"Jag vill träffa min framtida partner IRL"-paradoxen

Hej fb,
Vi läser nuförtiden att intresset för nätdejting har minskat med 9 procentenheter sen 2022. Av Sveriges nuvarande singlar använder 18 procent nätdejtingappar (Källa: SVT).
Människor har börjat ändra inställning att man hellre vill mötas organiskt i verkliga livet.
Men stämmer detta verkligen?
Det ville jag försöka ta reda på.

Jag själv slutade med nätdejtning för 3 års sedan och bestämde mig för att faktiskt försöka träffa någon IRL istället.
Började med att göra mig själv mer öppen när jag lämnade lägenheten.
Slutade helt med hörlurar, telefonen alltid undanstoppad (helst inte med överhuvudtaget). Slutade kolla ner i marken när jag mötte någon för att bli bekväm med att hålla ögonkontakt. Försöka le åt den andra personen.
Men det som från början var målet att träffa någon mynnade mer ut i någon form av empirisk studie över människors beteende.
Jag slogs verkligen av hur ensam jag var med mitt beteende.
Det här är en höftning men skulle säga att 96% av alla människor jag möter stirrar ner i marken, 3% släpper ögonkontakten direkt när dom får den, och 1% håller faktiskt kvar och eventuellt ger ifrån sig ett leende.
Lägg därtill att i princip alla går med hörlurar och/eller sin telefon.

Hur kan alla gå runt i sina slutna bubblor och samtidigt säga att dom helst av allt träffar sin framtida partner IRL?
När man säger IRL, menar man egentligen på krogen med alkohol eller via en gemensam vän?
Ifall du är singel och vill träffa någon IRL, hur gör du dig själv anträffbar?
Gör samma sak när jag är utomlands och märker inte direkt någon större skillnad.
Vill gärna höra perspektiv från både män och kvinnor.

Kontext om mig själv: runt 30, inget utseende som sticker ut åt något håll, stilrent klädd (chinos+skjorta oftast), lever på min längd och hårsvall. Den enda jag stött på som matchade min öppenhet, blev jag tillsammans med.

De jag klickat med var upptagna.
De jag träffat irl och som jag ville ha, ville inte ha mig.

ja när folk säger dom vill träffa nån irl så betyder inte att dom går och stirrar på random folk på gatan

Det framgår inte riktigt av artikeln, att 'dom hellre vill träffa sin partner i verkligheten'. Det är ett antagande, utifrån minskat antal användare av internetdejtingappar.

Tror många är som mig, att dom gett upp för länge sedan. Så det är inte ett antingen-eller mellan: IRL eller dejtingsidor. Dom bara skiter i allt och hur det går.

Ja, du har helt rätt i det där med att folk går med lurar och mobil osv. Nästan så folk kunde gå omkring på någon cocktail av heroin, tjack och något annat uppåt, som gör dem hanterliga för samhället och "positiva".

Fast alltså, folk är väl stressade och har saker och tänka på. Den tid som du och jag eventuellt observerar någons beteende, kan ju vara när dom är i stressen och tankarna.

Jo. De flesta är inte intresserade av att bekanta sig med främlingar.

Vad man vill och vad man gör är två olika saker för de flesta människor.

Folk vill träffas på ett sätt som är socialt anständigt. Genom vänner eller hobbyverksamhet är väl det absolut bästa. Krogen är väl lite som nätdejting i och med att det är kopplat till hookup-kulturen, och därmed inte lika fint. Men det är egentligen inget fel.

Nätdejting. Det är bekvämt och man vet att den man träffar är ute efter en partner.

Tror detta stämmer rätt väl. Sen går det ju i säsonger också. På våren och sommaren är man ute och festar reser, och på hösten och vintern när man känner av ensamheten så går man tillbaka till dejtingapparna.

De jag träffat och haft en relation med IRL har varit genom jobb för det mesta. Har dock lyckats två gånger genom nätdejting, så jag tror det handlar mycket om ålder när man gör det. 30 är fortfarande väldigt ungt. I min generation verkar man mer inriktad på annat än att ligga när det gäller appar, så kanske därför det funkat...

Fast vet man med sig att man inte är gångbar på köttmarknaden så blir det väl så förr eller senare? Dock kan jag ju tycka att man inte ska göra det av ren sjävlbevarelsedrift, då de som lever i Sverige i alla fall lever där det i regel finns mycket banditer och psykfall på gatorna.

