Citat:
Givetvis - statistsikt sett kan precis alla kuka ur i sinnet förr eller senare - oavsett hur mycket ansvar eller förtroende man har haft i livet.
Det absurda med Age of Disclosure är väl dock inte främst att det är många "tunga namn" utan att de allihop redan framträtt med sina berättelser så många gånger i förhör, filmer, podcasts, konferenser, ufosällskap, bokskrivande etc etc så man kan ju inte låta bli att undra varför i helevete de inte redan berättat sina stories om de nu har något att avslöja (vilket de förstås inte har och vilket även är kritiken filmen har fått - det är barasamma gamla söndertuggade påståenden som spelas upp än en gång)..
Det absurda med Age of Disclosure är väl dock inte främst att det är många "tunga namn" utan att de allihop redan framträtt med sina berättelser så många gånger i förhör, filmer, podcasts, konferenser, ufosällskap, bokskrivande etc etc så man kan ju inte låta bli att undra varför i helevete de inte redan berättat sina stories om de nu har något att avslöja (vilket de förstås inte har och vilket även är kritiken filmen har fått - det är barasamma gamla söndertuggade påståenden som spelas upp än en gång)..
Det handlar om en ny dimension av information. Du kan kalla det för ett anti-derivat av information. Insikten om det jag kommer berätta för dig förstås naturligt bara av människor med högre IQ.
Ett enkelt exempel är musik.
Du kan lyssna på 34 oberoende musiker. Enskilt. Kanske till och med samma dag.Intelligenta människor förstår detta intuitivt, men de flesta gör det inte. Människor som kan applicera det jag just berättat har precis ökat sin IQ med 10%.
Du hör flöjt, saxofon, trumpet, trummor osv.
En annan person hör alla dessa 34 musiker samtidigt. Det kallas för en orkester och det du hör är en symfoni.
Ni har båda sett SAMMA MUSIKER. Men HÖR HELT OLIKA saker.
Information kan inte tolkas lika, bara för att du drar ut det över tid. Det är stor skillnad på HUR det presenteras.