Varför är ateister så känslostyrda?

I vissa fall var det bättre än att låta hela samhället degenereras så att de behövs raderas helt som sodom och gomorra kanske.

Det är inte lätta frågor det här. Israel var också menat att sticka ut från de andra folken.

Sen finns också aspekten av att det här livet är inte det enda livet, de som dör kommer till himlen antagligen.

Tror faktiskt det är där nyckeln ligger. Själen är förevigt och ingen försvinner när de dör, så det betyder bara att någon byter plats, så det är inte lika illa som det låter egentligen

Sen när dom säger barn så menar dom vuxna barn, alltså som någons barn, inte just att dom är barn


Jag tappade det lite förut, jag har debatterat länge och med många och det tar psykiskt måste jag medge. Men det var ju ändå en misstolkning.
Gud förespråkar inget av det här, det var en specifik tid, plats och situation och vissa detaljer var missrepresentade av dig

Jo, det är faktiskt väldigt enkelt. Att mörda andra människor för att de arbetar på en specifik veckodag, är alltid ondskefullt, oavsett vart och när det sker.
Slaveri är alltid fel.
Det blir inte på något magiskt vis moraliskt korrekt att äga andra människor som sin egendom, bara för att det står så i bibeln.

Återigen måste jag påpeka det bisarra i att tro att den allsmäktiga och allgoda skaparen av tusentals miljarder galaxer, skulle utfärda dödstraff för att man arbetar på en specifik veckodag. För att inte tala om det absurda i att han skulle bry sig om vad vi har på oss för kläder och vem vi har sex med. Och min personliga favorit: ”Du skall icke koka en killing i dess moders mjölk”.
Klart som fan folk blir förbannade när ni vägrar medge att de här sakerna omöjligen kan vara en allsmäktig och allgod guds ord utan i stället kommer med de mest absurda bortförklaringarna och dessutom påstår att era föreställningar har vetenskapligt stöd.

Bara en snabb fråga: Hur menar du att Guds påstådda tillägg av att kvinnan skulle föda under stor smärta och att mannen skulle slita i sitt anletes svett för sin föda kämpande i en mark förbannad med tistlar och ogräs inte skulle vara sadistiskt när de redan straffats med utvisning från paradiset och dödsstraff?

Alltså, hur menar du att straff med avsiktligt tillagd smärta och pina inte har med sadism att göra? Om det inte skulle vara sadistiskt, hur ser du då på det? Hur kan du resonera bort det? Det vill jag verkligen veta.

Det är lugnt, jag skippar att kolla din historik och skriver bara lite kort för att inte ta fokus från detta inläggets verkliga huvudperson.

Jag ska återkomma med mer fördjupning senare. Nu vill jag bara lite kort ta upp en jämförelse. Det talas ibland lite intetsägande om fakta och verklighetsanknytning vs att följa sagor och fantasier.

Fakta vad gäller sex är att en mycket stor del av alla sexaktiviteter inte lämnar några spår av verifierbar dokumentation. För till exempel ledarskiktet i ännu mer marxistiskt orienterade stater än SVT's Sverige finns så klart mer möjligheter för den svartsjuka maktpersonen att ta olika former av prover i kroppen och utröna svart på vitt om det skett något i det fördolda. Men bara för ett litet tag även där.

Kvar har vi bara våra känslor av att något inte står rätt till och olika fantasier kopplade till det. Den man misstänker kanske hävdar att man bara skapar sagor, men ändå finns det något där som ligger och gnager. Inte bara lite grand, utan ofta helt livsavgörande. Detta gäller i lika hög grad för sekulära, vetenskapsförankrade, högintelligenta och rationella personer. Kanske mer till och med än för mer intuitivt känslobaserade personer? Eller vad tror du?

Här knyter jag an till kärnverksamheten inom religion. Samlandet kring någon form av ödmjuk andlig dyrkan i den högst lokala miljön. Där kan mycket exponeras och tas upp i olika indirekta och varsamma former som vårat post-kyrkliga samhälle måste lösa istället med piller.

Frågan att ställa sig här är om inte gammal är äldst?

Helt orelaterat och privat, i brist på annan möjlighet:

Kan du verkligen aldrig svara sakligt och verkligt faktabaserat på någon som helst fråga? Du bara ger flummiga ointetsägande oreringar som inte har något alls med ämnet att göra eller som är totalt osammanhängande så att det inte går att hitta någon röd tråd i det.

Denna typ av "svar" gör ju att man helt enkelt bara tröttnar på att diskutera med dig, vilket du av någon helt konstig anledning verkar tolka som att du vann debatten.

Vi förtjänar det.

Du kritiserar gud, och säger hur gud måste vara och vad gud måste göra, men egentligen är det tvärt om, det är gud som gör det här med dig.
Om inte gud är så som du tänker att han ska vara så vill du inte ha honom.