Vakna upp. Alla Andra är inte intresserade av kontakt eller att skaffa någon relation eller liknande. Har mött på väldigt kontaktsökande personer som inte hajar detta hos andra. Det enda som lyser om dem är deras desperation.

1. Alla gör inte det. Att man tar av sig hörlurarna och stirrar främmande folk i ögonen på stan innebär inte att man kommit ur sin bubbla utan kanske stärker den - "lustig typ det där!". Åminstone synes oddsen för att träffa en partner vara knappt mätbara.
2. IRL menas på krogen oftast och ibland via vän. Jag menar att det är nykter - eller någorlunda nykter - man träffar sin framtida partner.
Var gör man då det så att det inte blir en paradox som i rubriken.
Käre vän.....genom att delta i alla de möjliga aktiviteter där det finns potentiella partners.
Det dräller av sådana aktiviteter och ser man dem finns det inte nog med tid att delta på alla eller ens en bråkdel.
Ser man dem inte, ja då har man ju problem
- jamen vad skall man göra?
Jisses, vilken torftig fantasi. Eller mod?

Och av alla 96% så beror det på det du säger? Det kan aldrig vara så att dom är upptagna eller helt enkelt har noll intresse, för att dom är frivilligt singlar och inte letar. Dessa, inklusive mig själv. Struntar helt om vi är "inne eller inte" på någon köttmarknad. En del av er får nog lära er att vissa människor inte bryr sig om sådant.

Vuxna människor som dessutom pratar i termer som köttmarknad och poäng skalor, fy fan vad cringe. Möjligt unga vuxna. Ingen i min bekantskapskrets talar så, visserligen är vi alla runt 40.

Till TS, gå till typiska miljöer för ragg , så som krogen.

Jag träffade min IRL och naturligt

Stirra kontra få ögonkontakt är två helt skilda världar.
Ryan Gosling for demonstrera:
Ögonkontakt.
Stirra

Absolut att det är ett antagande, men jag tror dom flesta som är singlar innerst inne vill träffa en partner man är kompatibel med. GP skriver bland annat om att speeddejting blivit mer populärt i takt med att nätdejtningintresset har sjunkit (KÄLLA)
Även fast du säger att du har gett upp tror jag det gäller dig också.

Får man fråga varför du, åtminstone påstår sig, har gett upp?
Men ifall man är singel och man vill träffa någon, exkludera ALLA andra. Då måste man vara öppen till att bekanta sig med främligar. Är man en av dom människorna, varför inte också försöka göra sig själv mer öppen och "approachable" istället för att stänga in sig?

Och det här med svenskar ovilja att bekanta sig med främlingar. Av det man hör, av exempelvis turister, är att svenskar stänger in sig, men går man fram och pratar / frågar något så skiner vi upp och är trevliga, snälla, hjälpsamma etc.
Tror därför inte riktigt det stämmer. Vi bara tror att vi inte kan tänka oss att utbyta några meningar med någon vi inte känner.

Håller med att träffas via vänner / hobbys är kanon! Men avgränsar man sig där tycker jag man gör sig själv en björntjänst, eftersom antalet potentiella partners blir väldigt snävt.
Krogen tycker jag människor beter sig ungefär som i verkliga livet. Man bara gör sin bubbla tillräckligt stor för sina vänner man är med. Även där, av vad jag har sett själv, är människor helt ointresserade av sin omgivning. Går ens kompis på toaletten stirrar man i telefonen.

Har två vänner som träffat sina partners via jobb. Är fan mäkta imponerad över er som har gjort det. Har ingen aning om hur man skulle ta det steget. I värsta fall kan det ju bli ganska stelt på jobbet framöver.
Sen tycker det är snacket om att "man bara vill ligga" känns lite outdated sen man blev 25+. Har inte hört någon snacka på det tonårssättet sen jag var typ 21-22.

Vi är väl alla potentiella partners?
Kan hålla med att det är någon form av coping mechanism.
Hjärnans sätt att undvika att sätta oss i obekväma situationer. Men vill man bli bekväm är det som fobiterapi. Man måste utsätta sig själv för det tills dess att obekvämheten släpper.
Dom flesta i världen är snälla människor. Fast dessa hör vi aldrig om.

Snyggt!
Har du berättat din historia för att försöka få fler att göra samma sak?