Citat:
Samma här, moderna ungar kan gott få se att det går att överleva utan rinnande vatten och fiber! Jag växte också upp så på somrarna, och älskar fortfarande mitt primitiva stugliv. för det ska inte vara samma standard som i stan!
Samma ingång här. Dessutom har jag tillbringat alla mina "barnsomrar" ute i skärgården, vi flyttade ut dagen efter skolavslutningen och tillbaka helgen innan skolstart. Reglerna var "alltid berätta vart man åker (med båten) om det är utanför synhåll", "alltid flytväst på i båten" och "hem till middagen (pappa kom 18-tiden). Resten var hel och total frihet. Emellanåt måste man förstås stapla ved, ösa lilla båten, rensa nät eller hjälpa till att bära ved & vatten till bastun. Hemska öde 
.
Därför är Vi på Saltkråkan en speciell grej, för mig. Verkligheten var inte lika gulligt tillrättalagd som på Saltkråkan och "min" skärgård såg litet annorlunda ut, men tv-serien lyckades återge en del av den magi som finns, i sådana somrar. Och den var underbart osammanhängande, precis som mina somrar var som barn. Oftast hände det inget speciellt, men varenda dag kunde nåt speciellt hända.
Det andra som kännetecknade min barndoms somrar var att allt var annorlunda, eftersom också de vuxna klädde sig och betedde sig annorlunda, och underligt. De lämnade alla stadslivet helt bakom sig. Det var inte så att det var normalt att inte ha elektricitet eller rinnande vatten, man SKULLE INTE ha elektricitet eller rinnande vatten, det skulle bara ha förstört allting.
Min generation lyckades hålla kvar hela det stuket, trots elektricitet och mobiltelefoner (som man stänger av, eller lägger undan i en låda i "tyst"-läge). Nu har det mer eller mindre försvunnit (håller dock själv envist fast vid det). Men den isntällningen finns kvar i den nya serien, och det tycker jag är helt fantastiskt. Det jag undrar är om moderna föräldrar och barn överhuvudtaget fattar vad det är för en tillvaro de ser...
Jag är inte nostalgisk, och varken konservativ eller reaktionär. Men vissa saker VAR bättre förr. Och en sommartillvaro utan el, utan rinnande vatten, utan telefon och med fotogenlampor, brunnsvatten och regnkläder (för man förstås ute när det regnar, det ska ju nappa extra bra...) är faktiskt tusen gånger bättre än nästan vad som helst annat. För alla inblandade.
Jag förstod det inte alltid då, jag saknade polarna i stan (som jag inte såg på nästan tre månader) och var heligt förbannad varenda vår över att jag inte kunde vara med i ett juniorfotbollslag (eftersom jag var borta hela sommaren). Men nu efteråt är det nog "somrarna" som allra mest gjort mig till den jag är...
Så 10+ till Vi på Saltkråkan från mig. En svunnen tid i moderniserad tappning, men stort tack för det!
.Därför är Vi på Saltkråkan en speciell grej, för mig. Verkligheten var inte lika gulligt tillrättalagd som på Saltkråkan och "min" skärgård såg litet annorlunda ut, men tv-serien lyckades återge en del av den magi som finns, i sådana somrar. Och den var underbart osammanhängande, precis som mina somrar var som barn. Oftast hände det inget speciellt, men varenda dag kunde nåt speciellt hända.
Det andra som kännetecknade min barndoms somrar var att allt var annorlunda, eftersom också de vuxna klädde sig och betedde sig annorlunda, och underligt. De lämnade alla stadslivet helt bakom sig. Det var inte så att det var normalt att inte ha elektricitet eller rinnande vatten, man SKULLE INTE ha elektricitet eller rinnande vatten, det skulle bara ha förstört allting.
Min generation lyckades hålla kvar hela det stuket, trots elektricitet och mobiltelefoner (som man stänger av, eller lägger undan i en låda i "tyst"-läge). Nu har det mer eller mindre försvunnit (håller dock själv envist fast vid det). Men den isntällningen finns kvar i den nya serien, och det tycker jag är helt fantastiskt. Det jag undrar är om moderna föräldrar och barn överhuvudtaget fattar vad det är för en tillvaro de ser...
Jag är inte nostalgisk, och varken konservativ eller reaktionär. Men vissa saker VAR bättre förr. Och en sommartillvaro utan el, utan rinnande vatten, utan telefon och med fotogenlampor, brunnsvatten och regnkläder (för man förstås ute när det regnar, det ska ju nappa extra bra...) är faktiskt tusen gånger bättre än nästan vad som helst annat. För alla inblandade.
Jag förstod det inte alltid då, jag saknade polarna i stan (som jag inte såg på nästan tre månader) och var heligt förbannad varenda vår över att jag inte kunde vara med i ett juniorfotbollslag (eftersom jag var borta hela sommaren). Men nu efteråt är det nog "somrarna" som allra mest gjort mig till den jag är...
Så 10+ till Vi på Saltkråkan från mig. En svunnen tid i moderniserad tappning, men stort tack för det!
