Vill bli hemmafru/lyxfru

Varför är det så ovanligt med kvinnor idag med drömmar om att bli försörjd av en rik, stabil, trygg och kompetent man? Där fokus i livet ligger på det som en kvinna är skapt för att göra, föda barn. Jag vill inte att massa andra vuxna uppfostrar mina barn, på dagis etc, utan det vill jag göra själv. Detta är ingenting jag säger för att provocera, jag menar det verkligen när jag säger att detta är min innersta dröm. Jag tycker det finns någonting mycket vackert i ett sådant typ av liv med en sådan relation. Sen dessutom så blir jag attraherad - på riktigt - endast av intelligenta män med hög inkomst. Detta är ingenting jag kan styra, det är helt enkelt sådana män jag är intresserad av att ha sex med. Så evolutionen är ju tydligen med och pushar för detta koncept. Vad tycker ni män om kvinnor som har dessa typer av ambitioner i livet? Varför får man inte lov att vara kvinna längre?

Många älskar lyx, de feministerna som inte gillar det men vi många som älskar att bli bortskämda.

Varför är det så ovanligt med kvinnor idag med drömmar om att bli försörjd av en rik, stabil, trygg och kompetent man? Där fokus i livet ligger på det som en kvinna är skapt för att göra, föda barn. Jag vill inte att massa andra vuxna uppfostrar mina barn, på dagis etc, utan det vill jag göra själv. Detta är ingenting jag säger för att provocera, jag menar det verkligen när jag säger att detta är min innersta dröm. Jag tycker det finns någonting mycket vackert i ett sådant typ av liv med en sådan relation. Sen dessutom så blir jag attraherad - på riktigt - endast av intelligenta män med hög inkomst. Detta är ingenting jag kan styra, det är helt enkelt sådana män jag är intresserad av att ha sex med. Så evolutionen är ju tydligen med och pushar för detta koncept. Vad tycker ni män om kvinnor som har dessa typer av ambitioner i livet? Varför får man inte lov att vara kvinna längre?

Nu handlade ju den här trådstarten om en kvinna (eller omogen flicka) som vill leva lyxliv med hjälp av en man. Kanske inte en slump trots allt.

Jag gissar att inte jättemånga sådana trådar kommer att startas av män. De trånar inte efter rika kvinnor på samma sätt.

Jag begriper inte var ni träffar på dessa människor? Man såg ju för många år sedan i Hållywood-fruar, men på riktigt och här? Jag har mest stött på kvinnor som försörjer slashasar till män som kör täckmanteln att de är så vänster så de förtjänar att sitta hemma och dricka rödvin och röka på. Medans de lite lössläppt tar hand om barnen medans frugan drar hem storkovan. Och det är enstaka exemplar.

Till 99% samverkar man och kvinna och vem som har högst inkomst skiljer sig grovt räknat 50/50.

Är det min verklighet som är gravt apart eller er?

Vi delar nog samma uppfattning.
Dom flesta i min bekantskap har ungefär 50/50 med ekonom/lön.

Det är jobbigt att försörja någon eller lära en vuxen person om pengars värde.
Tror att män har mer tålamod med kvinnor om deras ekonomi är knas än vad vi kvinnor har med män som lägger orimligt mycket pengar på dyra kläder, ansiktsprodukter, hårprodukter, dyra parfymer, spel, alkohol, droger.
Eller som du beskrev om vinpappan.

Tack för tips. Men jag börjar undra om det ens finns så många aktiva användare på flashback som inte är sinnessjuka? Det känns som 80% av vad man ser dagarna ut och in är långsökta argument kring varför kvinnofientlighet och nazism är något bra...

Förstår jag dig rätt när du tror att 80% här är sinnessjuka?

Ja det ska en särdeles speciell kvinna till att stå ut med en vinpappa eller en man som verkligen befinner sig i fritt fall ekonomiskt. Märkligt nog verkar det alltid vara samma lilla grupp kvinnor som "klarar" det.
Tänker att det borde vara samma sak vice versa med män.
Verkar otroligt jobbigt oavsett.

Det startades nyss en tråd om separat ekonomi. Hade inte jag stått på mig om det med en av mina gamla relationer hade jag varit luspank idag. Jag kvinna, han man.
Tycker det är jättesvårt att ta emot gåvor, eller nått så enkelt som att bli bjuden på en kaffe när jag träffat någon.
Brukar landa i att jag hellre betalar allt för brukar ändå bli att jag inte vill träffa personen en andra gång så då har jag ryggen fri på nått sätt.

Brukar dock få uppläxning av min vänner (både män och kvinnor) om att man måste ta emot också. Inte bara ge hela tiden.
Ger man gärna men har svårt för att ta emot så finns risken att det tas för givet i längden.
Riktigt svårt det där.

Nej, det var självklart en dramatisk överdrift för att make a point.