Citat:
Jag ber om ursäkt om du kände dig träffad, det var inte alls min mening att verka nedlåtande, jag kan ibland bli en smula raljant. Men i grunden menade jag vad jag skrev. Det finns objektiva kriterier att applicera på en text för att avgöra vilken kvalitet den håller. Jag är inte mycket för sådant, men Jinders alster håller enligt sådana parametrar en hög nivå. Viktigare är naturligtvis vad publiken tycker, är övertygad om att en stor andel tränade (och andra) läsare håller med om att texten är stilistiskt driven, Jinder har talang för skrivande.
Att själva innehåll och reflektioner inte attraherar envar säger jag inget som, jag är inte själv förtjust. Ser det dock som, i bästa fall, en möjlighet att få inblick i en yngre kvinnas tankebanor. Ett annat rimmande exempel på en, då, ung skribent vars ämnesval upprörde är Linda Skugge. Med risk för att utsätta dig för nya "härskartekniker" hävdar jag att Skugge är en eminent skribent för alla som begriper sig på språk och krönikeformen, detta oavsett vad hon snöat in på ämnesmässigt.
Att själva innehåll och reflektioner inte attraherar envar säger jag inget som, jag är inte själv förtjust. Ser det dock som, i bästa fall, en möjlighet att få inblick i en yngre kvinnas tankebanor. Ett annat rimmande exempel på en, då, ung skribent vars ämnesval upprörde är Linda Skugge. Med risk för att utsätta dig för nya "härskartekniker" hävdar jag att Skugge är en eminent skribent för alla som begriper sig på språk och krönikeformen, detta oavsett vad hon snöat in på ämnesmässigt.
Tack för ursäkten och för ett gott svar! Jag tror dock att vi knappt kan komma längre i vår diskussion eftersom vi båda står i vitt skilda hörn i debatten huruvuda detta är en bra eller dålig text. Så för min del suckar jag litet och ämnar lägga ner stridsyxan.
Dock en sista reflexion, inget debattinlägg. Det var intressant att du jämför Little Jinder med Linda Skugge och att du tycker att de båda behärskar krönikeformen bra. Jag förstår då bättre varför våra åsikter i denna diskussion är så milsvitt åtskilda. Jag har alltid avskytt Skugges enormt egocentriska sätt att skriva, något som hon och Jinder har gemensamt. Skugge har dock aldrig skrivit lika virrigt ostrukturerat känslodravel som Jinder gör, i alla fall i de texter jag läst. Nu har jag, i rättvisans namn, under åren bara stått ut med att läsa färre än tio av Skugges texter så jag är fullt medveten om att jämförelsen haltar.
Så vi har uppenbarligen helt inkompatibla åsikter vad gäller litteratur. Det är ok. Stridsyxan nedgrävd!
