”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

I princip alltid. Det finn en skara föräldrar som driver korståg online för att de har fått sina barn omhändertagna. Ofta finns det ganska allvarlig psykisk ohälsa med i bilden, så självinsikten är noll.

Jag hittade en kvinna på tiktok som fått sin dotter omhändertagen. Hon har lagt upp massor med papper som hon begärt ut från socialtjänsten, där det upprepade gånger står att mamman är psykotisk. Vilket också är uppenbart när man tittar på hennes videor. Hon lägger upp saker varje dag som är otroligt röriga. Det är ofta den typen av människor som syns på sociala medier, och de lägger ner all sin tid och ork på drevet, istället för att jobba på att bli bättre föräldrar.

Dessa föräldrar är till och med inne och kommenterar/reagerar på varenda jobbannons för socionomer som dyker upp på Facebook. Spelar ingen roll om jobbet inte har något med barn och familj att göra, de kommenterar ändå. Jag har blockerat flertalet av dessa dårar, men jag ser fortfarande reaktionerna.

/ Socionomstudent

Nu vet jag inte hur länge du jobbat inom socialtjänsten, men du behöver bara några års erfarenhet för att märka att det finns socialsekreterare som är djupt olämpade för sina jobb och gör grova felbedömningar. Nu färgas min erfarenhet förstås av att jag länge jobbade på en kommun där flera socialsekreterare fick sparken i omgångar, bra kollegor slutade i protest mot hur dåligt allt fungerade, chefen fick gå på dagen, visselblåsare blev utfrysta och verksamheten under flera år stod under särskild tillsyn av IVO p.g.a. av brister.

Jag vet familjer som haft många duster med socialsekreterare i vår kommun, men som flyttat till nya kommuner och rosar socialtjänsten där eftersom stödet plötsligt börjar fungera som det är tänkt, så det handlar inte alltid om att det är all socialtjänst de kritiserar.

Visst är det många gånger föräldrarnas fel, men definitivt inte alltid. Kvaliteten på socionomer/socialtjänster i Sverige är extremt ojämn och beslutsfattandet är ibland ett skämt där småtjejer färska från högskolan gör bedömningar om saker de inte har kompetens att bedöma. När det funkar som det ska så gör socialtjänsten ett fantastiskt jobb. När det inte funkar så är det så jävla dåligt och det är svårt för både barn och föräldrar att få rätt. De som ifrågasätter stämplas väldigt snabbt som rättshaverister, osamarbetsvilliga eller i avsaknad av "insikt i sin problematik" (ett nyckelord för att häva lvu).

Se bara på fallen där socialsekreterare velat omhänderta autistiska barn eftersom de saknar kunskap att förstå att det som kan vara tecken på omsorgsbrister av föräldrarna också kan vara typiska npf-drag som inte beror på hemmiljön. Eller när de placerar tonårstjejer i hem där de våldtas. Eller små barn som försummas i familjehem som inte kontrolleras korrekt, trots att hemmen orosanmäls flera gånger av förskola, vård etc.

Otroligt traumatiskt för barnen, men socialsekreterarna som tagit besluten kommer undan utan påföljd. Även om de förlorar sin anställning så är det ofta utköp med löfte om goda referenser för att få bort dem snabbt, så de kan gå vidare till nästa kommun och ställa till problem där. Vissa individer vandrar som Typhoid Mary från verksamhet till verksamhet, kommun till kommun.

Att jobba nära socialtjänsten blev en ögonöppnare. Förr trodde jag alltid, som OP, att felet låg hos föräldrarna och ungdomarna samt att de berättade skeva versioner av vad som hänt. Nu inser jag hur blåögd jag var som inte också granskade den andra sidans agerande. Mina kollegor gjorde många fel och var i vissa fall otroligt arroganta och ibland rent av bröt mot lagen i sin ärendehantering. Så glad att jag inte jobbar kvar längre.

Det värsta är, att när vi blint tror på socialtjänsten och avfärdar föräldrarna och barnen så flyger oegentligheter under radarn istället för att lyftas och korrigeras. Då förblir socialtjänsten ojämn och bristande. Då fortsätter problemen med att barn far illa på grund av socialtjänstens agerande. Och det gör att misstron mot socialtjänsten växer. Det är inte lvu-kampanjen som göder misstron, det är individer som aldrig borde fått anställning i socialtjänsten som skapar problem och underminerar myndighetens legitimitet.

/end of rant

PS! Att avsluta med puss och avfärda oroliga eller upprörda föräldrar som rättshaverister, som du gjorde, kan låta mycket raljerande. Nu uttalar du dig inte i din yrkesroll (lika lite som jag uttalar mig i egenskap av min tidigare roll som IFO-anställd), men fundera om du tycker det var professionellt med tanke på inläggets allvarliga ämne och att du använder din yrkestitel. Jag hoppas du har en bättre ton i din myndighetsutövning.