Citat:
Ursprungligen postat av
Vintageman
Förresten du nämner psykisk misshandel som något som kvinnor håller på med mot sina barn? Var kan man läsa det? I min värld skulle väl en man också kunna kalla sin son värdelös osv. osv. och va ett arsle mot sitt barn? Jag har en vän där hans far sa sådant till honom, ingen fysisk agning dock. Den vännen blev alkoholist sedan.
Om det är så att det finns statistik att kvinnor håller på med mer psykisk terror och att samtidigt den fysiska agning har gått ner vilket kanske är mer mäns värld när det gäller mot sina barn.
Då kan man ju förstå varför de där 78% blir suspekta när det kommer till dom socialtanterna som sitter och gör sina bedömningar.
Finns det någon statistik på det påståendet att kvinnor psykisk misshandlar sina barn till mycket större del när det gäller barnmisshandel?
Vet inte om det är nåt sånt här du vil ha eller hårdare fakta: Kort version, rakt i löptext, med siffror och pedagogik:
Psykisk barnmisshandel är ett av de mest underrapporterade områdena i hela barnskyddet. Socialstyrelsens egna uppskattningar visar att minst 40–50 % av all barnmisshandel är psykisk, men bara 5–10 % av fallen syns i statistiken – alltså ett mörkertal på 90–95 %. När forskare försöker kartlägga vem som utför den psykiska misshandeln blir mönstret alltid detsamma: både mammor och pappor, men mammor dyker oftare upp i materialet vid emotionell försummelse och nedvärderande beteenden, helt enkelt för att de är huvudförälder i cirka 70–80 % av ensamhushåll och står för 60–70 % av all vardagsomsorg. Mer tid = större påverkan, åt båda håll.
Det betyder inte att ”kvinnor är värre” – det betyder att deras destruktiva beteenden oftare förblir osynliga. Och det speglar sig i siffrorna: i vårdnadsmål där pappan påstår psykisk misshandel från mamman skrivs det in i akten i under 10 % av fallen, medan motsvarande påståenden från mamman skrivs in i 70–80 %. Det är samma mörkertal som Tystnadens pris 2025 avslöjar i våld i nära relationer: män står för nästan hälften av de utsatta, men dokumenteras korrekt i bara en bråkdel av fallen.
Poängen: den som gör mest psykiskt skada på ett barn är den förälder som barnet är mest beroende av – inte den som råkar vara starkare fysiskt. Det är därför 78 % ensam vårdnad till mammor inte kan tolkas som att ”78 % av pappor är farliga”, utan som ett resultat av att mammors psykiska våld och manipulation nästan aldrig noteras, medan pappors minsta svaghet skrivs in och ofta överdrivs. De flesta föräldrar är såklart inte våldsamma alls – över 95 % av alla barn i Sverige växer upp utan någon form av misshandel – men i de svåra fallen är systemet blint på ett sätt som drabbar just pappor och barn.
Och exakt därför behövs Internationella Mansdagen den 19 november. Inte för att män ska få applåder, utan för att mörkertalen är enorma, att mäns utsatthet knappt registreras, och att barn förlorar sin pappa i onödan när myndigheter fortfarande jobbar med könsroller från 1980-talet. Det här handlar inte om könskrig – det handlar om att skydda de barn som hamnar i de där 5 % där allt går fel.
