Citat:
Innan du börjar: som redan nämnt flera gånger tidigare, bara för att en texts verb är i presens betyder inte att den handlar om nutiden.
En sak jag har märkt är när jag går på gatan och pratar med människor, särskilt tjejer, så märker jag en tydlig skillnad mellan danska och svenska tjejer. Det är något man ser direkt i ögonen, i blicken, och det säger mycket om bemötandet och energin man får tillbaka.
När jag möter danska tjejer, även om det bara är en kort interaktion, finns det ofta något varmt och livligt i deras sätt. De känns mer avslappnade, öppna och ibland till och med lite lekfulla. Det är som att de inte tar sig själva på alltför stort allvar, och det märks i både kroppsspråk och ögonkontakt.
Med svenska tjejer upplever jag ofta något helt annat. Blicken är ofta kallare, mer reserverad; nästan som att man stör bara genom att ta kontakt. Ibland känns det som att de bär på ett inre försvar mot män generellt, oavsett intention. Jag säger inte att det gäller alla, men tendensen är ändå tydlig.
Det märkliga är att både danska och svenska tjejer kommer från nästan identiska samhällen; båda länderna är skandinaviska, moderna och har samma syn på jämställdhet. Ändå känns skillnaden i energi och attityd så stor.
Frågeställning: vad beror detta på? Är det kulturellt, historiskt, socialt eller något i den svenska mentaliteten som gör folk (tjejer) mer stängda i möten med främlingar?
En sak jag har märkt är när jag går på gatan och pratar med människor, särskilt tjejer, så märker jag en tydlig skillnad mellan danska och svenska tjejer. Det är något man ser direkt i ögonen, i blicken, och det säger mycket om bemötandet och energin man får tillbaka.
När jag möter danska tjejer, även om det bara är en kort interaktion, finns det ofta något varmt och livligt i deras sätt. De känns mer avslappnade, öppna och ibland till och med lite lekfulla. Det är som att de inte tar sig själva på alltför stort allvar, och det märks i både kroppsspråk och ögonkontakt.
Med svenska tjejer upplever jag ofta något helt annat. Blicken är ofta kallare, mer reserverad; nästan som att man stör bara genom att ta kontakt. Ibland känns det som att de bär på ett inre försvar mot män generellt, oavsett intention. Jag säger inte att det gäller alla, men tendensen är ändå tydlig.
Det märkliga är att både danska och svenska tjejer kommer från nästan identiska samhällen; båda länderna är skandinaviska, moderna och har samma syn på jämställdhet. Ändå känns skillnaden i energi och attityd så stor.
Frågeställning: vad beror detta på? Är det kulturellt, historiskt, socialt eller något i den svenska mentaliteten som gör folk (tjejer) mer stängda i möten med främlingar?
Citat:
Det lär vara så att en dansk kvinna som möter en svensk man tycker det är spännande att han är svensk och är därför lite extra glad. Samma vice versa om en svensk kvinna möter en dansk man, då blir hon mer uppspelt och har mer energi som TS skriver.
Det finns nog inget riktigt statistiskt samband mellan svenska och danska tjejer när det kommer till graden av värme, reservation, öppenhet och lekfullhet på populationsnivå. Utan detta är nog ytterligare en tråd där någon (TS) plockat ut personliga enskilda fall och sedan hävdar att det är en tendens på generell nivå. Det verkar vara en trend här på fb att folk inte särskiljer på enskilt vs generellt. Sådana trådar är rätt så gäsp