Citat:
Ursprungligen postat av
Challe321
Precis som du skriver har psykvården ett stort ansvar för att det slutade i denna tragedi. H har uppenbart hamnat successivt djupare och djupare i en depression som slutat i en psykos. Han har desperat försökt få hjälp men vården plockar "bara" på honom slentrianmässigt mer och mer psykofarmaka. Inte otänkbart att det är just medicineringen som triggat det hemska som hände. Att H var i psykos och inte hade kontroll över sina handlingar råder det ju ingen tvekan om.
Det var primärvården, jag tror faktiskt inte att det hade blivit såhär om psykvården hade tagit över.
Det finns så många mediciner som primärvården inte föreskriver, inte ens om det finns behandlingsplan från specialist. Men psykofarmaka och sömnmedicin delas ut som godis hos primärvården, och gärna i en gott och blandat påse med innehåll av saker som inte ska kombineras.
Jag och hoppas, för framtida som söker vård att någon anmäler detta till högre instans. Utan anmälningar och statistik på bristande vård så kommer ingenting att ändras.
Jag kan själv relatera till en del av hans symtom och desperation pga den bristande vården.
Lider själv av följder av virus, med hjärntrötthet, pulsändringar, blodtryck och mycket annat. Första åren vägrade vården att utreda mig och skyllde på ångest och stress trots att jag inte hade ångest. Men enligt dom så var symtombilden ångest och dom tröck på psykisk ohälsa och erbjöd mig psykofarmaka.
Jag kunde dock stå på mig och säga nej, för jag kände att det var något annat.
Det tog som sagt år innan jag fick träffa en läkare som lyssnade på mig, efter ett antal undersökningar har jag flertalet diagnoser inom dysautonomi, kärlskador på hjärtat och lite mer. Finns även ärrvävnad på hjärtat efter hjärtmuskelinflammation som jag nu i efterhand kan ana när jag hade, även i samband med det sökte jag vård men blev avvisad för att jag inte ville ta emot psykofarmaka.
Det är maktmissbruk vården utövar, och man får tillslut ett vårdtrauma.
På slutet för GM ser det i konversationerna ut som att han egentligen vill söka vård men drar ut på det, det är något jag relaterar till. När jag hade fått höra tillräckligt många gånger att det bara sitter i mitt huvud varken orkade eller vågade jag söka vård pga risken att återigen få höra att det sitter i mitt huvud och ytterligare försök att bli påtvingad mediciner.
Idag vet jag att det aldrig satt i mitt huvud det är fysiska fel och skador som aldrig hade hjälpts av psykofarmaka.
Jag får nu rätt mediciner för hjärtat och autonoma nervsystemet, har fått gå på hjärnskaderehab där jag bl.a fått lära mig hur jag behöver vila för att kunna vara mer aktiv.
Och det jag har lärt mig är att det är superviktigt med både fysisk och mental vila och återhämtning för att psyket inte ska brytas ned. Och såklart de mediciner som faktiskt hjälper mina besvär som aldrig satt i huvudet, utan var fysiska skador som kunnat påvisas med korrekta undersökningar och utredningar.
Vården är totalt värdelös sen bps-lobbyn gjort avtramp med sitt narrativ.
Idag ses nästan alla symtom man söker för som kopplade till stress, ångest eller psykisk ohälsa utan vidare utredning. Ändå sätts behandlingar med läkemedel in utan någon vidare uppföljning, och många gånger är dessa behandlingar fel. Vilket hade framkommit om man gett aktivt stöd i form av terapi i kombination till läkemedlen eller åtmintone en skattning av effekten istället för att bara byta från det ena till det andra läkemedlet som en annan byter strumpor.