Men om alla har sina ideer om hur gud måste vara så kommer det alltid finnas de som inte tycker att gud är som de vill att han ska vara, och därför förakta honom.

Om vi bedömer gud efter våra egna standarder, så blir det fel.

Det korrekta sättet att se saker på, är att gud är perfekt, så om det är något med guds agerande eller sätt att vara på som vi inte tycker om, så ligger felet hos oss själva och inte hos gud.

Enligt mig själv så är gud hård men rättvis i gamla testamentet. Jag ser inte någon sadistisk diktator, jag ser någon som desperat försöker ge sina barn disciplin och hindra dom från att förgöra sig själva.

När man kritiserar gud på det här sättet blir man helt fokuserad på sig själv och vad jag vill!
Försök se helheten

Först blev jag också förvirrad, men när jag tog lite tid och faktiskt läste nogrannt så förstår jag faktiskt vad han menar, det här var en riktigt intressant analys.

Känns som den här snubben opererar på ett annat tankeplan än oss. Han attackerar inte argument direkt, han attackerar filosofiska grunder och det osynliga.

Imponerande

Orkar inte med de med andra ord?
Spara på skit dålig energi då.

Det är ingen förklaring till varför det inte skulle vara sadism att Gud avsiktligt väljer att utsätta generation efter generation efter generation för plåga.

Och att barn ska straffas för fädernas synd är inte Bibliskt.

Hesekiel 18:20: Den själ som syndar, den skall dö. En son skall inte bära straffet för sin fars skuld, och en far skall inte bära straffet för sin sons skuld. Den rättfärdiges rättfärdighet skall tillfalla honom själv, och den ogudaktiges ogudaktighet skall tillfalla honom själv.

5 Mos 24:16: Fäderna skall inte straffas med döden för barnens skull och inte barnen för fädernas skull. Var och en skall dö för sitt eget brott.

Men Guds regler är kanske annorlunda, är det det du menar?

Det jag menar är att du är inte gud, så du kan inte veta varför gud gör som han gör
Utan gud finns inte ens ondska, ondska är ett rent religiöst begrepp som inte finns i ett rent naturalistiskt universum

Om inte gud finns, så kan du inte ens kalla gud ond, så det blir en paradox

Att ondska skulle vara ett rent religiöst begrepp som inte finns i ett rent naturalistiskt universum har du bara hittat på. Varför menar du att ett rent naturalistiskt universum skulle vara utan ondska?

Och du verkar inte inse att ett påstående som att "Utan gud finns inte ens ondska" helt naturligt skulle innebära att det måste vara så att det är Gud som är ondskans ursprung.

Och du har fortfarande inte förklarat varför det inte skulle vara sadism att Gud avsiktligt väljer att utsätta generation efter generation efter generation för plåga. Att hävda att jag inte är Gud eller skulle veta varför Gud skulle göra som Gud gör är ingen förklaring, det är bara en undanflykt, alltså ett svar som inte svarar på frågan, såvida du inte faktiskt menade att ondskan kom från Gud och straffet var en del i det.

Men du har rätt i att om Gud inte finns så kan man inte kalla Gud för ond, men man kan säga att de beskrivningar av Gud som ges i Bibeln kan tänkas framställa Honom som ond:
Till exempel i berättelsen om hur Gud straffar Egypten med tio plågor för att tvinga Farao att släppa israeliterna. Det som kan ses som problematiskt och tolkas som att Gud är illvillig är att Gud upprepade gånger förhärdar Faraos hjärta. Redan i 2 Mosebok 4:21 säger Gud: "Men jag skall förstocka hans hjärta, så att han icke släpper folket." Och det upprepas sedan flera gånger.
Alltså var farao på väg att ge med sig, men Gud ville plåga egyptierna mer (sadism igen).

Ett annat exempel är folkmorden som Gud beordrade, alltså att Gud befaller israeliterna att fullständigt utplåna alla invånare (män, kvinnor, barn och boskap) i de städer de intar i Kanaans land. I 5 Mos. 20:16–17: "Men i de städer som Herren, din Gud, ger dig till arvedel skall du inte låta något som andas bli vid liv, utan du skall viga dem åt förintelse: hettiterna, amoréerna, kanaaneerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna, så som Herren, din Gud, har befallt dig."

Men de troende hittar på rättfärdiganden, som till exempel att de som utrotades förtjänade det och liknande. Det är den typen av tänkande som gör att man fortsätter att synda, alltså att man rättfärdigar för sig själv varför man gjorde något som var fel så att det känns mindre fel, och ju mer man rättfärdigar, desto mer troligt blir det att man gör om felsteget, med nya rättfärdiganden och på den vägen går det sedan bara utför.