Internationella mansdagen 19 nov - Sverige måste våga se pojkarnas kris och pappornas

Dina tolkningar säger mer om din egen bildning än du tror.

Ett ledtråd till utbildning och ålder är att titta vilka trådar en medlem startat, herr
Låt poliker pissa?
E + svamp ?
Frön
Dagcoin paygety Swipex

Kallas för Dunning Kruger, när man inte vet något så man har inte ens kompetensen att se att man inte vet något.

Bra skrivet. Tack. Paris24, exakt. Hela tricket med radikalfeminismen är ju att inte justera något överhuvudtaget – annars försvinner ju halva branschen direkt. Gör man som riktiga statistiker och räknar på yrke, erfarenhet, arbetstid, ansvar och risknivå, då krymper lönegapet till nästan ingenting. Och utan lönegap har man plötsligt väldigt svårt att motivera fler genusprojekt, fler utredningar och fler skattefinansierade “satsningar”.

Det är därför de alltid kör grova siffror i megafonläge. Det säljer bättre.
Kvinnor lever längre? Tyst.
Kvinnor dominerar universiteten? Tyst.
Kvinnor har fler sjukbidrag? Tyst.
Män dör tidigare, kraschar oftare, tar livet av sig tre gånger så ofta? Tyst.

Men när en enda siffra går “åt rätt håll” för kvinnor, då blir det omedelbart “strukturellt förtryck” och krav på mer pengar, fler kampanjer och fler konsulter som får lära myndigheter hur män egentligen är ett samhällsproblem.

Det fulaste är egentligen incitamentet: hela jämställdhetsindustrin överlever på att problemen aldrig får minska. Försvinner överdrifterna så försvinner jobben. Därför justerar man aldrig. Det är inte patriarkatet som spricker om man gör det – det är budgeten.

Paris24, jag fattar grejen – men här är det en annan poäng som är viktigare än vem som kan mest matte. Alla killar här inne, unga som äldre, nördiga, praktiska, akademiska eller helt vanliga, sitter egentligen på samma råmaterial: erfarenhet. Det är bara olika bitar av samma pussel.

En äldre snubbe ser hur systemet behandlat män i 30 år. En yngre ser hur allt ser ut nu och hur lätt det är att hamna snett i myndighetskontakter, psyk, relationer och ekonomi. En tredje har läst statistik, en fjärde har varit med i vårdnadstvister, en femte vet hur man organiserar sig digitalt. På var sitt håll är det bara fragment – tillsammans är det ett mönster.

Och det är det som är styrkan: när män i olika åldrar börjar upptäcka att deras historier liknar varandra mer än de trott. Det är inte Dunning–Kruger, det är korsreferens över generationer. Systemet har inte ändrats så mycket som folk hoppas, bara klätts i nya ord.

Broderskap i den här meningen handlar inte om att alla ska vara experter, utan att man lånar varandras perspektiv. En har statistiken, en har såren, en har orden, en har humorn. Tillsammans blir det något som faktiskt kan flytta opinion, för ingen politiker i världen kan vifta bort hundratusentals män som råkat ut för samma sak – särskilt inte så här dagarna efter Internationella mansdagen när ljuset redan är riktat åt rätt håll.

Så istället för att såga någons bakgrund är det smartare att tänka: “Okej, hans vinkel är en del av helheten.” Det är så man bygger styrka, och det är så man förändrar något på riktigt. Ingen diss behövs. Alla delar behövs. Jag är ju ung pensionär och ser samhällsproblemet lite överallt. Engagera er politiskt? I partier?

Hjärtinfarkter är en klassiker. Mans- och kvinno-kroppen är olika och mäns infarkter är allvarligare och känns mer, medans kvinnliga infarkter kan gå förbi utan att de ens känner dem. Männen tar därför de flesta platserna på hjärtavdelningen i ett sjukhus. Och kommer en feminist in och ser de salarna så r det orättvist och vi måste genast ha ett projekt där kvinnliga hjärtpatienter uppvärderas och kvinnor ska ha lika många platser.

