Varför är ateister så känslostyrda?

Jo jag har sinnesro.

Alla dina inlägg kommer från en missriktad sektmedlem.

Hela det där, vara god, är något allmänt. Alla vill vara goda, oavsett religion.

Som jag sa, läs igenom allt från början i morgon och avgör sedan lugnt alltihop.
Jag tycker inte du har sinnesro, men nu vet jag inte om jag orkar fortsätta längre. Lycka till med allt och sov gott

https://www.youtube.com/watch?v=Nj5IK_nU4hs
https://en.wikipedia.org/wiki/Shroud_of_Turin

Förklara detta!

Själv är jag kristen och trygg i det. Många ateister har bara några olika floskler att dra för att skydda sig från pinsamheter. Ställer man någon följdfråga på deras floskler så höjer de tonen så mycket och hetsigt att man förstår att det är bäst att ligga lågt.

Härom dagen var jag dock hos ett äldre par som varit med länge i humanisterna. De sökte debatt och medan jag förnöjt roade mig med att slå hål på deras fördomar och ställde dem mot väggen med filosofiska motfrågor så kokade de mer och mer till jag återigen fick stoppa för jag var rädd för deras hälsa.

Även i min tråd nyligen, som väl måste vara årets mest kvalitativa och kvantitativa på filosofiforumet, så hoppar ateisterna av en efter en utan något motargument mot mitt påstående om att de bara har sin ståndpunkt för att undvika pinsamheter.

Delar ni med en andlig syn på tillvaron erfarenheten att de som kallar sig rationella oftast inte klarar av att man pekar ut att de bara är känslostyrda? Och ni ateister, varför blir ni så obekväma och rödsvalliga i ansiktet när man ställer följdfrågor och analyserar era floskler?

Själv är jag kristen och trygg i det. Många ateister har bara några olika floskler att dra för att skydda sig från pinsamheter. Ställer man någon följdfråga på deras floskler så höjer de tonen så mycket och hetsigt att man förstår att det är bäst att ligga lågt.

Härom dagen var jag dock hos ett äldre par som varit med länge i humanisterna. De sökte debatt och medan jag förnöjt roade mig med att slå hål på deras fördomar och ställde dem mot väggen med filosofiska motfrågor så kokade de mer och mer till jag återigen fick stoppa för jag var rädd för deras hälsa.

Även i min tråd nyligen, som väl måste vara årets mest kvalitativa och kvantitativa på filosofiforumet, så hoppar ateisterna av en efter en utan något motargument mot mitt påstående om att de bara har sin ståndpunkt för att undvika pinsamheter.

Delar ni med en andlig syn på tillvaron erfarenheten att de som kallar sig rationella oftast inte klarar av att man pekar ut att de bara är känslostyrda? Och ni ateister, varför blir ni så obekväma och rödsvalliga i ansiktet när man ställer följdfrågor och analyserar era floskler?

Om direkta frågor på vad du skrivit i trådstarten inte är topic så vet jag inte vad som är det



Inga av de svaren är att betrakta som svar på mina frågor. Var det något med frågorna du inte förstod?



Om det är kvaliteten på motståndet i dina diskussioner så är det märkligt att du struttar runt som en stolt tupp.



Nyfiken. Vad betyder "satanism" för dig?

De troende använder mycket primärprocesstänkande och är mer känslomässiga än ateister som använder mer sekundärprocesstänkande. Att tro på gudar handlar om känslan och inte om förnuftet.

Marx sa att religon är hjärtat i en hjärtlös värd. Han förstod människors behov att tro på något bättre.

Själv är jag kristen och trygg i det. Många ateister har bara några olika floskler att dra för att skydda sig från pinsamheter. Ställer man någon följdfråga på deras floskler så höjer de tonen så mycket och hetsigt att man förstår att det är bäst att ligga lågt.

Härom dagen var jag dock hos ett äldre par som varit med länge i humanisterna. De sökte debatt och medan jag förnöjt roade mig med att slå hål på deras fördomar och ställde dem mot väggen med filosofiska motfrågor så kokade de mer och mer till jag återigen fick stoppa för jag var rädd för deras hälsa.

Även i min tråd nyligen, som väl måste vara årets mest kvalitativa och kvantitativa på filosofiforumet, så hoppar ateisterna av en efter en utan något motargument mot mitt påstående om att de bara har sin ståndpunkt för att undvika pinsamheter.

Delar ni med en andlig syn på tillvaron erfarenheten att de som kallar sig rationella oftast inte klarar av att man pekar ut att de bara är känslostyrda? Och ni ateister, varför blir ni så obekväma och rödsvalliga i ansiktet när man ställer följdfrågor och analyserar era floskler?

Ateister klarar inte av djupa filosofiska frågor eftersom de inte har en aning om vad som skapat allting (lika lite som troende givetvis). Men hela deras föreställningsvärld rubbas då man börjar ifrågasätta systemet som ska förklara allt. De har bland annat väldigt svårt att förstå att vetenskap inte är en motsättning till filosofin. Tvärtom, filosofin är en förutsättning för att vetenskapen ska kunna gro. Religion är endast en form av filosofin och detta förstår inte ateister.