USA stänger ner – ingen överenskommelse om statsbudget 2025-10-01

Det du talar om var 2021. Men det handlar helt enkelt om att folket inte skall få vad de röstat för. Jag stöder inte SD men de övriga politikerna stänger ute SD eftersom de vill lägga ned Sverige och låta EU bestämma. Politikerna och inte valresultatet avgör.
Wikipedia

Och nu låter man det största partiet i regeringsunderlaget, SD stå tillbaka för pyttepartiet Liberalerna.

Intressant och värt en diskussion. Men det finns nog bättre trådar än i Politik USA... :-)
Hälsn. Låtsasmod B.

Det håller jag med om. 😄 Men det jag vill säga är att principen är densamma.

De amerikanska politikerna kräver 60% majoritet vilket är ouppnåeligt och kan nu sinsemellan skapa en politik som passar dem, oberoende av valresultatet.

Folket hålls som gisslan, antingen med hot om nyval där vi måste rösta bättre, eller med stängd statsapparat som i USA.

Men jag är förvånad att Trump vann. Jag trodde han skulle behöva gå till judarna och låna mer 😄 få hur det slutar. Amerikanerna har inte råd med ännu dyrare sjukvård.

Politikerna har säkert redan bestämt vad som kommer att ske. Kanske folket måste offra annan service för att inte behöva höja sina sjukvårdsräkningar ännu mer.

Det är ju det som är det geniala med Trump. Demokraterna vill att pengarna ska gå till försäkringsbolagen och att oligarkerna som äger dem ska bli ännu rikare. Trump vill istället skrota obama-care och ge pengarna till de som behöver sjukvården med speciellt avsedda konton.

Demokraternas kamp att stödja oligarkerna har gått i baklås ännu en gång.

Trump har ingen annan plan med sitt presidentskap, annat än att i möjligaste mån ersätta "Uncle Sam" med "Uncle Donald".

Helst vill han göra alla amerikanska medborgare direkt ekonomiskt beroende av honom. Trump har inte redovisat någon klar tanke eller genomarbetat förslag på hur han ska ersätta Obamacare. 7-8 år har han haft på sig.

Det viktigaste har varit att plocka bort ett fungerande system, utan att presentera någon nytt. Det är ett förstörelseverk.

Letar man så verkar inte Trump ha något alternativ till den aktuella sjukvårdsplanen annat än att "ge pengarna till folket".
Så sjukvården lär bli kvar och politikerna har gjort upp om något annat de skall ta av folket. Trump kommer att kräva av demokraterna någon social försämring bara för att gå med på sjukvården.
Politikerna kommer att utpressa folket med att om de inte går med på någon annan försämring så ryker sjukvården. Om någon klagar stänger de bara statsapparaten. Frågan är bara vad politikerna vill ta av folket denna gång.

Demokraterna har nu alltså redan förlorat en gång så folket vet att sjukvården sitter löst och kommer inte att klaga när något annat ryker istället.

Politikerna skulle förmodligen inte spela upp ett så här stort drama om de inte vill manipulera opinionen.

Det finsn ett gammalt ordspråk: "Segern har hundra fäder men nederlaget är en föräldralös stackare" - det vill säga, alla som kan vill vara med och sola sig i glansen av en seger, gärna opckså tillskriva sig en roll som pådrivande bakom denna seger, medan ingen gärna vill ta ansvar för ett nederlag. I modern politik ytttrar sig detta i att partiledare ofta avgår efter att man har förlorat regeringsmakten - t o m ifall deras parti INTE gjorde ett såligt val. Exempel: Sanna Marin i Finland för två år sedan: det var hennes koalitionsbröder som tappade röster och mandat, inte hennes eget parti - men det ledde ändå till att hon förlorade rollen som statsminister, och då tyckte hon inte det var något värt att fortsätta i opposition, utan hon försvann ut på den internationella arenan.

Jag tycker själv det är ett otyg att ledande politiker inte vill fortsätta med rollen som partiledare när man är i opposition, men det är helt klart så att det ses som en otacksam roll jämfört med att själv ha makten.

