Varför är ateister så känslostyrda?

Det är väl inte konstigt att ateister blir frustrerade när de diskuterar med folk som tror på sagor? På samma sätt skulle du bli frustrerad om du diskuterar med någon som tror på Harry Potter.

Härmed gör jag en utfästelse! Lyss systrar och bröder med lojalitet till sanningen!

Under åtminstone den kommande månaden, om de känslostyrda ateisterna orkar hålla ut så länge, så kommer jag beta av dem en efter en. Ni kommer få se dem upprepa dessa typer av banala floskler som de använder för att motivera varför de undviker att svara på vad jag faktiskt säger.

Uppgiften för tråden är att läsa mellan raderna av deras känslouttryck när de med rödmosiga kinder och ett kokande förvirrat inre droppar av en efter en med svansen mellan benen.

I början av livet styrs vi alla av fantasier. Vi får det vi vill med hjälp av fantasier. Vi förstår inte att det vi får finns bara i våra fantasier. Vid ca sex års ålder börjar vi använda sund förnuft, vi börjar ifrågasätta det fantasi styrda sättet att tänka, vi börjar sträva efter fakta och logik. Det som inte känns sant eller sannolikt tror man inte mera på. Vi börjar se skillnad mellan fantasi och fakta. Det abstrakta tänkandet kommer mycket senare om vi inte stannar till i fantasins värld.

Att vara troende innebär att man är kvar i fantasins värld där vi struntar i fakta och ser verkligheten mer som sådan som vi önskar att den var och inte som den är. Saknar vi t ex grundtrygghet och en kärleksfull förälder skapar vi med fantasins hjälp en ersättning, en gud som älskar oss och ger oss känslan av grundtrygghet. Vi får det vi önskar med hjälp av fantasin och vågar inte bemöta verkligheten där allt vi önskar får vi inte. Att förstå sanning och fakta skapar gränser, fantasin har inga gränser. För den som lever kvar i fantasier är inte fakta och sanning intressanta, de har inte kommit till det stadiet där man tröttnat på fantasier och vill gå vidare.

Kom att tänka på berättelsen om Adam och Eva. När de äter av äpplen som öppnar deras ögon för sanning och fakta kan de inte mera tro på gudar. På sätt och vis blir de av med paradiset, där de får inte det de önskar, när de börjar förstå att fantasier finns bara på deras huvuden och finns inte på riktigt. Men verkligheten är mer spännande när vi inte kan styra allt med hjälp av fantasin. En omogen person upplever tillvaron som paradisliknande när man kan styra allt med fantasin, att man är allsmäktig och får det man önskar. Fantasi styrd verklighet är tråkig, den riktiga världen är mer krävande och utmanande.

Vad är det du vill diskutera? Jag svarade på din fråga varför ateister blir frustrerade när de diskuterar med nån som tror på sagor.

Ganska enkelt att tysta allt trams med religion med att det är så uppenbart att det är en mänsklig konstruktion. Religion baseras främst på grund av olika copingstrategier samt önskan av kontroll över det okända samt över andra.

Det finns väl bara ett argument för att "Gud" skulle existera och det är att saker och ting kan te sig något för genialiska för att ha uppkommit utan något "allsmäktigt".

Din psykologiska dynamik och hur din känsla av självförtroende bara bygger på känslor i din omgivning.

Vi vill se lite hur du slingrar dig från att referera till till exempel mina inlägg #388 och #401 i tråden.

Om vi håller oss kring dina känslor av pinsamhet kopplat till bevarandet av minnet av #1 i antika världshistorien dvs Jesus och kristendomens födelse så diskuterade jag för några månader med ett mycket dedikerat och psykologiskt intressant fall i denna tråd:

(FB) Till alla: Vem var Jesus från Nasaret?

I inlägg #333 (lustigt nog) (FB) Till alla: Vem var Jesus från Nasaret? så summerar jag dynamiken i hur användaren i ett dussin inlägg med olika krumbukter undviker att svara på aktuella frågan om varför Jesus tidiga följare valde att gå i döden i omvittnandet av hans uppståndelse.

Sedan kom min psykologiska analys av honom som lät så här:

Som jag föreställer mig ditt sinne är att det består av fraktioner av disintegrerade lager utan någon form av fungerande överblick.

Det finns med andra ord inte någon riktig person att möta där, i alla fall inte i denna form av textbaserat diskussionsforum.

Nu känner jag inte dig alls, men vill du säga att denna psykologiska analys är något som du personligen kan relatera till?

Du menar alltså att hela din strategi bygger på att du ska använda dig av argumentum ad nauseam och inte någon faktisk bevisning som skulle omvända ateister... Att du är villig att använda dig av ett klassiskt argumentationsfel som faktiskt inte gör att du vinner debatten utan bara visar på att du uppenbarligen är känslostyrd.

Hela det resonemang du för ovan visar på att du är extremt känslostyrt då det är viktigare för dig att känna att du vinner debatten över ateisterna, än att du faktiskt skulle vinna den och få dem att ändra sig i sakfrågan. Det är känslan av vinst du är ute efter och inte faktisk vinst.

Mycket hyckleri där, du...

Nu snackar du ju bara massa skit. I grunden är denna fråga väldigt enkel.

Var det inte du som bara repeterade "det där är inte bevis" om och om igen utan mer detaljer och slängde ur dig förolämpningar när jag la fram obestridligt bevis med källor, argument och logik?

Du började till och med attackera wikipedia?

Stick härifrån, din trovärdighet är förbrukad

Vi befinner oss i psykologi-forumet. Jag hoppas att moderatorerna har översyn för banala känslouttryck av JeffDavis typ och många, många andra. Eftersom ämnet just är känslor så är det naturligt och även nyttigt för trådens dynamik att de tillåts utrymme.

Specifikt, i enda inlägget om modereringar nämns dock detta:

Offtopic, Oneliners & Smileys mm
Inlägg som innehåller oneliners t ex "Word!", bara en smiley " ", oneliners där enbart semantik och eventuella argumentationsfel påpekas eller rena offtopicinlägg som inte för diskussionen framåt kan komma att tas bort utan att det meddelas varför. Om ett inlägg bara försvinner så beror det troligen på detta. Sådana inlägg kan även blir föremål för en varning.

Därför kommer jag rapportera ditt nästa inlägg av denna karaktär.

Du har inte lagt fram några obestridliga bevis. Du länkade lite olika saker som inte är objektiva, neutrala och inte heller på något sätt är bevis för vad du påstår.

Att du repetitivt återpostat samma länkar som inte får mer bärighet oavsett hur många gånger du än postar dem visar väl på hur lite du förstår kring hur bevisföring fungerar. Det blir inte mer sant bara för att du postar flera gånger.

Dina argument bygger definitivt inte på logik. Det mesta av vad du postat i tråden ger bara Dunning-Kruger mer underlag att bygga på.

Din trovärdighet är och förblir icke existerande då du inte ens vet vad faktisk bevisning är.

Är det dina känslor som styr nu när du inte får gehör för ditt nonsens?

Jag vet att tråden handlar om känslor. Jag har svarat att anledningen till att ateister har svårt att inte brusa upp när de diskuterar med nån som tror på sagor är just för att det bara är idioter som tror på sagor om de är över fem år.

Du håller såklart inte med om att Bibeln är en sagobok men då ber jag dig att sätta dig in i situationen att du diskuterar med en vuxen person som tror på Harry Potter - skulle det finnas en risk att du visar känslor i denna situation?