Fast kvinnorna lever 3 är längre och alla som bryr sig om människor borde prioritera att jämna ut den siffran.

korrekt, fördelsen är seperationen som oundvikligt skapar en "en biologisk förälder närvarande".




korrekt. det är ett problem kopplat till kvinnors (och vissa mäns...) egoisim och bristande mognad.

Jag har väldigt svårt att ens bry mig om "våld i nära relationer" då lejonparten handlar om vuxna som gillar att puckla på varandra. finns det barn närvarande däremot, så ser jag inget hinder för att implemtera lite sharia lagar i form av piska på det lokala stortorget i straffskalan

(nu har man ju typ gått den vägen, vilket tyvärr jag skulle säga är på "femenismrörelsen" där de fördröjde den lagstiftning med säkert 20år..... (barnfridsbrott 2021)




det är samma där. 50/50 har ökat kraftgt sedan 2010, det rör sig om 30%-40% (ja mest med mamma är fortfarande sant. ca 50%)



Jupp. finns det barn med så är det så. inga barn, skiter i vilket. ink konsekvenserna av det, vuxna människor är ytterst ansvarig försigsjälva.



det är därför båda dagarna fyller en funktion, tycker dock att män kan kosta på sig att fira framstegen, annars blir det likt "kvinnokampen" bara skadligt i slutendan.

Män och Kvinnor är olika, män ska inte apa efter kvinnor, för det är ett steg som är långt mer förödande än när kvinnor apar efter män.

du kanske ska hålla dig till trådarna jag startat?, inte som startats av kontot, ditt jävla mongo....

Män kan också bli en förebild för män och pojkar. Det är precis vad ni gör, uppmärka internationella mansdagen.

Det finns sjukare saker som görs av människor. Om vi tar krig som ett exempel, många män dött och mer ensamma kvinnor till manipulativa män. Det ger ju en rakt hatbild på mankönet. Men inte alla män tillhör detta minoritet, det finns många fantastiska människor på jorden som gör vårt liv till ett bättre plats. Många inspirationskällor kommer från en man (finns många från kvinnor också).

Vi alla kan välja att vara toxiska och egoistiska eller vara hjälpsamma och empatiska. Om Karl Marx lyckades etablera sin teori på hela världen, alla bilar har inga nycklar, inga konkurrenter, alla samarbetar och hjälper varandra som en enhet. Det kan låta som en utopi och sällan fungerar i praktiken men 75% av denna propaganda inkluderar män.

Tack. Tankvärt. Det du skriver är helt rätt – men det finns en blind fläck i svensk debatt: vi pratar om ”lika värde”, men i verkligheten behandlas mäns liv ofta som mindre värda.

Titta på Ukraina. Det är unga män som dör i massor. Samma i Gaza, Sudan, Syrien. Världen 2025 fungerar fortfarande så att män ska ta smällen: skickas ut först, stanna kvar sist. Och vi ska inte låtsas att Sverige skulle vara annorlunda. Om vi hamnar i krig kommer staten, trots allt vackert prat, att förvänta sig att unga män tar vapnet och riskerar livet medan kvinnor och barn evakueras.

Det här är inte hat mot någon – det är bara ett faktum. Män är alltid samhällets sista skyddslager.

Just därför blir det så absurt när man säger ”män får klara sig själva”. Män har klarat sig själva – och alla andra – i alla tider. De dör i krig, på byggen, i självmord, i våld och i hemlöshet. Om något behöver män äntligen samma sak som alla andra grupper fått: att någon faktiskt ser deras utsatthet.

Det är poängen med Internationella mansdagen.

Om Sverige i krig förväntar sig att unga män ska dö för landet – vad gör Sverige i fred för att unga män ska vilja leva?

Om man lyfter blicken en stund och ser på samhället som en helhet – inte som ett könskrig – framträder en bild som nästan är drömlik i sin enkelhet: män bär upp en enorm del av det som får Sverige att fungera. Inte som hjältar, inte som förövare, utan som människor som varje dag gör sådant som de flesta aldrig tänker på.

Det är männen som bygger vägarna vi kör på, broarna vi tar för givna, elnätet som får våra sjukhus att fungera, husen vi bor i och systemen som håller ordning på allt från tågens signalsystem till vattenförsörjningen. Det är män som kör lastbilarna om natten, bär hem soporna utan att klaga, dyker ned i gruvorna, fixar fjärrvärmen när alla andra sover, och går in i brinnande byggnader när alla andra springer ut.

