Ubåt A26

Japp, samt nästa fartygsklass efter Luleåklassen. Ja eller att fortsätta att tillverka Luleåklass i Sverige efter att de första fyra fartygen har byggts.

Synes måten Japan bygger ubåter på virker bra. De starter byggingen av en ny ubåt hvert år, og bestemmer regjeringen seg for å øke antall ubåter i flåten så tar de ingen ut av tjeneste. Hvis flåten skal forbli like stor så tar de den eldste ut av tjeneste. Derfor har de heller ingen ubåter som trenger en dyr MLU eller som er 30-40 år gamle. Og kostandene for å holde en ubåt i drift øker med etter hvert som alderen øker MLU eller ikke MLU,

Med en slik løsning klarer man å holde verftet i drift og kunnskapene om design/bygging kan beholdes selv om man ikke får solgt til andre land.

Skillnaden mot A26. Är att 212CD även är byggd för att kunna verka i nordsjön. Kan verka längre tid, är större och bättre underbyggd. Med en beställning på minst sex ubåtar som kan öka till 9-12 st.

Japp, det är nog det mest ekonomiska sättet att hålla sin flotta med fartyg över tiden. Nackdelen är väl att det tar 20-30 år att introducera ny teknik genom hela flottan. I fallet Japan så kommer det t.ex. att innebära att det dröjer till 2032, innan alla ubåtarna har AIP-teknik och ännu längre innan alla ytstridsfartyg har VLS-celler. För USA kommer det att dröja till framåt 2060 innan alla hangarfartyg har EMALS.

Samt så klart när man är i det läget som vi är nu, d.v.s. när flottan och marinindustrin är gravt eftersatt och vi dels vill utöka numerären och sedan helst ersätta allt gammalt.

Risken är då att vi tvingas till mycket dyra rustningar under kanske 20 år och sedan befinner oss i situation där hela flottan är stor och modern, samtidigt som säkerhetsläget är bättre (jämför med tidigt 1920-tal eller 1990-talet) och man nu saknar både ett omedelbart behov, samt den politiska viljan att bygga nya fartyg, varvid marinindustrin och flottan får förtvina igen, tills dess att säkerhetsläget försämras, varpå vi precis som vi alltid har gjort tidigare, reagerar för sent och återigen måste ta till kostsamma och för sena rustningar.

Men för svenskt vidkommande så borde vi ständigt ha en ubåt, ett ytfartyg med stålskrov och ett ytfartyg med kompositskrov under byggnation.


Svenska ubåtar har kunnat verka i Nordsjön i 90-100 år och Blekingeklassen har större uthållighet än Typ 212CD. Typ 212 CD har dock större uthållighet i undervattensläge.

Blekingeklassen har trots det tillräcklig räckvidd i undervattensläge för att från svenska hamnar verka så långt bort som Island. Om vi nyttjar norska hamnar, så kan vi verka i hela GUIK-gapet, Barens hav och t.o.m. ner i Vita havet.

Fördelen med Typ 212CD på det här området från ett norskt perspektiv är inte att den kan verka längre bort (båda typerna kan täcka hela det område som Norge rimligtvis vill patrullera), utan att den kan tillbringa längre tid i ett högrisks patrullområde. T.ex. att patrullera i 2, 3, eller 4 veckor utanför Murmansk, medan Blekinge där skulle vara begränsad till någon vecka.

Ja, här är vi eniga, och man kan ju hoppas att det blir så som du förutsäger här. Vis av erfarenheten under 90, 00 och 10-talen så måste jag dock förhålla mig skeptisk fram till dess att jag ser en rejäl kursändring med egna ögon. Med det sagt så ser vi ju just nu en rejäl förändring i försvarspolitiken och framtidshopp har ju väckts, det ska man inte sticka under stol med.

De nya ytstridsfartygen ger mig, exempelvis, samma beska eftersmak som Visby och Blekinge här. Nu kan jag ha tappat viktig information det senaste halvåret, men det verkar inte hända särskilt mycket på den fronten heller.

Samtidigt så verkar man där ha insett att vi inte ska tillverka de 4st (eller 4st första om det blir fler) Luleå-klassen i landet och att det i grunden ska vara ett fartyg från hyllan.

Med varvsdöden så måste vi dock även ställa oss frågan hur mycket som vi kan tillverka i landet, med tanke på möjligheten att hitta personal inom pendlingsavstånd, från det enda militära varvet.

