Hur stor åldersskillnad passar sig? För- och nackdelar?

Om vi snackar långvariga förhållanden så tror jag gränsen går vid 20 år, menar att i slutet av livet så blir det lite trist om en är 70 år och ganska pigg och resglad, men gift med en som är 90 år och knappt vill ta en promenad längre.

Åldersskillnaden är mest känslig vid yngre åldrar. När man är tonåring blir det en stor grej om det är 6 års skillnad just för att man är i så olika faser i livet. Senare vid 40 års ålder är det ingenting.

En viktig punkt som kommit fram tidigare i tråden är att skaffar man barn tillsammans så ska man verkligen undvika att ha en alltför stor åldersskillnad. Speciellt om den ena partner redan är över 50 år eftersom förmågan och energin att tillsammans ta hand om barnen blir obalanserad.

I andra fall tycker jag att är man vuxen, dvs över 18-20 år gammal så är det var och ens privatliv vilka de gifter sig med. Viktigare än åldern är att man är tillsammans med en positiv och trevlig människa som gör gott i världen än håller på och förstör för andra.

Jag har börjat råkat ut för att folk som är 12 år yngre visar intresse för mig. Och jag fattar inte vad fan jag ska uppfylla hos dessa personer. Vi är två helt olika generationer och jag är fan gammal och skröplig jämfört med dom.
Jag ser dock yngre ut än jag är så folk har trott att jag är i deras ålder när vi mötts. Men vad fan ska jag bli som en jäkla förälder för dom? Hur tänker dom?

Ne jag håller mig från relationstjafs. Det ger mer huvudvärk än nöje.
Men ja jag vet inte vad jag skulle önska att ha för ålder om jag skulle välja en relation, kanske max 8 år yngre och jag skulle kunna tänka 7 år äldre. Men som sagt är jag nog inte intresserad av kärleksrelationer för tillfället, jag har för kul att umgås med mig själv och göra vad JAG vill.

Jag har fullt upp med massa annat än relationer just nu.

Haha det där inlägget hade jag typ kunnat skriva själv, mer eller mindre ordagrant.

För mig personligen: Max 6-7 års skillnad. Har lite svårt att relatera till folk som är väsentligt yngre eller äldre än mig själv.

Här är dock ett par som ser annorlunda på saken:

Microsoft-miljardären Charles Simonyi, 69, var tillsammans med fängelsedömda tv-kocken Martha Stewart och har tillbringat 26 tyngdlösa dagar i rymden.

Men när han mötte svenska Lisa Persdotter, 37, föll han handlöst.

– När jag ser Charles så ser jag människan, ingen ålder, har Lisa Persdotter berättat för GT.

https://www.expressen.se/premium/rik-och-beromd/svenskans-otroliga-liv-med-32-ar-aldre-mangmiljardaren/

Forskning visar att 0-3 års skillnad är bäst. Om man vill att det ska hålla i längden alltså.

Tycker regeln är bra. Orättvist om för stor skillnad. Inte samma referenser och om man får barn för ju typ den ena innan studenten. Man kan inte gå i pension ihop osv. En man som väljer dig främst för du är ung kan ju lämna dig sen för någon yngre och viseversa. Är det kärlek? Är pengar inblandade? Ömsesidigt ut utnyttjande?

Om en man säger att han gillar en yngre kvinna så säger kvinnor att man inte kan ha nåt gemensamt med stor åldersskillnad.
Och att kvinnor vill ha jämnåriga vältränade hunks.
Han får inte upp den med en yngre kvinna.
Det här gäller bara när en man vill ha en yngre kvinna.

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/ArvrJj/bianca-ingrosso-ar-kar-i-43-aring-aldrig-kant-sa-forut

Jag är snart 31 år gammal, och jag skulle aldrig vara ihop med någon yngre än 24. Skulle känna mig typ predatory och manipulativ. Min sambo är 3 år yngre än mig och det tycker jag är en lagom ålderskillnad.

De jag vill knulla behöver inte nödvändigtvis vara kompatibla för en relation, och det är här ekvationen numera inte går ihop.
Jag är endast sexuellt attraherad av damer som är mycket yngre än jag själv är, och tyvärr så är vi pga stora skillnader i livserfarenhet inte alls kompatibla för en relation i de flesta fallen. Omvänt så kan jag vara livskompatibel med någon i min egen ålder, men pga en total avsaknad av fysisk attraktion så är det ändå helt ointressant.

Grymt att vi måste åldras och bli äckliga långt innan vi dör... :/

Jag tänker att sålänge båda är myndiga och man kan finna något gemensamt att leva i, så spelar det inte någon större roll så länge det sker på bådas villkor.