Citat:
Ursprungligen postat av
ExtremaMitten
sl, jag köper mycket av det du skriver – och det är just därför man behöver lägga på ett lager till. Särskilt så här kring Internationella mansdagen, när man kanske faktiskt får prata om hela bilden utan att bli misstänkliggjord. I det här jävla landet.
Grejen är: ja, kvinnor lämnar relationer oftare. Det är deras fulla rätt. Men med den rätten följer också ett ansvar för hur separationen hanteras. Forskningen är rätt tydlig här – majoriteten separationer har inte grovt våld i botten. Däremot har många par en blandning av stress, psykisk ohälsa och relationskaos som ofta landar hårdare på män, som är sämre på att söka hjälp och syns mer i självmordsstatistiken än i brottsstatistiken.
minns jag rätt så utgör majoriteten (enligt då kvinna, som trots allt står för lejonparten) av skälet bakom seperation
-känner mig inte tillräklig fri
-orättvis fördelning av "obetalt arbete" (diska, tvätta, barnomsorg etc osv)
Citat:
Och du har helt rätt i att gemensam vårdnad är normen på pappret. Men inte om mamman umgängessaboterar. Jag vet många bra pappor med 50/50 vårdnad och boende som aldrig får se sina barn för mamman elakt förstör, förtalar och manipulerar, utan sans och ansvar. Men vi vet också att delad vårdnad just är ett formellt paraplybegrepp. I praktiken kan det vara allt från 50/50 till “pappa får två helger och en jul”. Det är just här rapporten Tystnadens pris träffade mitt i prick: Sveriges system är bra på att upptäcka fysiskt våld, men katastrofalt dåligt på att se psykiskt våld och social kontroll – oavsett kön. Och när man missar det, blir det ofta pappan som förlorar.
Problemet här är ju ett flertal felaktiga antagande. tittar man på självrapporterade fall (för att försöka eliminera just skillnaden mellan mörkertal-kända fall så är det fortfarande ytterligheter av samtliga fall.
det är mao ovanlig, men tragiska ytterligheter vi pratar om, på samma sätt som när "våld" endast ska grunda sig i antal dödae av resp kön, och inget annat (något som hela "mäns våld mot kvinnor" galenskapen som inte gjort någon nytta för sverige från "den andra extremistgruppen")
vid tex vårdnadstvister som sker vid 5%-10% av seperationera årligen, så utgör just umgängesabotage ca 15% som en del i tvisten. , självaraporterat så rör det sig om 20%-25%, och där finns ett samband mellan "samarbetsförmåga kring umgänge/boende" + " förekomsten av missbruk/våld" hos föräldrarna.
Citat:
Det här handlar inte om att misstänkliggöra kvinnor – eller män. Det handlar om att våga säga två saker samtidigt:
1. Våld finns. Det är ovanligt, men verkligt. Det ska tas på allvar. Men måste bevisas.
2. Den absoluta majoriteten pappor i vårdnadstvister är inte våldsamma. Men alla tror, särskilt soc om en mamma falskt påstår det i skilsmässan. Att behandla dem som riskgrupp bara för att de är män är lika oseriöst som att säga att alla kvinnors oro är sant bara för att den uttalas med darr på rösten. Jävlar vad det ljugs.
Ja, det här är något som i drivits från "femenistiskt håll" och lett till ohyggligt mycket konstigheter.
något som dock förändrats rejält sedan 80/90 talet (vilket även framgår när man ser hur stor andel av seperationer som leder till delad vårdnad.
Citat:
Och eftersom du lyfter statistiken: när 60–70 % av separationer initieras av kvinnor innebär det också att kvinnors sätt att lämna påverkar barnens relationer mest. Då måste man kunna prata om ansvar, om hur man beskriver exet för barnen, och om man väljer konflikt eller samarbete. Det är inte en attack – det är ren matematik.
Jag har ett strikt barnperspektiv på seperationer, att vuxna människor som är föräldrar beter sig som egoistiska självcentrerade monster, med eller utan olika former av våld. är för mig sekundärt.
Jag har inga svårighter med att fördömma , primärt kvinnor då, de står ju för lejonparten av seperationen, med minst sagt efterblivna argument dessutom, vilket leder till en helt vansinnig riskökning för deras barn, på kort men även lång sikt.
med det sagt, män som intierar skillmässor, är skräp, utifrån ett barnperspektiv, på samma sätt som kvinnor, att där finns en extrem minioritet där det kan motiveras, förändrar inte det faktum.
och det här är bara ett axplock av varför det är anus för barn...
Mortality, severe morbidity, and injury in children living with single parents in Sweden: a population-based study
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/12559862/
Citat:
Children with single parents showed increased risks of psychiatric disease, suicide or suicide attempt, injury, and addiction. After adjustment for confounding factors, such as socioeconomic status and parents' addiction or mental disease, children in single-parent households had increased risks compared with those in two-parent households for psychiatric disease in childhood (relative risk for girls 2.1 [95% CI 1.9-2.3] and boys 2.5 [2.3-2.8]), suicide attempt (girls 2.0 [1.9-2.2], boys 2.3 [2.1-2.6]), alcohol-related disease (girls 2.4 [2.2-2.7], boys 2.2 [2.0-2.4]), and narcotics-related disease (girls 3.2 [2.7-3.7], boys 4.0 [3.5-4.5]). Boys in single-parent families were more likely to develop psychiatric disease and narcotics-related disease than were girls, and they also had a raised risk of all-cause mortality.
Citat:
Så min poäng är: Vi får tryggare barn och ett vettigare samhälle när vi slutar använda kön som genväg och i stället tittar på beteenden.
Psykiskt våld, förtal, manipulation och sabotage av umgänge kan komma från båda håll. Och att erkänna det är inte antifeminism – det är vuxenhet.
Ja, men att påskinna att det är "ett tyst problem" utfrån de enorma skillnaderna som skett de senaste 30åren, är ju minst sagt absurt. bara de senaste 10åren har delad vårdnad potten gått från 70% till 81%
Citat:
Man kan säga mycket om Internationella mansdagen, men en sak är säker: den behövs så länge det fortfarande är “kontroversiellt” att prata om män som offer för psykiskt våld, ensamhet och förlorade barn.
ja, på samma sätt som det behövs för kvinnor.
Ingen vinner dock på att (vilket har bevisats när "kvinnor kan" tåget fick gå okontrolerat)
Att börja räkna utififrån minioritets problem som representativa för "alla problem".
Citat:
Och sl: du har rätt i mycket. Men det är först när man kompletterar med den biten att kvinnors makt också måste granskas som pusslet blir komplett.
kvinnors makt är helt beronde av männs makt att leverar på den, män och kvinnor är biologiskt olika, på gott och ont, rättvist och orättvist.
det säkraste sättet att förvrära problemen, i synnerhet för den gruppen som är oskyldiga (dvs barnen, som sen växer upp till dessa keffa män och kvinnor), är att bortse ifrån det.