WW1 och Wilhelm och den tyska armen.

Hur stor skuld hade kaiser Wilhelm för första världskriget?
Och då manar jag främst inte armén utan armen.

Den skadades allvarligt när Wilhelm skulle födas och det upptäcktes att han låg fel och en stor tång verkar ha använts för at fixa det och armen läkte aldrig.
Det syns på bilder att han vanligtvis försöker dölja sin arm, t.o.m när han jagade fick en betjänt vara stöd för bössan, personligen tycker jag att det vore vattigare att skjuta pistol om man i princip är enarmad.

Han hatade sin mor eftersom han skyllde sitt handikapp på henne och hon hatade honom och skämdes över hans trasiga arm.
En mäktig kejare ska ju inte vara handikappad.

Man har ju sett hur Wilhelm hela tiden ville hävda sig mot sina kungliga kusiner och antagligen var hans besatthet av att ha en mäktig flotta likt sin brittiska kusin en bidragande orsak till kriget.

Kommentar, skulle kriget undvikits om han hade fått en normal barndom utan handikapp eller var han en galen narcisist som skulle startat krig oavsett vad?

Han gjorde ingenting för att förhindra krigsupptakten om jag minns rätt. Kejsartyskland var en ganska märklig nation. Bismarck designade upp ett nytt land efter segern mot fransmännen 1870. Hotet kom från S:t Petersburg - men tyskarna låtsades vara rädda för Paris. Lite längre fram skulle Wihlelm II (som tidvis kan ha varit manodepressiv) agera som statschef, och började komma med impulsiva diplomatiska utspel - ena veckan var Tsarryssland vänner och Frankrike fiender, nästa vecka var det tvärtom. Detta hände samtidigt som socialdemokratin var en viktig politisk kraft. Jag misstänker att den nya generationen tyskar runt 1910-talet gick på den egna bluffen om hotet från Paris. På nytyskt grandiost maner marscherade man sommaren 1914 in i Belgien - och fick England emot sig. "Gott mit uns" var helt allvarligt menat, inte en reklamslogan.

Kapprustningen med flottan var nära total idioti angående slagskeppen.
Slaget vid Jutland var numerärt imponerande men i övrigt... meh.
https://youtu.be/JbWGRNoxGt8?si=PjoifbbB1Rwf_NKY
Båtarna var det uppenbara sättet att hålla britterna sysselsatta med annat än spärra av tyska kusten.


W2 var inte oskyldig men Österrike-Ungern som tyckte att det tredje krig på Balkan sedan 1912 ex kan det vara värt att platta till Serbien under är de mest skyldiga i min bok.

https://en.wikipedia.org/wiki/First_...ar?wprov=sfla1
1912-13

I slutet 1917-18 verkar all makt ha samlats hos Ludendorff som blev medlem i nazistpartiet och hjälpte till med att sprida dolkstötslegenden så har har en del skuld i WW2 oxå.

Wilhelm II hade en ambitiös plan, försöka få sverige at alliera sig med centralmakterna, sverige ska då erövra Åland som vi skulle få behålla.
Finland hade Wille bestämt skulle bli en monarki under en av hans släktingar dvs en hohenzollern. jag tror att finnarna föredrog Mannerheym.

Det första världskriget startade ju egentligen långt före militär sattes in. Och Wilhelm hade ju inget att göra med det. Tyskland hade byggt upp, och aktivt fostrat, en allt mer och mer grandios nationell självbild ända sedan enandet och de såg landet som ett "Heligt rike."
Tyskland skulle, med andra ord, ha sin "rättmätiga plats" blandstormakterna, och vara med där det bestämdes - gärna som det organ som de facto bestämde också.

Detta kunde naturligtvis inte Storbritannien acceptera, eftersom de var mycket väl medvetna om sin egen plats "vid bordet." De hade absolut inga planer på att vare sig bjuda in några fler eller att släppa sin plats.

Om ingen hade opponerat sig när Tyskland steg upp, så hade naturligtvis världshistorien sett annorlunda ut. Men britterna vägrade, som sagt och det blev strax ett oundvikligt krig - sett från deras perspektiv.
Så det hade gått att hävda att det var Storbritanniens "fel" lika gärna som man kan peka ut Tyskland som den ansvariga parten.
Britterna hade tagit på sig rollen som kontinentens överboss redan efter det att de besegrade Napoleon, och de hade därefter alltid agerat utifrån sina egna intressen framför allt.
Tänk bara hur lätt det hade kunnat gå på helt annat sätt om sådana historiska "insatser" som britterna gav sig i kast med hade resulterat i en likadan "blockuppdelning" som inledningen till Första världskriget gjorde.

