Citat:
Ursprungligen postat av
TjockMenSchysst
Jag har sedan ett antal år tillbaka haft perioder då jag vaknar minst någon gång per natt för att jag ”glömmer bort” att andas. Oftast är det att jag andas in flera gånger i rad men av någon anledning andas jag inte ut per automatik utan jag måste aktivt tänka på det. Brukar vanligtvis kunna somna om igen efter att ha tagit några djupa andetag men jag vaknar liksom av att jag får panik då jag kippar efter luft.
Både min pappa och farmor har sömnapné men när jag varit hos läkaren säger de att jag är för ung (32) för det, att det andningsmönster jag beskriver inte överensstämmer med sömnapné och att mitt låga blodtryck samt hälsa för övrigt gör att sömnapné i princip kan uteslutas. Under de kontakter jag haft med vården har de därför avfärdat min oro med förklaringen att jag ”förmodligen bara har lite ångest” men jag mår liksom jättebra mentalt, känner mig vanligtvis extremt lycklig och priviligerad samt lever ett relativt stressfritt liv.
Kan tillägga att jag har en jämngammal syster som upplever exakt samma besvär och som, även hon, blivit avfärdad av vården med förklaringen att det är ”stress eller ångest” trots att hon inte lider något nämnvärt av detta. Hon gjorde en astmautredning där slutsatsen blev att hon inte har astma.
Har någon här upplevt liknande besvär eller har någon idé om vad de kan bero på?
Har du några problem till följd av detta, förutom att det är besvärligt och kanske lite obehagligt? Känner du dig utvilad?
Med tanke på att du beskriver att du mår bra är det kanske inte värt att lägga nån energi på detta? Ofta är behandlingen värre än lindringen vad gäller många medicinska åkommor, om man kan kalla det för det.
Läkarna kanske uttryckte sig dåligt? De kanske inte menade att du absolut inte har sömnapné, utan bara att i din ålder och utan symtom (se bilden behandlingsmatrix i länken:
https://www.internetmedicin.se/lungsjukdomar/obstruktiv-somnapne) så finns det öht ingen anledning att behandla.