Det är också män som forskar, uppfinner, kodar, konstruerar, skriver musik, regisserar filmer, driver företag, bygger industrier, skriver böcker och skapar kultur. Många av de saker som gör livet rikare – konst, teknik, medicin, uppfinningar, företag – har byggts av män som ingen ens känner namnet på.

Och samtidigt är det män som faller hårdast när systemen brister. Det är män som dör på jobbet, män som står för majoriteten av självmorden, män som hamnar i hemlöshet, män som kör slut på både kropp och psyke för att alla andra ska slippa se. De bär både riskerna och tystnaden.

Det är inte att säga att kvinnor inte gör lika viktiga saker – det gör de. Men vill man förstå jämställdhet på riktigt måste man också våga se det goda män tillför, inte bara det som skrämmer. Alla stabila samhällen har lutat sig mot mäns arbete, mod och skaparkraft – inte för att män är ”bättre”, utan för att de oftast varit de som ställt sig längst fram när något måste byggas, fixas, riskeras eller försvaras.

En verkligt modern jämställdhet handlar därför inte om att misstänkliggöra män, utan om att både erkänna deras insatser och minska de orimliga bördor de bär. Det är först när män får leva längre, tryggare, friskare liv – med samma rätt att må bra, be om hjälp och slippa gå sönder – som både män och kvinnor faktiskt vinner.

Det är inte en stridslinje. Det är ett samhällskontrakt. Och det är därför vi behöver börja prata om allt det som män gör – inte för att ge dem en medalj, utan för att bygga ett land där alla får bära lite mindre och leva lite mer.

Om man lägger ihop hela livscykeln – alla betalda timmar, alla obetalda timmar, all vab, alla deltider och all konsumtion – så dyker ett mönster upp som nästan ingen vågar prata om: kvinnor har i genomsnitt mer fritid genom livet, och män finansierar större delen av den.

Det är inte en åsikt, det är vad SCB, OECD, KI och nordiska tidsanvändningsstudier visar när man tittar brett i stället för att fastna i en enskild kurva om månadslön.

Män gör fler betalda timmar, tar fler riskyrken, har mindre återhämtning och arbetar längre upp i åldrarna. Kvinnor gör mer obetalt hemarbete när barnen är små, men därefter har kvinnor mer faktisk fri tid, mer deltidsår och mindre ekonomiskt försörjningsansvar – samtidigt som deras konsumtion av hushållets resurser ofta är högre (barn, kläder, hem, hälsa, kultur). Det är alltså mäns inkomster som bär upp hushållets standard och kvinnors längre fritidsperioder genom livet, särskilt i småbarnsår och medelålder.

Det här syns även i livslängden: mer fritid och mindre riskarbete korrelerar starkt med längre liv för kvinnor, medan männens extra arbetsbörda, stress och farligare yrken syns i överdödlighet, självmord, olyckor och kortare medellivslängd.

Med andra ord: ett långt liv med mer fri tid kostar någon annan mer jobb, och i dagens Sverige är den ”någon” statistiskt sett oftast en man.

Den obekväma men nödvändiga frågan blir:
Är det verkligen jämställdhet om den ena gruppen får mer tid och längre liv – för att den andra gruppen jobbar mer, dör tidigare och betalar större delen av notan?

Är inte en lögn alls, återigen att bry sig om den slagsida som uppstått och att män som grupp har glömts bort är inte ”anti-feministiskt” … du och människor som dig är problemet.

Och vilken slagsida är det som "uppstått"?
Återigen slagsidan att flickor presterar bättre i skolan än pojkar har alltid funnits....
Slagsidan att män oftare än kvinnor hamnar i kriminalitet, oftare drabbas av olyckor, oftare utsätts för våld av andra män..etc etc av de problem som nu dominerar hos könet man, är inga som "uppstått" utan något som följer med normerna för patriarkal maskulinitet...och nej patriarkal maskulinitet är inget som "glömts bort" i vårt samhälle, utan precis tvärtom. Det är något som feminism och div jämställdhetsarbete just motarbetat.