Men, tyskarna ville ju ha samma Carte Blanche att agera politiskt så som de själva ville, utan att riskera bråk eller få höra för mycket protester.

Men den makten ville britterna ha för sig själva.
De gav inte upp den förrän de höll på att nästan förlora allt i det Andra världkriget, så de blev så illa tvungna att bjuda in USA till den europeiska kontinenten och låta dem få agera så som de själva fann för gott. Det var ju den huvudsakliga anledningen till varför det dröja så lång tid innan USA började delta i kriget på ett aktivt sätt. Inte pga "isolationism" alltså, utan pga den betalning för utförd tjänst som de ville få. Förra gången de deltog, under Första världskriget, så blev det ju aldrig den goda utdelning de hade hoppats på. Men denna gång skulle det gå bättre, och britterna blev tvungna att ge med sig till slut. Särskilt som ju ryssarna hotade lägga en stor del av Europa under sig.


Efter kriget menade emellertid Wilhelm att han dels inte ångrade någonting han/hans land hade gjort, och dessutom menade han att om han hade haft möjligheten så hade han gjort på precis samma sätt som britterna.
Men det handlade inte om att Wilhelm hade mindervärdeskomplex eller nåt sånt och ville hävda sig med sin stora armé. Det handlade om politiska skäl - som alltid annars när det handlar om krig.

Oavsett hur mytbildningen i efterhand än kan komma att se ut, så är det alltid politiska skäl det handlat om. Även det Andra världskriget handlade ju om samma politiska målsättningar i början av kriget som för det Första världskriget. Tyskland ville vara det ledande landet i Europa. Det var, ansåg man, deras nationella öde.
Och glöm för all del inte att Storbritannien ändå redan hade beslutat sig för att gå till attack oavsett vilket, eftersom Tyskland hade flyttat fram sina positioner så utmanande hotfullt redan.
Redan nästan tio år i förväg var man i Storbritannien helt på det klar med att det stora kriget mellan Tyskland och Storbritannien skulle börja på ett exakt datum, och man visste dagen, månaden och året - redan i förväg som sagt.
Det var den dag då utbyggnaden av den stora Kielkanalen hade blivit färdigställd och invigd.
Det eftersom den skulle ge tyska flottan ett övertag mot Royal Navy då den möjliggjorde att skeppa ut flottan direkt till Engelska kanalen utan att behöva passera genom de dansk-svensk-norska kusterna. För långt borta från Scapa Flows strategiskt annars så överlägsna position. Det skulle rubba den gamla maktbalansen med andra ord, och inte till britternas favör.

Och, angående flottstyrkornas slagkraftighet, som du skriver om - så hade det helt visst en del av skulden i beslutet att gå till krig.
Det eftersom britterna hade utarbetat en teori om hur stora flottstyrkor som kunde tolereras i Europa utan att maktbalansen skulle kunna ribbas (dvs britternas position på toppen riskeras).
Tänk lite på hur flera av de regionala flottnationerna plötsligt försvann, Ottomanska riket och Österrike-Ungern tex. Det gjorde till stor del för att göra glappet större mellan toppen och de lägre utmanarna. Liksom tex Frankrike gavs en möjlighet att rusta upp (vilket britterna rättade till så snart fransoserna förlorat mot tyskarna när Hitler stod för dörren).wqwqqwww

Italien hade oxå en stark flotta, hade fascisterna satsat mer på stridvagnar och mindre på flottan hade dom kanske lyckats besegra fler länder än Albanien.

Turkarna slutade väl vara en flottnation under krimkriget då ryssarna sänkte turkarnas flotta med nymodigheten spränggranater.
I WW1 tvingades turkarna köpa två örlogsfartyg av tyskarna, förutom dessa fartyg har jag ingen koll på om dom hade fler fartyg mellan Krimkriget och WW1.

VArför skulle hotet komma från St Petersburg menar du? Vid den tiden, före WWI fanns det ingen "kommunism" i något "Sovjetunionen" (som jag missätnker att du har i åtanke), utan det var en svag rysk tsar som hade sina släktingar utspridda genom hela Europa som fanns där. Och det var inget hot han representerade.

Frankrike var emellertid inte tyskarnas vän. Och det var de alla fullt på det klara med.
Tyskland/Preussen och Frankrike hade haft stora problem med maktdelingsfrågor ända sedan änge, och även om Preussarna vunnit senast, så innebar det på intet sätt att man trodde att fransoserna blivit undergivna och skulle acceptera Tysklands "överhöghet" utan något gnäll.

