Ut‑ur‑kroppen‑upplevelse i vaket tillstånd – vad hände egentligen?

Okej. Nä jag var helt klarvaken. Precis på samma sätt som jag är nu.

Okej jag fattar. Det är viktigt och oerhört intressant med forskningen kring medvetandet. Finns väldigt många fler än Hoffman som forskar om detta. Filosofi anknyter till ämnet också på flera plan. Medvetandet är lika mystiskt och svårfångat som mörk energi och mörk materia. Med mera.... Multiversum och andra dimensioner finns. Kan finnas. Så som det verkar vara och ligga till. Vi människor, vetenskapen - vet oerhört lite egentligen. Vi har inte ens skrapat på ytan. Vår galax exempelvis kan inneha enormt antal intelligenta civilisationer. Och oändligt antal universum etc. Vi vet knappt nånting.

Har själv haft en del upplevelser men inte en sådan här extrem.
Funderar lite på läror kring de olika lagren av energikroppar.

Om vi lever i dimensioner som överlappar varandra, olika nivåer och ditt medvetande bara hängde med t ex astralkroppen en stund då den av någon anledning plötsligt gjorde en avstickare.
Mentalkroppen, andekroppen ( spirit body) astralkroppen, känslokroppen....någon av dem?

Har ingen aning bara spekulerar

Jag tycker du är något intressant på spåren.
Det finns faktiskt en märklig parallell mellan gamla idéer om ’energikroppar’ och vad kvantfysiker pratar om när de diskuterar medvetandet som något som inte är strikt lokaliserat.

Om medvetandet inte bara är ett resultat av hjärnans biologi, utan ett fenomen som måste beskrivas kvantmekaniskt, då öppnas plötsligt ett helt nytt spelplan.
Kvantinformation är nämligen inte bunden till samma rum-tid som den fysiska kroppen – den kan existera i överlagrade tillstånd, hopkopplad på avstånd, och ändra nivå eller ’lager’ utan att något rör sig i vanlig mening.

I de esoteriska modellerna – astralkropp, mentalkropp, känslokropp... beskriver man egentligen olika nivåer av informationsstruktur, inte olika ‘spökkroppar’. Det liknar mer olika bandbredder av samma signal.

Så om något av dina djupare lager av medvetande ”drog iväg”, som du skriver, kan det vara en upplevelse där din vanliga sensoriska filtrering tillfälligt släppte och du fick direkt kontakt med ett mer icke-lokalt informationslager.
Det skulle också förklara varför sådana händelser känns mer verkliga än verkligheten — kvantinformation är extremt kompakt och intensiv när den inte filtreras.

Det där med att ’hänka med astralkroppen’ kan alltså vara ett gammalt språk för något mer fundamentalt:
att medvetandet skiftar våglängd.

Ja precis – och där tycker jag att det blir riktigt intressant.
Hoffman gör ett imponerande matematiskt ramverk, men hans modell är egentligen bara en modern version av en gammal insikt: att medvetandet inte bor i materien, utan organiserar den. Att vårt ’headset’ är ett gränssnitt, inte verkligheten själv.

Men det är just när man kopplar samman Hans forskning med kosmologi och kvantfysik som det öppnar sig.
Ta t ex. mörk energi och mörk materia – 95% av universum är bokstavligen osynligt och helt missförstått av oss. Och ändå beter sig den osynliga strukturen som om den bär information.

Eller multiversumhypoteserna:
inflationsfysiker, strängteoretiker och kvantfält-teoretiker landar oberoende av varandra i att universum troligen inte är ett system, utan ett slags större matris av parallella eller överlappande strukturer.

Inom den ramen blir medvetandet mer än ett neurologiskt restfenomen... det kan vara en form av icke-lokal information som rör sig över nivåer av verklighet vi ännu inte kan mäta.

Så i stället för att förminska upplevelser till ’hallucinationer’ är det mer rimligt att säga:
Det är vår vetenskapliga modell som är för trång för fenomenet – inte fenomenet som är för stort för modellen.

Vi har börjat ana konturerna. Men som mänsklighet har vi fortfarande inte ens knäckt dörren på glänt. Universum är ohyggligt mycket större, märkligare och mer intelligent strukturerat än våra sinnen berättar för oss.

Tänkte lite på det här i morse.
Finns ju olika berättelser...tex samen/nåjden som man gjorde experiment med på 1800 talet, minns att jag läst om det någonstans. Han la sig ner på en brits och "somnade" tror det var i Stockholm men att kollegor i Göteborg sedan berättade att vid samma tidpunkt hade en samegubbe knackat på hos dem.

Tänk om människans en gång i tiden varit i harmoni med alla delar samtidigt.... och det fysiska varit förenat med anden på ett sätt som varit mycket friare och "bredare" men sedan kom "fallet" och vi låstes in i materien utan att längre kunna röra oss fritt. Det du var med om kanske man kan se som en erfarenhet på väg i en evolution tillbaka till det vi en gång var? En människa med förmågor som trotsar den begränsade tårtbit ( bandbredder) av verkligheten som vi fastnat i.

Ok, läs en gång till. Jag skrev episoder. En hallucination i det här fallet.

Ingeting om en diagnos.

Alltså, du länkade till två texter om schizofreni – inklusive Wikipedia.
Du skrev “schizofrena episoder” – vilket per definition är ett sjukligt psykotiskt tillstånd. Att du nu försöker reducera det till en “hallucination” i efterhand ändrar inte vad du faktiskt antydde i första inlägget.