I övrigt så finns det väl bara Landskrona kvar som ens i teorin kan tillverka tillräckligt stora fartyg.
Det borde också gå att bygga upp varvsverksamhet i Uddevalla igen, då varvsområdet där inte är förstört av bostadshus o.d. Vi pratar dock om återtaganden av kompetens som skulle ta flera årtionden, där produktion av ytstridsfartyg, är det sista steget på vägen, efter att gradvis ha tillverkat allt mera komplexa flytetyg.

Hur många miljarder kommer det att kosta för att bygga upp varven. Blekingeklassen har man skyllt på två gånger. Varför det kostar mer är på brister i varvet och brist på kompetens. bygger vi verkligen upp kompetens om vi inte har byggt ubåtar på ca 30 år? Utan snarare är det nyskapande i gamla lokaler.

Sedan lägger vi priset på att vi förutsätter att någon vill köpa våra produkter. Men vi säljer inga ubåtar. För att sedan bygga bara 2-3 st i samma klass. Så att bygga upp vår varvsindustri tror jag inte på för att bygga 2-4 fartyg/ubåtar av samma klass.

Det trodde väl inte heller Regeringen på då vi numera ska bygga Luleå på en befintlig klass som tillverkas. Skillnaden hade gjort med SAAB förslaget att vi hade minst fått vänta två år till innan fartygen var kompletta. Men troligen mer.

Kloka ord. Vi borde behålla nuvarande ordning med att ha en ubåt under byggnation, alltså hela tiden. Parallellt med detta ska vi pyssla med förstudier för nästa generation som börjar byggas redan innan den tidigare är sjösatt och klar.

Då får vi kontinuitet och vi får också en organisation där kompetensen hela tiden utvecklas.

Så vad är då bristen med A26? Förstudien kan det ju inte vara. Är det att vi siktat för högt?

Har inte försvaret köpt Docksta varvet? Eller om det var något annat mindre varv. Så vi kan i varje fall bygga mindre båtar till försvaret.

Nästa korvett på 100 m har SAAB inlett samarbete med Babcock för ett sådant fartyg. Att fortsätta själva och bygga på fler Luleåklass verkar inte rimligt. Om vi nu ska uppfinna dessa själva. När ska vi då få dem?

Så vad ska vi satsa på själva i Sverige fartyg på mindre än 100 m?

Måste det vara en så tydlig gräns mellan olika klasser? USA, som verkar bygga ett nytt hangarfartyg ungefär med fem års mellanrum, bygger nu Gerald Ford-klass, men produktionstakten är så låg att varje fartyg hinner få lite ny teknikutveckling om jag fattat rätt. Jag antar att man med mjukvarunamn skulle kunna kalla båtarna för Gerald R. Ford.0, Gerald R. Ford.1, Gerald R. Ford.2 och så vidare.
Liknande bör väl funka för Sveriges ubåtsflotta, även om den skulle tillåtas växa en del?

SAAB har köpt Dockstavarvet och de har fullt upp. Särskilt som de slåss om samma personal som Hägglunds. Docksta kan bygga lite över 20 meter längd. Ska de upp någonstans över 30 meter så lär det inte räcka med att bygga ut, utan att bygga upp ett varv någon annanstans. Ja, eller att dra om E4:an...

Karlskrona har förutsättningar att bygga, reparera och underhålla uppåt 200 meter långa och 20 meter breda fartyg. Landskrona har förutsättningar att bygga, reparera och underhålla uppåt 200 meter långa och mer än 30 meter breda fartyg. Därtill så finns så klart alternativet att köpa in flytdockor, för att hantera underhåll av större fartyg.

Sedan så säger jag inte att vi ska bygga fler Luleå, men det är mycket rimligt att i ett stabilt tempo bygga fler örlogsfartyg med stålskrov i liknande storlek som Luleå. Oavsett om vi talar modifierade Luleå eller helt nya ytstridsfartyg för att ersätta Visby, eller för den delen olika typer av stödfartyg, för att ersätta dessa antika skrov. I fallet Luleå då ytstridsfartyg som är små nog för Mare NATO (Östersjön), men samtidigt som är stora nog för att fungera bra i från Västkusten upp till Nordnorge.


Ja eller t.ex. som amerikanska Arleigh Burkeklassen, som har tillverkats sedan 1980-talet i Flight I, II, IIA, IIA Restart, IIA Technology Insertion och III. Här tycker jag om danskarna STANFLEX-system (det eller något liknande borde vara ett krav på en efterföljare till Luleå) som gör att fartyg kan uppdragsanpassas eller uppgraderas (inom rimlighetens gränser) genom att helt enkelt byta ut moduler.