Avgöra allvarlig psykisk störning vid brott - är det verkligen rättssäkert?

Hur kan en läkare avgöra med säkerhet att någon hade - eller inte hade en allvarlig psykisk störning när ett brott begicks?

Såvitt jag vet undersöks en person enbart genom att ställa frågor till den, och som vi alla vet kan man ej avgöra på en person om den ljuger eller ej.

Således skulle väl en person som begått brott pga allvarlig psykisk störning kunna svara på sådant sätt att den ändå slipper rättspsyk om personen föredrar tidsbestämt straff i fängelse istället för att hamna på rättspsyk på obestämd tid.

Om personen tvärtom vill hamna på rättspsyk istället för fängelse kan den säga de rätta sakerna som en person som haft t.ex. en allvarlig psykos skulle kunna säga.

Det måste ju vara många gånger där det är helt omöjligt att avgöra om en person ljuger eller talar sanning gällande detta, eller har jag missat något? Tror ni att det ofta blir fel beslut för att misstänkt helt enkelt ljuger för läkaren?

stora undersökningen tar veckor och det är inte endast genom att ställa frågor.
nästan omöjligt att lura ett stort antal personer om än ej helt omöjligt
Det största problemet är gränsfall t e drogutlösta beteenden
Så att simulera en allvarlig psykisk störning under veckor i en sluten miljö är extremt svårt.

Är det bara vid mord och dylikt som det tar flera veckor?

För jag känner en person som var häktad för brott (dock ej så allvarligt som mord) som fick åka och träffa en läkare i Huddinge och det var bara ett samtal på 20 minuter eller dylikt innan han ansågs frisk nog att dömas till fängelse.

Det var kanske inte ens en liten rättspsykiatrisk undersökning? - den tar 2 dagar. I normalfakket i alla fall
Låter som en underdrift eller om man ville snabbkolla om han var i skick att genomföra ett förhör/häktning/sitta i finkan, om han har allvarlig depression, behöver tvångsvård, självmordsbenägen, abstinens, LOB och en massa annat.
Kanske på hans eget initiativ eller på försvarsadvokatens som kanske var lite osäker på klientens uppträdande.
Eller domstolen ville veta om han bedömdes ha en allvarlig psykisk störning just nu och kan avtjäna ett straff som ”vanlig” intagen och inte behöver vård istället för fängelse.
det kan väl ta 30-60 minuter om det är uppenbart att han är frisk och kanske ibland även kallas för lite rättspsykiatrisk bedömning.
men skall man bedöma om ngn skall dömas till rättspsykiatrisk vård tar det en massa veckor
-----
vad jag har fått veta av en bekanting på puben som arbetar med detta på nåt sätt.

Det finns två typer av undersökning de gör.
Sk paragraf 7 eller Liten rättspsykiatrisk undersökning:
Denna görs för att se om det behövs en rättspsykiatrisk undersökning(RPU).
Den tar ca 1 timme.

Stor rättspsykiatrisk undersökning(RPU):
Tar mellan 4-6veckor.
Sitter den misstänkte häktad så flyttas de från häktet till en rättspsykiatrisk undersökningsenhet i Göteborg eller i Stockholm.
Där får de bo i 4veckor medans de undersöks av ett team.

Är den misstänkte inte häktad tar det vanligtvis 6veckor.
Då bor de hemma en del av tiden, på sjukhus eller behandlingshem en del av tiden.


Antalet §7 utredningar som görs per år ligger på ca 1150st de senaste 5 åren.
Antal RPU som görs ligger på ca 550 de senaste 5åren.
Andelen av de som genomgår RPU som bedöms ha Allvarlig psykisk störning ligger på ca 60%, eller ca 330st personer per år. I ungefär 80% av de fall där den misstänkte bedöms ha en allvarlig psykisk störning så rekommenderas vård istället för fängelse.

Tack för info. Då tänker jag att om man t.ex. inte vill hamna på rättspsyk har alla möjligheter att på en timme framstå som frisk nog för fängelse även om det inte är så i verkligheten.

Naturligtvis är det inte rätts-säkert.

Det gjordes en stor rättspsykiatrisk undersökning av breivik där utredarna kom fram till att breivik hade psykos.
Därför att utredarna inte fattade att någon kunde göra det och ville att han skulle ha psykos.

Nu är det ett sådant känt fall att mer kompetenta kände sig tvugna att gripa in då breivik uppvisade alla symptom man kan ha på autism. Så det blev en undersökning till där man konstaterade att han hade autism.

Vi har ytterligare ett sådant fall. 16-åringen som dödade sin kompis jack. En autist som dödade en annan medvetet och förstod konsekvenserna. Ändå har han låsts in på rättspsyk för enkelhetens skull.

Det första exemplet med breivik visar på att det finns individer som inte har en aning om vad de sysslar med inom rättsmedicin.

Det ändra exemplet visar på att det finns fega människor som inte vågar göra sitt jobb.

Naturligtvis är rättsmedicin osäkert då människor inte är ofelbara.

Man kan inte dra några allmänna slutsatser på några få undantag. Att exempelvis några fall har upptäckts där byggnadsarbetare har felmonterat, är det bevis på att alla andra byggnadader i Sverige är felmonterade?
Annat ämne men samma princip!
Om han hadde autism så var det psykvården som korrigerade feldiagnosen.

Frågan för tråden är om rättpsykiatriska domar är rätts-säkra.

På det skriver jag att det kan de inte var då det är människor som gör en bedömning. Där ingår med automatik ett stort drag av rättsosäkerhet just för att det är människor som gör bedömningar.

Jag har aldrig påstått att alla domar är fel. Jag har påstått att där finns en hel del osäkerhet, och jag gav exempel på kända fall man kanske kände till.

Det finns ytterligare argument för att den inte kan bli rätts-säker.

Det underliggande ämnet psykiatri är fortfarande till stor del en vit fläck på kartan.

Man vet inte vad autism är (så tydligt i breivik fallet), man vet inte om psykopati finns. Hur vet vi det? Därför att varje gång man skrivit en manual så har man flyttat runt diagnoserna.
Och man kommer naturligtvis att flytta runt diagnoser i nästa upplaga också.

Byggt hus har vi förövrigt gjort sedan jesus tid. Modern psykiatri har vi haft sedan 50-talet (knappt).

Vi vet exakt vad vi sysslar med för att räkna ut bärighet inom byggindustrin, inom psykiatrin arbetar man med gissningar, aningar.

Men det är inte ämnet. Ämnet är om rättsmedicinska bedömningar är rätts-säkert. Och det är inbyggt i rättsmedicin att de aldrig kan bli det. Det är min poäng.

Vad händer om patienten vägrar att delta? Vägrar att svara på frågor? Kan knappast var ovanligt. Jag har faktiskt inga specialkunskaper.

Hur man gör psykiatriska bedömningar är inte en juridikfråga bara för att bedömningen kan ha indirekt betydelse för juridiska frågor.

Juridik -> Medicin och hälsa

/Mod