Och framför allt:
Inget i min upplevelse matchar kriterier för hallucinationer. (Läs mitt 1a inlägg i tråden)
Jag var vaken, orienterad, rörde mig, hade klara tankar, kunde minnas allt i detalj och hade ingen sinnesförvrängning före eller efter. Neurologen bedömde det dessutom som en genuint atypisk medvetandehändelse : inte som patologi.

Det är skillnad på att vara nyfiken och att slentrianmässigt slänga psykiatriska termer på något man inte förstår.
Vill du diskutera seriöst är jag helt med – men då får du också hålla samma nivå.

( En sak till: i länken du själv postade står att symptomen – minst två stycken – måste pågå i minst fem månader för att ens kunna kallas schizofreni eller en schizofren episod.

Min upplevelse varade ca sju minuter, har aldrig hänt igen och jag har aldrig haft ett enda psykiatriskt symptom eller diagnos i hela mitt liv. Jag var 18 då, och är betydligt äldre nu – utan några som helst fortsatta symptom.

Dina egna källor säger alltså raka motsatsen till det du försöker insinuera.)

Ok, jag försöker inte insinuera att du lider av någon sjukdom. Din upplevelse är intressant och försöker finna en icke andlig förklaring vilken jag inte kan utesluta.

När jag (som naturvetare) skriver episod syftar jag på en kortvarig upplevelse. En tillfällig anamoli, typ en parantes i sammanhanget. En exempel på en långvarig anamoli vore om jag som vuxen man skulle få någonting ut av att anklaga och försöka stämpla diagnoser på en annan skribent på ett forum.

Jag vill bara belysa att i en mans uppväxt kan mannen få korta påverkningar av hjärnan. Det kan bero på hormoner eller att hjärnan och medvetandet är under en väldig utveckling. Det är ingen slump att äldre män är mer ”inskränkta” då inlärda beteenden och erfarenheter låter logiken och det rationella diktera verkligheten. Eller explicit uppfattningen av verkligheten.

Jag är ingen expert. Det har jag aldrig hävdat, snarare tvärtom genom att direkt i mitt inlägg belysa min saknad av källor. Tycker också att det framgår implicit av ”slänger fram lite länkar”.

Jag har dessutom själv som tonåring upplevt en händelse som var otroligt verkliga men som jag förträngde och nu i efterhand kan kategorisera som något som egentligen inte hände. Med det sagt så innebär det såklart inte att det vore intressant att analysera dem.

Allt gott min vän.

Här är erat 1a inlägg:

"Unga män löper mycket högre risk att råka ut för schizofrena episoder. Alltså symptom på schizofreni. Vet inte vad beror på.
Min källa till att det är vanligare bland unga män är en psykolog jag känner så flaggar för jag inte kan styrka det.
Slänger in lite länkar
https://sv.wikipedia.org/wiki/Schizofreni

https://www.agrenska.se/om-oss/aktuellt/2024_diagnossidor_artiklar/schizofreni-hos-barn-och-ungdomar/


.................

Tack, men jag vill bara påpeka några saker:

1. Du skrev “schizofrena episoder – alltså symptom på schizofreni” och länkade till artiklar om schizofreni. Det är det första du skrev. Att du nu försöker tona ner det till en “kort episod” ändrar inte vad du faktiskt antydde.

2. Min upplevelse var inte en hallucination, inte psykotisk, inte patologisk – jag var vaken, orienterad, rörde mig och hade klara tankar hela tiden. Neurologen bekräftade dessutom att detta var en genuint atypisk medvetandehändelse, inte någon sjukdom.

3. Wikipedia och Agrenska-länken du postade visar dessutom själva kriterierna: minst två symptom, och minst fem månaders varaktighet för att ens kunna kallas schizofreni eller schizofren episod. Min händelse varade sju minuter, inträffade en gång, och jag har aldrig haft något psykiatriskt symptom i hela mitt liv.

Dina egna källor säger alltså raka motsatsen till det du försöker insinuera. Om du vill diskutera seriöst behöver vi hålla oss till fakta – inte till vaga insinuationer eller halvsanningar. Eller manipulerade svar och efterhandskonstruktioner. I vad du faktiskt skrev.

Det du tar upp är verkligen fascinerande, för det kopplar ihop både äldre shamanska traditioner och modern kvantteori kring medvetandet. I historiska kulturer... som nåjdens samhälle, verkar människor ha haft en bredare perceptuell ”bandbredd”, där olika nivåer av verkligheten kunde upplevas samtidigt. Det fysiska och det andliga var inte strikt separerat, utan samverkade på ett mer flytande sätt.

Ser vi medvetandet som ett fenomen som inte är strikt lokalt, som vissa kvantmodeller antyder, öppnas möjligheten att information kan existera på flera platser samtidigt och interagera utan att följa de vanliga rum-tidslagarna. Det skulle kunna förklara varför vissa upplevelser – som min OBE – känns mer verkliga än vardagens perception och ändå inte är patologiska.

Din idé om ett ”fall” från en mer fri och integrerad existens blir då spännande ur ett evolutionärt perspektiv: vi har fått ett mer fokuserat, men begränsat medvetande, där kroppen och hjärnan styr perceptionen, medan de bredare nivåerna till stor del är dolda. Min upplevelse kan ses som en glimt av den bredare kapaciteten, där filtret tillfälligt släpper och medvetandet får tillgång till något mer fundamentalt.