Citat:
Ursprungligen postat av
Psilosopher
Stämmer inte helt, få - eller snarare inga - av dessa länder har någonsin kriminaliserat just bruk. Det är innehav man valt att se förmildrande på.
Vilket visar vilken unik och extrem policy Sverige driver på området. Som vidare visat sig inte fungera, om man ser till folkhälsan.
Varför är det nu så? Se till vilka lobbygrupper som ligger an riksdagen. Stavas behandlingsindustrin. Vad kostar en vårdplats? hur effektiv är vården? Särskilt för någon som vare sig är i behov av eller motiverad för vård? Sen har vi polisens behov av att uppa statistiken för uppklarade brott, den så kallade pinnjakten. Fuck that.
Jag tycker du är inne på flera viktiga poänger – men ditt resonemang haltar lite i slutet, och där blir det onödigt rörigt.
Du har helt rätt i en sak som nästan alla i Sverige missar: det är unikt att vi i praktiken har kriminaliserat bruk/“narkotika i kroppen” och byggt så mycket på urinprov, medan många andra länder nöjt sig med att reglera innehav. Det var också min poäng: Portugal, Tjeckien, Kanada m.fl. har inte gått den svenska vägen med att göra själva kroppen till brottsplats – och de har klarat sig bättre än vi när det gäller dödlighet och skador. Sverige valde en extremmodell, och folkhälsostatistiken är kvittot på att den inte funkar.
Där jag tycker du förenklar för mycket är när allt förklaras med “behandlingsindustrin” och lite pinnjakt. Visst finns det ekonomiska intressen och konstiga incitament i vårdapparaten – framför allt när dyra platser upphandlas utan krav på resultat – men alternativet är ju inte ingen vård, utan bättre, mer evidensbaserad vård. Och ja, pinnjakten är ett problem: det är mycket enklare att ta brukare på kissprov än att rulla upp nätverk. Just därför är det så logiskt att börja med att ta bort brottet “narkotika i kroppen” – då blir det mindre lönsamt, både för behandlingsanordnare som säljer tvångsvård på löpande räkning och för polisen att bygga sin statistik på de allra svagaste.
Det är här Centerpartiets linje faktiskt prickar in flera av de missförhållanden du beskriver:
– man vill bort från kriminalisering av bruk/kroppen,
– man vill minska polisens incitament att jaga lättplockade brukare,
– man vill styra resurser mot gäng, handel och insatser som faktiskt minskar skadorna.
Så i sak tycker vi nog ganska lika om diagnosen: svensk narkotikapolitik är extrem och fungerar dåligt. Skillnaden är kanske att du fastnar i ett “fuck everything”-läge, medan Centerförslaget är ett konkret steg som faktiskt skruvar på just de perversa incitament du pekar på.
Vill du ha en policy som faktiskt kan ändras i riksdagen, i riktning mot mindre pinnjakt och mer rationell skademinskning – eller är det viktigare att alla aktörer (vård, polis, politiker) bara förklaras korrupta och dumma? För om målet är att göra systemet mindre knäppt, så är just avkriminalisering av “narkotika i kroppen” ett av de få steg som både angriper lobbyincitamenten och förbättrar folkhälsan.
