Varför är ateister så känslostyrda?

Det är du som insisterar att dom enda alternativen som finns är "trollgubbe" eller "jag vet inte"
lol
Dessutom så tror du att universum bara dök upp från ingenstans utan anledning. Om något är magi så är det väl det

Enligt mig är det rimligt att det fanns någon slags intelligens som valde de här värdena
Men självklart kan man också ha hållningen "om vi bara väntar tillräckligt länge så kommer vi komma på att det är på något annat sätt", fast då är det du som är troende, medans jag drar slutsaser baserat på vad vi vet just nu, medans du förnekar vad vi vet just nu

Dessutom är det här inte det enda området som har liknande diskussioner, i många områden låter det likadant, det verkar som någon har designat det här

Men så säger naturalisterna "om vi bara väntar så kommer vi hitta något annat svar"
Okej då, men fram tills att ni nu kommer med den här påsen med andra svar så vet jag vart jag står

Dessutom betyder det att det per definition är ateisterna som förnekar vetenskapen just nu, roligt nog eftersom de anklagar troende för att göra just det

Jo, det är både komiskt och tragiskt. En del människor vill hålla sig kvar i bibelns fantasivärld, det är ungefär som att läsa Harry Potter och sen bestämt hävda att det verkligen finns drakar, troll och magi.

För en del är Tor, Zeus och Poseidon är bara trams men Gud, Jesus och Abraham är helt verkliga. De inser inte att det bara är olika skrivna sagor och myter

Om TV:n är borta och en maskerad person springer med TV:n under armen så har vi ju tydliga belägg för att TV:n har blivit stulen.
Hur tänkte du här egentligen?

En stulen TV är dessutom ett ordinärt scenario. Vi har redan massvis av exempel på att TV-apparater blir stulna. I ditt exempel har vi dessutom konkreta bevis för att detta är förklaringen till att TV:n är borta.

Jag börjar tvivla på om du överhuvudtaget läser det jag skriver?


Samma här. Intaget av för mycket kalorier är ju en bevisad förklaring. Det är inte avsaknaden av andra förklaringar som gör påståendet legitimt.
Hur tänkte du här egentligen?

Nej det hade ju varit riktigt korkat, eftersom dina exempel inte ens nästan är jämförbara med det vi pratar om.

Absolut, gränsen går vid bevis för påståendet.
Har du några sådana?

Exakt. Så vilken information är det du har som visar att det är en gud som har skapat universum?


Jag vet inte vad nästa stora upptäckt om universum kommer att vara och vilka bevis det kommer finnas för den och hur de kommer se ut. Följer det logiskt av detta att jag inte kommer acceptera den upptäckten, oavsett vilka bevis som presenteras?

Vad menade du det som då, om inte ett argument eller bevis? Varför överhuvudtaget ta upp saken i så fall?
Och varför ger du ingen indikation på att du förstår att det inte är ett giltigt argument?

Om jesus dök upp framför dig och sa "jag är på riktigt" och sen försvann, hade det varit bevis?
Här måste du väl kunna ge ett rakt svar utan att slingra dig? skulle du trott på jesus då eller inte?

Eller så kanske det är du som aldrig riktigt förstått att det här ämnet är så mycket mer komplicerat än att man ska bara kunna avfärda hela temat som "sagor" utan vidare fundering

Det är alltså jag som har presenterat Gud som ett alternativ?

Varför skulle man säga något annat än ”jag vet inte” på frågor som bevisligen saknar ett svar?


Varför ljuger du om vad jag tror?

Du skriver "någon slags intelligens som valde de här värdena", men det låter som en ren gissning.
Det är inte fel att gissa, men jag hoppas att du inte bygger din gudstro på gissningar

För min del har jag inte behov av att tro på något övernaturligt, det går så bra ändå tack.

Som du redan vet: Det vi inte känner till om t.ex Universum är bara okänt. Det är inget belägg för något gudomligt.

Fler exempel på vad som inte är något belägg för något gudomligt:
"Vi vet inte allt om hjärnan - då måste gud finnas"
"Vi vet inte allt om människans moralbegrepp - då måste gud finnas"
"Vi vet inte precis allt om jordens uppkomst - då måste gud finnas"
"Evolutionsteorin är inte helt klar - då måste gud finnas"
Och frågan med kosmiska konstanter har vi redan haft uppe...

Hade en person dykt upp från tomma intet och sen försvunnit så hade jag i första hand antagit att jag hallucinerade. Att bevisa magi kräver mer än en händelse som bevisligen kan ha en naturlig förklaring.

Utan att ducka frågan och hålla på och slingra dig, får du svara på det här nu
Någonting måste ha skapat allting visst? Om inte universum är förevigt, vilket vi har bevis för att det inte är, då måste det finnas någonting högre än universum som har skapat universum

Och eftersom universum kunde ha varit annorlunda, så måste samma någonting ha bestämt hur universum skulle vara, antingen genom slump, val, eller någon annan mekanism

Eftersom naturlagarna och konstanterna är så exakta för att universum ska fungera väl, så kan vi anta att samma någonting valde värdena, med intelligens

Du har nu någonting med en intelligens, utanför universum som skapade universum

Svara logiskt på det här, utan att slingra dig och utan att svara "jag vet inte men det är inte magi" eller något liknande

Följ resonemanget och förklara hur du tänker vid varje steg

SÅ VAD HADE KRÄVTS EGENTLIGEN
du är ju helt psykad

Jag kan inte svara på vad Quoi specifikt anser, jag förklarade bara hur deras strikta åsikter om determinism faktiskt egentligen ska tolkas.

Att man kan ändra hur hjärnan tänker med kemiska substanser visar tydligt att det inte alls kan vara totalt deterministisk, det beror på omständigheterna, och inte alla dessa omständigheter är deterministiska. Alltså, om ett externt ämne (en icke-determinismisk omständighet) kan ändra utfallet av tänkandet, kan beslutet inte ha varit totalt förutbestämt.

Och det är svårare att hålla en deterministisk linje blir det när man ser personer som arbetar kreativt i grupp och någon måste vika för en annan, och då följer en massa olika faktorer som kan spela in, och vilken faktor som personerna låter spela in beror mycket på deras värderingar och vilken vikt de väljer att lägga på att till exempel följa grupptryck eller inte. Dessa kan tyckas vara val som är deterministiska, men endast till en viss del. Just förmågan att reflektera över sina värderingar (t.ex. "Är min integritet viktigare än gruppens harmoni?") är vad som definieras som att ha en vilja. Valet kan anses vara fritt eftersom det baseras på individens egna, medvetet granskade skäl, även om skälen i sig är orsaksbestämda så gör personen en personlig bedömning, men man kan kanske säga att det egentligen bara blir ett fritt val när de olika alternativen väger jämnt, annars är ju sannolikheten störst att man väljer det föredragna alternativet, men det finns ju också det uttryck som säger "att bita i det sura äpplet", så även ovälkomna alternativ kan väljas.
Själv tycker jag att människor i betydligt större omfattning skulle uppvisa val som de inte logiskt kan förklara om alla deras val skulle vara deterministiska, såvida man inte menar att logik är grunden till det deterministiska, men då skulle ju ologiska åtgärder som någon bestämmer sig för faktiskt visa att de inte valt deterministiskt, så hur man än vänder sig så är ryggen bak.