vänsterfeministerna? Förstår du?

Du verkar snurrig. Män väljer att dejta kvinnor med mindre inkomst för de vill vara de som försörjer familjen. Män väljer att arbeta dessa farliga jobb, ofta för att de betalar mer. Män väljer också att syssla med extremsport där de riskerar att skada sig och tom dö.
Nu sitter du och klagar på att kvinnor har det bra som inte gör dessa val?

Vaddå avslöjande?? Du menar att du som man inte alls känner att du vill vara mannen i familjen som jobbar och försörjer? Kanske jag inte ska kalla dig incel utan en hen då du lär vara mer välkommen i feministklubben än mig.

om socialt ingenjörskap var lösningen på något. så hade jag varit för det. nu är det ju inte det, så då föredrar jag att staten inte spendarar min pengar på det.

jag har dock inga problem med att staten sköter sina kärnuppgifter.

sverige har liksom usa problem , så i slutändan så handlar det ju inte om att maximalista lösningar utanför statens kärnuppdrag är lösningen.



ja mindre statlig styrning. mindre statlig kostnadskostym. skulle det bli ”orättvist” ja säkert, men det bygger ju på den felaktiga utgångspunkten att det är rättvist nu.

skillnaden är att jag inte kan eller får ta ansvar för att det är det, utan det har ju ”staten” bestämt att de ska göra…. och sånna som du då gissningsvis.

Gäsp. Det biter inte på en lyckligt gift man med flera barn och barnbarn. Men jag är akademiker och det är väl ovant för dig. Tror du flaggar falskt och är vänsterfeminist som låtsas vara SD för att förstöra och skada debatter och Sveriges framtid. Dina argument är kass.

Du gör en snygg konstigt snurrig ordpiruett, men alla vi andra ser vad du gör: så fort statistik missgynnar män blir det ”val”, ”manlighet” och ”extremsport” – som om byggolyckor, självmord och 60-timmarsveckor vore en hobby. Samtidigt förvandlar du kvinnors nackdelar till strukturer och makt, och mäns nackdelar till personlighetsfel. Det är ett gammalt knep: normalisera männens kostnader, politisera kvinnors.

Och när argumenten tryter kommer könsretoriken smygande: ”hen”, ”incel”, ”du vill inte vara mannen”. Det avslöjar mest din egen oro – för om mäns villkor faktiskt ÄR strukturella, då rasar hela idén om att jämställdhet bara är ett kvinnoprojekt.

Poängen är enkel: ingen här gnäller över män som tar ansvar. Frågan är varför du så desperat behöver håna dem som pekar på priset. Är det för att du inte vill ändra något – eller för att du anar hur mycket som skulle behöva göras om du erkände att båda könen faktiskt bär olika delar av notan?

Nej. Det är fascinerande, sl — du låter som en stoisk libertarian, men varje gång man skrapar lite på ytan dyker samma mönster upp: du säger ”jag vill ha mindre stat”, men bara där det skulle förändra något du vant dig vid. När staten gynnar dig är det ”kärnverksamhet”, när staten lyfter andras villkor är det ”onödig ingenjörskonst”. Det är en snygg retorisk loop: allt som rör mäns fördelar är neutralt, allt som rör kvinnors eller barns villkor är ideologi.

Och du gör ett klassiskt Flashback-trick: låtsas vara överlägset principfast för att slippa prata om siffrorna som faktiskt visar att systemet inte är jämnt för någon. När data inte passar teorin — då blir teorin plötsligt viktigare än verkligheten.

Men åter till trådens ämne: svensk jämställdhetspolitik. Poängen är ju inte att staten ska bestämma hur folk lever, utan att göra det möjligt för kvinnor och män att faktiskt välja utan att riskera ekonomi, hälsa eller barnkontakt. När du säger ”ta bort staten ur allt” landar du i att cementera nuvarande skevheter — och kalla det frihet.

Handlar ditt motstånd verkligen om principer, eller mest om att dagens skeva ordning råkar kännas bekväm så länge ingen synar den?

det är felaktigt. kvinnor väljer vilka män som de bjuder ut sig till, män kan välja ur den gruppen som bjuder ut sig till dem. män väljer mao inte vilka kvinnor de parabildar med, utan de väljer den lilla gruppen som erbjudit sig till dem,och inkomst eller socioekonmisk status är inte en top prioritering för män vid partnerval.



neurotiska män påminner mycket om neurotiska kvinnor, de orsakar dock långt större lidande där de drar fram.

Så inget svar? Du klagar på mäns val samtidigt som du nu säger var även ditt eget val? Så du är nu arg och bitter på din fru? Är det poängen med tråden? Du har minsann betala några kronor mer och värderar inte alls allt de hon har offrat för att ta hand om dig och familjen?
Tror ärligt inte att du är gift med barn med en sådan bitter tråd där du vänder på kronorna. Eller har hon tagit ur skiljsmässa?

Mitt konto är rätt gammalt och du kan se en massa inlägg om hur jag röstar SD och varför jag gör det.

Jag vet vem jag är och jag märker att du flaggar falskt och har exakt samma knep som vänsterfeministerna men låtsas vara SD. Många som du hatar alltså? Ditt syfte är att störa och tysta debatten. Inga argument? Personangrepp! Men det funkar inte. Sorry.

Det är lite roligt hur du gör tre saker samtidigt: du duckar sakfrågan, du försöker psykologisera mig – och du säger ”kolla mitt konto, jag låtsas SD” som om det vore en frisedel från att behöva argumentera i sak. Det är ett ganska klassiskt knep när datan inte landar som man vill. Ointressant. Du stör debatten. Det är trams och off topic.

Och här är problemet för dig: oavsett vilket parti man påstår sig rösta på så förändras inte verkligheten. Män jobbar fler år, fler timmar, tar fler riskyrken och dör tidigare. Kvinnor gör mer obetalt arbete i småbarnsfasen, ja – men över livscykeln har kvinnor mer fritid, fler deltidsår och längre liv. Det är inte bitterhet, det är SCB, OECD och Folkhälsomyndigheten.

Och när du försöker förvandla det till ”du är nog olycklig hemma, du är incel”, så säger det egentligen bara en sak: du vill inte ta i frågan för att du anar att svaret skulle kräva att både män och kvinnor ändrar något. Det är därför du hellre pratar om mig än om siffrorna. Pinsamt.

Så låt oss göra det enkelt och ta oss tillbaka till trådens verkliga poäng: Sverige behöver en ärlig jämställdhetsdebatt där båda könens kostnader räknas, inte bara den halva som låter bäst i rubriker. Om vi faktiskt vill bygga ett starkare land – ekonomiskt, socialt och familjemässigt – då duger det inte att reducera mäns utsatthet till ”val” och kvinnors utsatthet till ”struktur”.

Ser du själv hur ohederligt det blir?