Romantiseras Klarakvarteren och gamla Norrmalm?

Finns ju en del rörelser som beskriver rivningen av Klarakvarteren / gamla Norrmalm som en enorm förlust för Sveriges kulturarv. Bland annat Arkitekturupproret har ju skrivit mycket om detta, inte sällan i kombination med bilder av hur fint och fult det var efter Norrmalmsregleringen i mitten av 1900-talet.

Undrar dock om inte Klarakvarteren och gamla Norrmalm faktiskt romantiseras lite i denna argumentation? Håller såklart med om att betongstaden i tidstypisk 60-talsstil som byggdes runt Sergels torg är urfult, det är totalt själlösa byggnader som nog ingen skulle sakna om de revs idag.

Men var det verkligen bara jättevackra stadspalats som revs under citysaneringen? Finns ju en del exempel på riktigt ståtliga byggnader som tyvärr revs, men de flesta husen verkar ju ha varit enklare arbetarbostäder? De allra finaste och mest påkostade sekelskifteshusen lät man väl rimligen vara kvar, dvs. de hus runt Norrmalm/Vasastan (typ längs Drottninggatan) som man ju ser fortfarande, vilket ger sken av att alla hus som fanns före Norrmalmsregleringen såg ut på samma sätt?

Det som revs var rutten skit, typ som Knivsöder, förfallna usla hus i dåligt skick. Ren skit.
Det nya som byggdes var som du skrev inte fint, men åtminstone rent, och med fungerande avlopp. Tänk ett litet miljonprogram, mitt i stan. Och en bunt fula kontor till det.

Håller med. Husen som revs var oerhört slitna och eftersatta, standarden invändigt rent hälsovådliga. De som bodde där på slutet var ju främst Klarabohemerna, riktigt fattigt folk och arbetare på den lägre skalan. Charmiga kåkar på utsidan, visst. Romantiskt skimmer. Men knappast något som någon egentligen ville bo i. Bra att det revs. Finns tillräckligt med gamla fina hus och byggnader bevarade i Sthlm.

Nu är jag inte så bevandrad i vår huvudstad att jag har en åsikt om just detta.

Jag tycker dock arkitektupproret är en samling pretentiösa besserwissrar. Alla epoker har sin charm. Det vi tycker är fult nu kommer i framtiden vara högsta mode.

Sköter man en fastighet kan den leva för evigt och det bör så klart alltid vara målet, men att låta bli att riva nedgångna kåkar och ersätta dem med något mer tidsenligt och modernt har jag inget emot. Sen håller jag med om att gamla hus är vackra, men de är ofta undermåliga i sin standard jämfört med moderna hus. Jag kan tänka mig att klarnakvarteren lämnade en hel del övrigt att önska. För att inte tala om det lite suspekta klientelet som uppehöll sig där.

Finns en del skrivet. Vilken är den mest genomgående och nyanserade beskrivningen - och vad är sammanfattningen av den? Jag vänder mig emot att gamla grejer ska ersättas av nytt och modernt av praktiska skäl, lättja och dumhet. Det går att fixa utan att för alltid förstöra historia och arkitektur. Dessa delar av Stockholm city är ju skitfula, går ju inte att försvara. De som gör det måste vara jättearga att Gamla stan står kvar.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Norrmalmsregleringen
https://www.arkitekturupproret.se/rivningar/1900-talets-rivningar/
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/47786
https://stockholmskallan.stockholm.se/post/6530
https://stockholmskallan.stockholm.se/teman/De-skriver-om-Stockholm/samfundet-sankt-eriks-uppsatstavling/norrmalmsregleringen/
https://www.mitti.se/nyheter/han-grater-inte-for-gamla-klara-men-brinner-for-sergels-torg-6.3.43100.dc9333d032

Inte bara i Sverige utan i hela västvärlden revs enorma mängder kulturhistoria bort under 60- och 70-talen. Jag tror de flesta idag hade velat bevara den gamla bebyggelsen i centrala Stockholm. Om man nu måste bygga nya fula hus kan man väl göra det på obebyggd mark istället för att riva hus som ser bättre ut.

Det är väl som vanligt när hur i dåligt skick rivs. Det finns alltid folk som vill bevara precis allt. Det lustiga är att det inte är dessa personer som i så fall behöver betala. Det gör inte bevara allt bara för att de finns en chrarm.

Exakt alla hus som Hjalmar Mehr och David Helldén (släkt med MP svar ja) med (S)-politruker rev var skyddsvärda och skulle idag varit k-märkta. Det mesta i byggnadsväg var från 1500-1600 och en mindre del hade anor från 1400-talet.

Ena lägret påstår att det skulle kostat lika mycket, andra att det blev billigare att riva allt. Fast vad åstadkom man: bredare gator och parkeringshus för de fåtal år som det var en norm, och idag bara är skitfult med för alltid förstörda byggnader. Detta samtidigt som sönderbombade städer i Europa restaurerades mer varsamt.

Vad är egentligen "billigt", att förvandla en flera hundra år gammal organiskt tillkommen stad till en skitful skuggstad. Det har ju tagit ett halvsekel att få ordning på de där mörka gatorna bakom Kulturhuset och inte ens nu ser det vettigt ut. När man räknar kostnader måste man också ta in attraktionskraft från invånare, tillresta och turister och inte bara utgifterna då för dagen.

På nittiotalet under ironins tid hade reklamfirman för BjörnBorg en broschyr som ironiskt ondgjorde sig över att man inte hade rivit alla byggnader runt Norrmalmstorg. Vore kul om nån kunde hitta den. Ett par foton räcker för att se hur talanglösa de där människorna var som rev Stockholm city, och många andra stadskärnor på 50, 60, 70-talet.

Studera också den här tråden.

(FB) Om gamla Klarakvarteren fått stå kvar?

Nog borde det ju finnas vittnesmål av folk som själva bodde i de hus som revs. Vad kan de ha tyckt?

Fast politikerna lät ju Klara förfalla med flit, just för att det skulle bli lättare att driva igenom rivningarna.

Dock så framställs ofta Klara som något slags hipsterparadis (vilket det ju såklart hade varit om det fått stå kvar idag), väldigt charmiga och lulliga hus med snedtek och skorstenar absolut men de verkliga sagolika stadspalatsen står ju faktiskt kvar idag.

Fast med den logiken kan man väl riva hela Rom, Paris och andra vackra städer med massa kulturarv. Klart det går att uppgradera hus till modern standard som alternativ till rivning.