Fanns det nån möjlighet för arbetarklassen att spara och investera under 1800-talet?

Arbetarklass överhuvudtaget, även om folk tjänade dåligt så söp som sagt många stenhårt, det fanns ju alltså en viss frihetsgrad i ekonomin att lägga pengar på sprit.

Och lika fullt så fanns det massvis med arbetare som sket i den där omöjligheten och ändå förbättrade sin lott. Ibland radikalt.

Berndt August Hjorth (Bahco) gick t.ex. från montör i industrin till industriman.

Så möjligheterna fanns där (på många sätt betydligt mer än idag), men riskerna var stora och fallhöjden avsevärd.

Arbetarklassen hade det ju extremt tufft under 1800-talet, speciellt under första halvan, alltså den tidigaste delen av industriella revolutionen. Normen var extremt långa arbetsdagar, slitigt och farligt jobb med stor risk för dödsfall/skador, noll anställningstrygghet eller säkerhet, samt väldigt dåligt betalt.

Trots detta undrar jag, om man hade varit mycket strategiskt lagd, fanns det nån som helst möjlighet att spara och investera som random fattig privatperson? Man måste ju trots ovanstående villkor ändå kunnat ha möjlighet att lägga undan i vart fall något, alltså förutsatt att man höll nere på t.ex. alkohol så mycket som möjligt (alkoholkonsumtionen var ju ändå mycket utbredd denna tid och folk var alltså beredda att lägga pengar på detta trots sin knapra ekonomi)? Långt ifrån alla kunde väl ha nån form av långsiktigt tänk men ponera ändå att man hade en sådan strategi, spara minsta öre som gick?

Fanns ens några investeringsmöjligheter på den tiden som inte var stängd för arbetarna? Investera på börsen / i företag misstänker jag var helt uteslutet, det var nog enbart för de tunga spelarna som kunde gå in med kapital, likaså markinvesteringar och annat, men fanns ens några investeringsmöjligheter i småskalig storlek?

En stor del av sveriges befolkning hade råd att spara pengar så att dom hade råd att betala resan till amerika och hade pengar över till att starta ett nytt liv i det nya landet, ett land där dom inte fick några bidrag och var tvugna att bygga ett hus i många fall samt utsäde till odling och boskap m.m.

Hur många av dagens svenska arbetare hade haft råd att flytta till USA och starta från noll i ödemarken i Minnesota t.ex?
Är det svar nog?

"Arbetarklassen" var försvinnande liten under 1800-talet.

Supa hade ju folk uppenbarligen råd med då alkoholmissbruk var väldigt utbrett, även om det inte fanns i närheten av den alkoholskatt som man idag som gjort alkohol till en dyr produkt så var det ju knappast gratis, speciellt inte om man söp hårt typ varje dag, vilket nog många gjorde. Många familjer förblev nog fattiga just pga. att fadern i familjen söp upp det lilla överskott som kunnat sparas.

Tänker att det spontant blir en intressant diskussion, om en riktigt ambitiös person avstått från alkohol och sparat den delen av lönen, vad kunde man göra med pengarna? Det fanns ju investeringsmöjligheter i form av aktier, obligationer och mark, alla de vägarna var väl dock helt stänga för folk som enbart hade mindre belopp att spara så det var endast för de som kunde gå in med mer kapital, dvs. överklassen.

Det är rätt oklart vad du far efter för några egentligen, frågan är om du egentligen själv vet eller om du bara har någon slags vag föreställning om vad det är du far efter...

Man får gå längre tillbaka för att förstå alkoholbruket.

Det var inte (bara) så att arbetarna köpte sprit för lönen. Utan en stor del av lönen utbetalades i form av just sprit.

Det var en sorts social kontroll. Håll massorna lugna.

?

Jag utvecklade i mitt inlägg. Vad är det du undrar?