Romantiseras Klarakvarteren och gamla Norrmalm?

Sveavägen är ganska ny, och där rev man inget. Jo man schaktade och slätade ut, och kanske nån gammal malmgård strök med. Annars ligger gröna linjen precis under gatan, en trappa ner. Och på gamla spårvägslinjer. Och röda linjen går ju djupt, långt under husen. Nej, jag tror inte man rev för tunnelbanan. Och så klart att högertrafiken skyndade på nedstängningen av spårvägarna.

Utan man behövde plats år bankpalatsen. Och biltrafiken. Men bankpalatsen flyttade ut efter 50 år, på grund av dålig datasäkerhet. Så kort tid dög stadsplanen! Och bilarna motas bort ändå. Det är det jag menar, att staden behöver byggas mera generellt, så den håller över tiden.

Det vore kul om gamla city kunde byggas upp igen.

Men jag förstod på videon jag länkade att tuben tog bort en del av Klarakvarteret.

Gjorde det inte?

Jo Tunnelbanan Bankpalats mycket kolla bilderna här
https://sv.wikipedia.org/wiki/Klarakvarteren

Tack.

Jo, så fattade jag det.

Här hittar du två flygbilder från 1930 talet. en från söder , en från norr

Scrolla ner en bit 2 svartvita bilder
https://sv.wikipedia.org/wiki/Norrmalm

På den här kartan över Hötorgets tunnelbanestation ser man tydligt att röda och gröna linjen är nedgrävda på varann, nån stans under Jakobsbergsgatan / Klarabergsgatan. Kan det vara spåren till djurgårdslinjen som skymtar lite till höger? Den så kallade NK-expressen.

Klicka vidare på In- och utgångar.

https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6torget_(tunnelbanestation)

Det var värre i Gamla stan, ”Staden mellan broarna,” som har varit rivningshotad i omgångar. Senast av LeCorbusier, som enbart ville bevara slottet och kyrkorna. Men man lyckades restaurera husen, ordna med adekvat avlopp m.m. Förstår således inte varför man inte gjorde motsvarande på Norrmalm.

/AI

Det var av ideologiska skäl. Det gamla fula skulle ut och vi skulle bygga nytt som visade att Sverige var ett modernt och framåtblickande land. Det hade så klart gått att renovera det som var i tillräckligt bra skick och bara riva det som var bortom räddning, det har man ju gjort i resten av stan. Men som sagt, ideologi. Så gjorde man ju i väldigt många svenska städer på 60-talet, rev stadskärnan och byggde en Konsum-monolit och annat som i dag bara ser grått och deprimerande ut.

Ja, det var väl Domus som köpte upp hela stadskärnor, rev allt och placerade ett likformigt varuhus med gigantiska parkeringar mitt i smeten. Till skillnad från många andra länder, vilka var härjade av världskrigen, raserade vi allt själva. Omfattningen av raseriet är svårt att greppa i dag, men att inte ont anande amerikanska turister på 50- och 60-talet frågade oss, huruvida det var tyskarna eller ryssarna som bombade Sverige, borde hjälp till att sätta dessa omvälvningar i perspektiv.

/AI

De finaste städerna i dag är de som aldrig moderniserades, det kan ju vara värt att tänka på när man ibland är pigg på att riva saker även i dag. Framför allt bör man nog undvika att göra den där typen av total-städningar där man river hela stadsdelar, det man tycker är fint och modernt i dag kan se väldigt daterat och slitet ut om några decennier och hus bör ju byggas för att stå länge.

När jag studerade till ingenjör en gång i tiden, fick jag höra att man förr byggde hus med syfte till att de skulle stå för alltid, men vilket i realiteten var 300 år innan de behövde förstärkande åtgärder. I dag räknar man med att moderna hus har ett livsspann på ca. 50 år. Det är bl.a. därför som miljonprogrammen ser ut som de gör i dag. Vad just miljonprogrammen beträffar - och här kan jag ha fel, någon annan får gärna korrigera - har jag dessutom för mig att byggherrarna var ålagda till att lägga undan pengar i en fond för framtida underhåll. Dessa "fonder" skall dock i ett tidigt skede ha tömts av byggherrarna (Skanska, JM m.fl.) själva genom juridisk akrobati.

/AI

En hel del hus hade absolut kunnat ha räddats, men inte alla. Marken var/är rätt mjuk här och där och en del hus hade svåra sättningar. På andra ställen stod gatu- och gårdshus så tätt och gyttrigt att jag har svårt att tro att dagens Stockholmare skulle vilja bo i en del av de lägenheterna.

En del hus var bara två eller tre våningar, och där fanns också en och annan träkåk (ungefär av samma typ som finns bevarade på Söder).

Om man hade renoverat de hus som var i tillräckligt gott skick och ersatt de dåliga med hus i samma stil kunde man behållit en stadskärna i gammal stil. Det hade inte fått plats så många tusen boende där, men jag tycker ändå att det hade varit klart bättre än dagens halvdöda centrum.

(Jag kommer ihåg när dom gamla kvarteren revs. Pappa brukade ta med mig dit ibland på helger och visade hur man rev och byggde nytt.)