Det visade ju sig också efter båda krigsslut (efter första som andra) när det var just Frankrike som ställde de hårdaste kraven, egentligen totalt omöjliga. Men de hade aldrig varit förtjusta i tyskarna och de både krigen hade inte gjort något för att förbättra den saken.

Inte bara seglande sjöstridskrafter, utan även kustartiller och möjligheten att stänga av in och utfarten till Starta havet. En strategiskt viktig maktposition med andra ord, sominte fick göras allt för svår.

Britterna försökte ju också rätta till detta problemet, men de misslyckades ju kapitalt och fick lomma iväg med svansen mellan bena - och turkarna behåller fortfarande kontrollen över Bosporen, Dardanellerna. Det var ett än viktigare sund då, eftersom den arabiska oljan fortfarande befann sig i den okända framtiden. Så det var från Ryssland oljan skulle rinna. Genom Bosporen alltså.
Den som kontrollerade det smala sundet hade alltså en aning makt.

Tänk på hur annorlunda det hade kunnat vara om det Ottomanska riket fortfarande hade varit kvar.
Utan att ens räkna med den arabiska olja alltså.
Turkarna hade då ju ändå kontrollerat hela Östra Medelhavet och alla tillfarts- och utfartsvägar från de ryska oljekällorna.

Det kanske berodde på att Frankrike var den enda stormakten i Europa som inte styrdes av en kusin till Wilhelm II?

Orsakerna och skulden till första världskrigets utbrott är en av historieämnets verkliga klassiker, en tiousenkronorsfråga som genomgått många varv och trender.

Wilhelm gillade att strutta runt i uniform och var ingen diplomat, milt uttryckt. Det har gjort honom till en populär syndabock för kriget, inte minst efter VK2 när tysk militarism och protofascism gjordes till universalförklaring.

Med tiden och efterkrigsgenerationens avklingande har debatten lugnat ned sig något. De flesta ger inte längre vare sig Tyskland eller Wilhelm ensamma skulden för krigsutbrottet, utan den fördelas mer jämnt och många vill till och med se det som en sorts olyckshändelse. Andra ser krigsutbrottet 1914 som en logisk följd av militärallianserna och de ständiga kriserna, som Marockokriserna och Balkankrigen.

Det finns skuld så det räcker åt alla alltså, och Tyskland var kanske inte ens huvudskurken 1914. Han var personligen högst inblandad i den tyska flottupprustningen som drev Storbritannien in i alliansen med Frankrike och Ryssland, men flottan älskades även av den tyska riksdagen. Wilhelm retade utan tvekan upp folk med sina klumpigheter men frågan är hur stor roll det spelade jämfört med historiska megafaktorer som allianser och skiftande demografi, eller till och med slumphändelser som att Franz Ferdinands chaufför körde fel och gav Gavrilo Princip chansen.

Det finns sällan enkla svar i historia, men vi kan nog ändå säga att Wilhelm gått från huvudmisstänkt till medbrottsling där de flesta bevisen är indicier och hörsägen.

Ryssland var i högsta grad expansivt (man lade under sig enorma delar av Asien under 1800-talet vilket ledde till konflikt med bland annat Storbritannien) och var intressent i flera europeiska konflikter, som Balkankrigen.

Den slaviska frågan och det söndervittrande osmanska riket berörde i allra högsta grad både Ryssland och Tysklands allierade Österrike-Ungern och i viss mån även Tyskland, där Bismarcks hårda antislaviska politik i Polen bidrog till att den gamla alliansen mellan Preussen och Ryssland föll isär.

Slutligen betraktade den växande tyska vänstern den ryska monarkin som en styggelse och imperiet som ett nationernas fängelse. Faktum är att antipati mot Ryssland var en av få saker som förenade den tyska vänstern och högern, som hade halvpanik över slaviska födelsetal och dito horder. Efter kriget hävdade de tyska socialdemokraterna att högern hade använt Rysslandsskräcken för att lura dem att stödja krigsförklaringen 1914, men frågan är hur mycket det behövdes.

Ska påpeka två saker Wilhelm II gjorde fel.

1. Han avskedade den enda tyska statsmannen av rang-Otto von Bismarck 1890.

2. Wilhelm II satt och slappade i sin yatch utanför norges kust när han gav Österrike Ungern garantier för at tyskarna skulle hjälpa till vid ett storkrig.

Man kan även undra vad det är för fel på Balkan. varför blir krigen där alltid så blodiga?