Nu har de stora partierna i USA inga formella partiledare på det sätt som vi har i Europa, men det är klart att efter valförlusten för ett år sedan är det en otacksam position att försöka leda demokraterna. Och om det har skett ett snöpligt valnederlag så ökar ju pressen på partiledaren att avgå eller göra något annat radikalt steg.

Det är rätt svårt att som infödd och inbitend corporatist (föreningar, omröstningar, ordföranden, representanter, ombudsmän etc etc) begripa sig på den ledningskultur som man har i USA. Men förste-åsnan eller -elefanten är oftast en person som stångat sig fram som betydelsefull, framröstad (i konkurrens) som presidentkandidat och i största allmänhet har sitt partis mer eller mindre krassa maktpolitiska förtroende. Mycket liknar, mycket liknar inte.

Men många av oss har nog (i den lilla skalan) ansett eller insett att när det man själv vill genomföra och uträtta inte vinner gehör, så lägger man sin tid på annat. Att bita sig fast vid det dignande bordet brukar inte väcka särskilt stor respekt.

Jo, USA är ett tvåpartisystem men oftast utan tydliga eller långsiktiga partiprogram /plattformar. När jag gick i skolan sades det att "partierna i USA är i stort sett valkoalitioner, mellan valen har de inte så hård sammanhållning" och det är delvis fortfarande sant.

Samtidgt är Trump ovanlig eftersom han inte har någon oerhört lång bakgrund inom det republikanska partiet. För 25 år sedan sympatiserade han ju mer med demokraterna, och han gav sig inte in i politiken förrän efter 2010. Det är paradoxalt att han både är den ende som har blivit president i USA utan att ha någon tidigare bakgrund av offentligt ämbete, och samtidigt en person som har extremt hög hängivenhet och lojalitet från partiet. Folk inom republikanerna är mycket mindre benägna att utmana eller ifrågasätta Trump än man var att t ex kritisera George W Bush.

Ja, det är mycket intressant, och för många (mig också) oförklarligt. Men det FINNS exempel på annat håll, ofta någon sk "missnöjespolitiker" som får oförklarligt stora väljarsympatier. Tiden kan också vara mogen för något nytt, jag har hört att TV-komiker kan reda sig riktigt bra, om motståndaren är "rätt" (dvs "fel").

Sedan (det tar emot litet att påpeka det, för om det stämmer är det inte kul) verkar det som att Trump har vunnit sina val mot kvinnor. Det KAN bero på att de ansågs vara knäppare, galnare och på alla sätt värre än Trump, men om man inte tror på det så är det ju inte så roligt för jämställdhet och lika värde, i alla fall inte på den köns-axeln. Ras-axeln har väl i så fall fungerat bättre.

Japp, glastaket inom politiken är ofta hårdare i USA än i Europa. Både Hillary Clinton och Kamala Harris tappade marginalröster delvis därför att många amerikaner inte kan tänka sig en kvinna som president , och det förtjänar att påpekas att Trumps marginaler mot de här båda i de avgörande svwingstaterna inte var så väldans stora, särskilt inte mot Clinton. Donnie och hans fans beskriver det förstås alltid som "jordskredsseger" men det är bara propagandaspråk, i verkligheten var marginalerna mot Clinton mycket snäva i de tre stater som avgjorde det valet.

Kamala Harris förlorade med några få procent i de avgörande swingstaterna, det fanns flera orsaker till detta, hon hade ett otacksamt utgångsläge för sin kampanj (efter att Biden stått kvar som kandidat alldeles för länge) och hon var dessutom kvinna. Jag räknade ut efteråt att om 3-5% av dem som röstade på Trump i swingstaterna istället hade röstat på Harris så hade hon uppprepat Bidens seger från 2020, och jag förutsade redan i januari i år att "i höst kommer minst 10% av dem som röstade på Trump nationellt att fråga sig varför de gjorde det". Är ganska säker på att den gissningen visar sig riktig, även om ingen kommer att göra en stor opinjonsundersökning med just den frågan.

Det är ett spel. Demokraterna hade inget annat val. Det är ingen tillfällighet att alla demokrater som röstade för, inte är aktuella för omval nästa år. Om två år kommer detta vara glömt.