Citat:
Du utgår ifrån att andra civilisationer skulle agera som vi - expandera, kolonisera, lämna spår. Men det är en antropocentrisk tanke, inte ett bevis. Fermi-paradoxen säger egentligen mer om våra egna begränsade antaganden än om universum.
Vi letar efter eko av oss själva, kolonisatörer, teknologiska varelser, radiosignaler - men tänk om andra livsformer varken vill eller behöver något av det? Tänk om deras medvetanden inte manifesterar sig fysiskt, eller kommunicerar på sätt vi inte ens kan uppfatta med våra sinnen eller instrument?
Vi letar efter eko av oss själva, kolonisatörer, teknologiska varelser, radiosignaler - men tänk om andra livsformer varken vill eller behöver något av det? Tänk om deras medvetanden inte manifesterar sig fysiskt, eller kommunicerar på sätt vi inte ens kan uppfatta med våra sinnen eller instrument?
Min poäng är att det i bästa fall finns ett fåtal andra arter i vår galax som är "ungefär som vi", och alltså är några vi skulle kunna kommunicera med på ett vettigt sätt. Hur många livsformer som existerar som inte har utvecklat högteknologi men som ändå är "intelligenta fast på ett sätt vi inte förstår" står skrivet i stjärnorna som det heter. Vi har helt enkelt ingen aning. Personligen föredrar jag att vi utgår från vad vi vet och tror oss veta framför spekulationer.
Och naturligtvis kan vi inte veta med hundraprocentig säkerhet att galaxen inte kryllar av högteknologiska civilisationer heller, osäkerhetsfaktorerna är för många. Men det faktum att vi själva hade kunnat kolonisera Vintergatans alla beboeliga planeter på vad som är väldigt kort tid sett till hur länge det funnits beboeliga planeter talar starkt emot att det skulle vara mer än några dussin, och antyder att vi kanske faktiskt är den enda. Vi har åtminstone inte hittills funnit några skäl att tro motsatsen, eller hur?
Citat:
Dessutom: vår teknik för att observera och detektera är i sin absoluta linda. Vi har knappt börjat lyssna, och bara under ett par decennier. Universum är nästan 14 miljarder år gammalt. Vi spanar alltså ut i mörkret under en sekund av dess historia, med kikare byggda av trä och glas i jämförelse med vad som behövs
Och "människoliknande" är bara en bekväm föreställning. Vem säger att intelligens ens måste vara kolbaserad, ha språk, eller existera i linjär tid? Det kan finnas former av liv som lever i skalor av tid eller energi som vi inte ens kan föreställa oss.
Dessutom: varför skulle de ens signalera ut sin existens?
Det förutsätter att de vill bli hittade , eller att de ser något värde i kontakt.
Men en civilisation som kan färdas mellan stjärnor, eller ens registrera oss,
ligger troligen miljoner år före oss teknologiskt.
För dem vore vi knappast mer intressanta än myror är för oss.
Vi iakttar dem, men vi försöker inte tala med dem.
Att ropa ut sin existens i universum kan dessutom vara lika naivt
som att tända ett bål i en okänd skog och hoppas att bara vänligt folk dyker upp.
Den mest intelligenta strategin kan mycket väl vara tystnad.
Att dra slutsatsen att ”de inte finns” för att vi inte ser dem, är lite som att säga att inga fiskar finns i havet
eftersom man inte får napp första gången man doppar kroken.
Och "människoliknande" är bara en bekväm föreställning. Vem säger att intelligens ens måste vara kolbaserad, ha språk, eller existera i linjär tid? Det kan finnas former av liv som lever i skalor av tid eller energi som vi inte ens kan föreställa oss.
Dessutom: varför skulle de ens signalera ut sin existens?
Det förutsätter att de vill bli hittade , eller att de ser något värde i kontakt.
Men en civilisation som kan färdas mellan stjärnor, eller ens registrera oss,
ligger troligen miljoner år före oss teknologiskt.
För dem vore vi knappast mer intressanta än myror är för oss.
Vi iakttar dem, men vi försöker inte tala med dem.
Att ropa ut sin existens i universum kan dessutom vara lika naivt
som att tända ett bål i en okänd skog och hoppas att bara vänligt folk dyker upp.
Den mest intelligenta strategin kan mycket väl vara tystnad.
Att dra slutsatsen att ”de inte finns” för att vi inte ser dem, är lite som att säga att inga fiskar finns i havet
eftersom man inte får napp första gången man doppar kroken.
Jag har inte dragit slutsatsen att de inte finns, men det kanske inte var mig du menade? Jag har dragit slutsatsen att det är mer eller mindre lika sannolikt att vi är den enda intelligenta, högteknologiska, människoliknande (tillräckligt lika oss för att vi ska kunna förstå varandra) livsformen i vår galax, som att vi inte är det, och att vi potentiellt till och med kan vara den enda i universum. Det sistnämnda känns osannolikt men kan inte uteslutas. Och oavsett om vi är unika eller bara sällsynta, vilar ett tungt ansvar på oss att sprida oss till andra världar.
Citat:
Kort sagt: Fermi-paradoxen är inget bevis för tomhet : den är ett monument över vår okunskap och vår oförmåga att tänka bortom oss själva.
Ingen har påstått att den är ett bevis för tomhet heller, så vitt jag vet.