Citat:
Ursprungligen postat av
bakelsernassmak
Det jag menar är att du är inte gud, så du kan inte veta varför gud gör som han gör
Utan gud finns inte ens ondska, ondska är ett rent religiöst begrepp som inte finns i ett rent naturalistiskt universum
Om inte gud finns, så kan du inte ens kalla gud ond, så det blir en paradox
Att ondska skulle vara ett rent religiöst begrepp som inte finns i ett rent naturalistiskt universum har du bara hittat på. Varför menar du att ett rent naturalistiskt universum skulle vara utan ondska?
Och du verkar inte inse att ett påstående som att "Utan gud finns inte ens ondska" helt naturligt skulle innebära att det måste vara så att det är Gud som är ondskans ursprung.
Och du har fortfarande inte förklarat varför det inte skulle vara sadism att Gud avsiktligt väljer att utsätta generation efter generation efter generation för plåga. Att hävda att jag inte är Gud eller skulle veta varför Gud skulle göra som Gud gör är ingen förklaring, det är bara en undanflykt, alltså ett svar som inte svarar på frågan, såvida du inte faktiskt menade att ondskan kom från Gud och straffet var en del i det.
Men du har rätt i att om Gud inte finns så kan man inte kalla Gud för ond, men man kan säga att de beskrivningar av Gud som ges i Bibeln kan tänkas framställa Honom som ond:
Till exempel i berättelsen om hur Gud straffar Egypten med tio plågor för att tvinga Farao att släppa israeliterna. Det som kan ses som problematiskt och tolkas som att Gud är illvillig är att Gud upprepade gånger förhärdar Faraos hjärta. Redan i 2 Mosebok 4:21 säger Gud: "Men jag skall förstocka hans hjärta, så att han icke släpper folket." Och det upprepas sedan flera gånger.
Alltså var farao på väg att ge med sig, men Gud ville plåga egyptierna mer (sadism igen).
Ett annat exempel är folkmorden som Gud beordrade, alltså att Gud befaller israeliterna att fullständigt utplåna alla invånare (män, kvinnor, barn och boskap) i de städer de intar i Kanaans land. I 5 Mos. 20:16–17: "Men i de städer som Herren, din Gud, ger dig till arvedel skall du inte låta något som andas bli vid liv, utan du skall viga dem åt förintelse: hettiterna, amoréerna, kanaaneerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna, så som Herren, din Gud, har befallt dig."
Men de troende hittar på rättfärdiganden, som till exempel att de som utrotades förtjänade det och liknande. Det är den typen av tänkande som gör att man fortsätter att synda, alltså att man rättfärdigar för sig själv varför man gjorde något som var fel så att det känns mindre fel, och ju mer man rättfärdigar, desto mer troligt blir det att man gör om felsteget, med nya rättfärdiganden och på den vägen går det sedan bara utför.